Syfte: Att beskriva omvårdnadsbehov hos patienter med prostatacancer så som de upplevde behoven under den tid de låg på sjukhus, vilka behov som blev tillgodosedda av personalen samt uppfattningen om livskvalitet och känsla av sammanhang.

Design: Tvärsnittsundersökning.

Undersökningsgrupp: Inneliggande, svensktalande män (n=11) med diagnostiserad prostatacancer. Ingen av männen visade tecken på förvirring.

Metod:
Semistrukturerade intervjufrågor med syftet att undersöka funktionella problem och beskrivningar av problem i relation till sjukdomen, vilka omvårdnadsbehov männen upplevde och vilka av dessa som blev tillgodosedda. Hälsorelaterad livskvalitet (eortc qlq c-30) och Känsla av sammanhang (soc) självskattades samtidigt. Intervjuerna skrevs ut ordagrant och texten analyserades med fenomenologisk–hermeneutisk analys. Metoden innebär att forskaren söker efter meningen i det som sagts. Med strukturanalyser analyseras textens olika delar. De fenomen som beskrivs och som tolkas att höra samman bildar teman. Slutligen sammanfogas delarna till en tolkad helhet.

Resultat: Männen beskrev bland annat problem med trötthet, smärta, urinering och urineringshjälpmedel, brist på energi och förlust av tidigare sexualliv. De hade behov av information om behandlings- och sidoeffekter, behövde få samtala med och få emotionellt stöd från personalen. Den omvårdnad männen hade fått tillgodosåg fysiska och funktionella behov, men det fanns brister i det emotionella stödet. Den fortsatta analysen visade att männen antingen beskrev sina omvårdnadsbehov på ett uttryckligt (explicit) sätt eller på ett underförstått (implicit) sätt. Beteendet tolkades som »aktivt« eller »passivt« mottagande av omvårdnad. De som aktivt uttryckte sina behov och kommunicerade med personalen upplevde att de hade fått sina behov tillgodosedda. De passiva beskrev inte sina behov utan väntade på att personalen skulle se dem, eller beskrev dem underförstått med ord som: »Nej, jag har inget obehag … kan du hjälpa mig ur sängen? Jag kommer inte upp själv, för såret.« Dessa patienter upplevde inte sina behov som tillgodosedda. Aktiva mottagare skattade sin livskvalitet högre än dem som framstod som passiva. Men de hade samma grad av känsla av sammanhang i livet som gruppen som beskrev sina behov på ett underförstått sätt. 

Slutsatser: Passiva mottagare av omvårdnad löper risk att inte få sina omvårdnadsbehov tillgodosedda. Omvårdnad som innehåller aktiv bedömning av patienternas behov, hjälp att lösa praktiska problem och ett bemötande som är känsligt för männens sätt att uttrycka sig, kan skapa förutsättningar för att vårdpersonalen ska kunna tillgodose omvårdnadsbehoven hos män med prostatacancer. 

För korrespondens: Doktorand Liselotte Jakobsson, Centrum för vårdvetenskap, Box 198, 221 00 Lund. Telefon 046-222 19 27. Fax 046-222 19 35. E-post Liselotte.Jakobsson@cvv.lu.se