I Sverige räknar man med en årlig ökning av den aktiva uremivården på tre-fyra procent. Den sista december förra året behandlades 2009 patienter i Sverige i hemodialys, 377 av dem i Stockholm.
    
För 20 år sedan var en diabetiker en ovanlig patient, man ansåg att diabetiker inte gick att behandla med dialys. I dag är var femte patient diabetiker, förra året var de den största gruppen bland de nya som togs in i dialysprogrammet på KS. Nästan var tredje patient har kronisk glomerulolonefrit.
    
Behandlingen innebär fyra timmars dialys tre gånger i veckan. Då renas blodet från slaggprodukter och vätska dras ut, hur mycket beror på patientens status.
    
Avdelningen Kronan har inte läkarbemanning varje dag så sjuksköterskans bedömning vid kontakten med patienten är avgörande.

Utifrån prover som tas varje månad bestäms det vilka dialysordinationer som behövs för att patienten ska må så bra som möjligt så länge som möjligt. Proverna visar också patientens nutritionstatus. En proteinrik kost är viktig för välbefinnandet. De flesta patienter har ringa eller ingen urinproduktion. De måste därför vara noga med att inte dricka för mycket (max en liter per dygn) mellan dialyserna
eftersom vätskan samlas i kroppen och patienten då dels mår sämre, dels får en mer påfrestande dialysbehandling.
    
Själva behandlingen klarar de flesta bra. En del är helt oberörda och klarar också långa dialyser och att dra ut mycket vätska. Andra får blodtrycksfall, mår illa, får kramper, eller blir allmänt medtagna.
    
Många patienter har levt med dialys i 20–30 år.