De flesta medlemmar i Vårdförbundet SHSTF tror och anser säkert att de har rätt att få juridisk hjälp från förbundet. I stadgarna sägs också att man kan söka stöd. Under paragraf 5, medlems rättigheter, står det så här: ”Medlem och studerandemedlem kan efter förbundsstyrelsens prövning i varje enskilt fall erhålla kostnadsfri rättshjälp för att tillvarata intressen i yrkesutövningen”.

Paragrafen säger två saker: dels att medlemmen har rätt att begära kostnadsfri hjälp, dels att förbundsstyrelsen både kan säga ja och nej till en sådan begäran.

Ja inte självklart
För ett ja är inte självklart. Även om det ska mycket till innan en medlem nekas rättshjälp, finns det gränser. Dessa är dock inte helt klara för alla medlemmar.

Men gränserna var fram till kongressen för ett år sedan förmodligen ännu otydligare. Då stod det nämligen att ”Medlem erhåller kostnadsfri rättshjälp efter förbundsstyrelsens prövning i varje enskilt fall för att tillvarata intressen i yrkesutövning”.

Det kan tyckas vara en mycket liten ändring, men genom att sätta dit ordet ”kan” ville kongressen markera att hjälpen inte är självklar.

– Den gamla formuleringen var otydlig. Medlemmar kunde uppfatta paragrafen som att de alltid hade rätt till rättshjälp. Genom ändringen menar jag att det nu står som det är i verkligheten, berättar Margareta Albinsson, ledamot i förbundsstyrelsen och den som drev kravet på förändring.

Bakgrunden till att hon ville ha en ändring var ett par fall under hennes tid som avdelningsordförande i Malmöhus. Ett handlade om en medlem som fått problem med sin arbetsgivare i ett mellaneuropeiskt land och ansåg att Vårdförbundet SHSTF skulle gå in och företräda henne i den tvisten. Medlemmen kom upp på avdelningsexpeditionen och viftade med förbundets stadgar, pekade på rättighetsparagrafen och sa: ”Det står ju här att man erhåller kostnadsfri rättshjälp”. Medlemmen var också mycket påstridig och hotade med att ligga kvar på en soffa på expeditionen ända till förbundet sa ja till hennes krav.

– Vi kunde dock inte gå in och företräda henne eftersom vi ju inte är någon part gentemot en utländsk arbetsgivare. Det här och ett par andra fall visade dock att skrivningen var otydlig och därför drev jag kravet på en ändring, berättar Margareta Albinsson.

Hon betonar dock att syftet inte var att göra det svårare för en enskild medlem att få hjälp från förbundet.

Svårt att dra gränsen
Många gånger är det svårt att dra gränsen för när förbundet ska företräda en medlem. Det är svårt att sätta några generella regler utan bedömningen varierar från fall till fall. Vårdförbundet SHSTFs grundinställning är att en medlem är oskyldig så länge något annat inte bevisats och därför har rätt till hjälp. Sedan kan förbundets utredning ändå sluta med att man inte förhandlar för medlemmen. En uppsägning, till exempel, kan bedömas som korrekt eftersom medlemmen misskött sitt arbete eller gjort något uppenbart olagligt eller felaktigt och att det inte finns några förmildrande omständigheter.

Förbundet skulle till exempel knappast gå in och hjälpa en medlem som avskedats för att hon stulit tabletter som patienter skulle ha haft och sålt dem för att tjäna pengar. Då är det ju inte enbart en stöld utan medlemmen har också brustit i sitt yrkesansvar gentemot patienten.

Det är också tveksamt om man skulle hjälpa någon som gått ut på stan och offentligt pekat ut de personer som är patienter på hennes psykklinik.

Däremot skulle förbundet kanske, beroende på omständigheterna, företräda en medlem som tidigare varit missbrukare, som försökt bli av med sitt missbruk, men fått ett återfall. Förbundets företrädare skulle i så fall försöka hjälpa medlemmen till en så bra lösning som möjligt.

Hjälp att behålla jobbet
Men brott har två olika sidor. Även om en medlem begått eller misstänks för ett brott, till exempel stöld av narkotika, får inte arbetsgivaren bete sig hur som helst. Han får i sin tur inte begå en handling som strider mot lag eller avtal. Det finns fall där förbundet gått in och förhandlat när det gäller den arbetsrättsliga frågan när en medlem som begått brott har blivit uppsagd. Trots att medlemmen kanske fällts i domstol, har hon därmed kunnat behålla sitt jobb, erhållit en annan tjänst eller fått ekonomisk ersättning eftersom Vårdförbundet SHSTF tillsammans med arbetsgivaren kommit fram till att handlingen inte varit grund för en uppsägning.

Däremot går förbundet inte in och företräder medlemmen i tingsrätten när det gäller själva brottet.

– Det ligger inte i vårt uppdrag, säger Vårdförbundet SHSTFs ordförande Eva Fernvall.

Men det är inte bara frågan om vilket uppdrag förbundet har gentemot medlemmarna, det handlar också om att man i så fall skulle använda medlemmarnas pengar till något som andra medlemmar knappast skulle acceptera.

I en situation är saken glasklar. Förbundet ställer inte upp och betalar om medlemmen vill ha en egen advokat i stället för förbundets jurister och själv vill driva frågan i domstol.

Förbundet företräder inte heller en medlem som först accepterat den överenskommelse som förbundets jurister förhandlat fram med arbetsgivaren men sedan ändrar sig och vill driva ärendet till Arbetsdomstolen AD. Ett par sådana fall redovisas på nästa sida.

– Det finns en fastställd policy om att inte gå till domstol om vi bedömer att det inte går att nå längre där eller att resultatet skulle bli sämre. Ett exempel: en medlem med färre än fem års anställning sägs upp på ett felaktigt sätt. Arbetsgivaren säger att han inte tänker behålla medlemmen, men går med på att betala 24 månadslöner. Då går vi inte vidare till AD även om medlemmen kräver det. I AD skulle medlemmen enligt lagen kunna få högst sex månadslöner, säger Vårdförbundet SHSTFs jurist Carl Falck.

Det finns exempel på när en medlem avvisat en överenskommelse som förbundet gjort med arbetsgivaren, anlitat en egen advokat och sedan fått en klart sämre lösning. Vid ett tillfälle kom en sjuksköterska i södra Sverige i konflikt med sin arbetsgivare. Vårdförbundet SHSTF lyckades förhandla fram 2,5 års lön och betalda studier. Medlemmen var dock inte nöjd utan anlitade en egen advokat. Slutresultatet blev att hon inte fick några pengar från arbetsgivaren och tvingades betala arbetsgivarens kostnader i domstolen.

Ställer inte upp på vendetta
Förbundet ställer inte heller upp om en medlem avvisar en med arbetsgivaren framförhandlad lösning med motiveringen ”jag skiter i pengarna, jag vill gå till AD och berätta hur hemsk arbetsgivaren är”.

– Någon hämnd eller vendetta ställer vi inte upp på, säger Eva Fernvall.

Det finns ytterligare ett hänsynstagande i den här typen av fall. Om förbundet hoppar av en överenskommelse med arbetsgivaren förlorar förbundet  i trovärdighet. Hur ska en arbetsgivare kunna lita på förbundet i andra förhandlingar? En bristande trovärdighet skulle knappast gagna förbundets medlemmar i framtiden.

Det finns en situation som anses extra svår, och det är när medlem står mot medlem. Ofta handlar det om en medlem som är i konflikt med en grupp medlemmar.

Hur förbundet ska agera i sådana situationer är omöjligt att säga generellt, det måste ses från fall till fall.