En sjuksköterska i Mellansverige avskiljdes från sitt arbete hösten 1992 sedan hon bland annat vid två tillfällen vägrat komma till en psykiatrisk läkarundersökning. Misstanke fanns om psykisk sjukdom. Dessförinnan fanns det rapporter från både chefer och arbetskamrater om samarbetssvårigheter. Man hade också diskuterat omplacering, men sjuksköterskan hade avvisat alla förslag.

Kort efter avstängningen anmäldes hon till HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, för en utredning om hennes lämplighet som sjuksköterska. Legitimationen återkallades interimistiskt. I juni 1995 avvisade HSAN Socialstyrelsens begäran om deslegitimering och Kammarrätten hade samma uppfattning i en dom hösten 1996.

I och med HSANs dom 1995 upphörde avstängningen av sjuksköterskan, men arbetsgivaren förklarade mycket bestämt att han inte ville ha kvar henne som anställd. Vårdförbundet SHSTF förhandlade för sjuksköterskans räkning, först lokalt och sedan centralt. I den centrala överenskommelsen lyckades förbundet i början av 1997 förhandla fram ett avgångsvederlag på 560 000 kronor samt ersättning för 29 semesterdagar. Först sa sjuksköterskan att hon var nöjd med den uppgörelsen, sedan ändrade hon sig och avvisade den. I stället valde hon att gå till tingsrätten. I och med detta avslutade Vårdförbundet SHSTF sitt arbete med ärendet och medlemmen fick själv driva frågan i tingsrätten.