Om mindre än två månader är det kongress. Till den lägger förbundsstyrelsen ett förslag till vision kallad Vårdförbundet 2007. Förhoppningen är att den ska antas med största möjliga majoritet. En hel del förankringsarbete har följaktligen gjorts i olika grupperingar under de senaste månaderna. Nu kommer turen till medlemmarna att bli informerade och – hoppas förbundsstyrelsen – inspirerade. I detta nummer av Vårdfacket publiceras och kommenteras visionen på sidorna 56-58. Man måste alltså uppfatta denna kongressfråga som prioriterad och tillmätt stor betydelse.

Det rör sig inte om proklamerandet av krav, framförda i ett tonläge, som inte tål motsägelser av verkligheten. Där det inte tycks spela någon större roll om det finns praktiska möjligheter att få igenom dem. Inte heller är visionen  ett program för framtiden där mål och medel blandats och där dagsläget är utgångspunkt för förslag om hur man via delmål ska gå vidare. Vårdförbundet 2007 är en framtidsbild kort och gott, som både andas självklarhet och självmedvetenhet. 

Den presenterar en grundsyn, som beskriver alla människors lika värde och rätt att leva i ett samhälle som främjar hälsa och som utmärks av mänskliga och demokratiska fri- och rättigheter. I grundsynen slås också fast principen att en offentligt finansierad hälso- och sjukvård bäst gagnar en solidarisk fördelning av sjukvårdskostnaderna, dels över individens livscykeln, dels mellan olika grupper i befolkningen. Privata sjukförsäkringar behöver då bara ses som komplement. Det ska avsättas resurser så att en god vård mätt i livskvalitet och hälsa säkerställs. Vården kan produceras i olika former och med olika vårdgivare men kongressen bör avvisa hälso- och sjukvårdsverksamhet där kommersiella syften är primära. Det slås åter fast att politikerna som företrädare för befolkningen ska formulera hälso- och sjukvårdsmålen, fördela resurserna och göra regelbundna uppföljningar. De ska inte producera vård.

Vårdförbundet SHSTFs medlemmar ska som kollektiv vara rätt värderade utifrån insats och betydelse i vården och den individuella lönesättningen ska visa på sambandet mellan arbetsinnehållet och individens bidrag till verksamhetens utveckling. Arbetet baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet och kunskapsområdena är självständiga och spelar en roll vid utformningen av vården. Yrkesrollen har genom högskoleutbildningen en professionell identitet och vidare studier och forskning har självständig ställning vid universiteten. Sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och barnmorskor leder och utvecklar arbetet inom omvårdnad, biomedicinsk laboratoriemetodik och reproduktiv hälsa.

Vårdförbundet shstfska uppfattas som både en facklig organisation, som arbetar för goda arbetsvillkor och medlemmarnas yrkes- och löneutveckling, och som ett yrkesförbund med höga ambitioner vad gäller en säkrad status för sina medlemmar, vilket i sin tur ger dessa möjlighet att påverka och förändra vårdens inriktning och organisation för patienternas bästa.

Det är väl inget nytt, så tycker vi ju redan att vi vill ha det, kommer säkert många att säga. Lättviktig verklighetsflykt, är det å andra sidan troligt att minst lika många kommer att hävda. Sett ur deras respektive perspektiv har de naturligtvis rätt. Förbundsstyrelsens upprepning av åratals ideologiska ställningstaganden både inom förbundet och till omvärlden är ingenting nytt. Risken finns därför att visionen med en gäspning både från medlemmarnas och samhällets sida läggs åt sidan. Samtidigt borde förbundsstyrelsens nästan oskuldsfulla sätt att rikta uppmärksamheten på mål som ligger tio år framåt i tiden väcka någon form av nyfikenhet och uppmärksamhet.

Det är inte särskilt vanligt att ett fackförbund slår fast ett mål, skenbart utan att fundera över om det finns förutsättningar att nå det. Det vittnar om ett slags fantasteri, en omutlighet. Ställningstagandena, ideologierna och drömmarna ligger fast i med- och motgång. Förr eller senare kommer förväntningarna att infrias för de är både självklara och riktiga.
Som sagt, för många kan det förefalla pretentiöst om Vårdförbundet SHSTF på kongressen talar om vad det är för hälso- och sjukvård samhället ska ha om tio år och vilken betydelse förbundets medlemmar har för denna. Dessutom är det förmätet nog att bara peka ut färdriktning och resans mål utan att besvära sig med att tala om färdmedlen. Hur ska man nå fram?

Vårdförbundet SHSTFs styrelse vill överlämna en vision till medlemmarna. Dessa har sedan oinskränkta möjligheter att på grundval av sin kunskap och sina erfarenheter och på sitt eget sätt börja med ett utvecklings- och förändringsarbete som bara kan hämmas av gränsen för den egna fantasin.
Tro påstås kunna försätta berg. Kanske kan visionen Vårdförbundet 2007 mobilisera medlemmar så att hälso- och sjukvården om tio år vilar på en för medborgarna säkrare och mer självklar grund samtidigt som förbundet, både kollektivt och individuellt, har säkrat sin position i samhället.

Fotnot: Ordet vision beskrivs i uppslagsböckerna både som en inre uppenbarelse och som ett framtidsmål.