Nej, förbundet ska inte driva frågan om en lagstadgad förkortning av arbetstiden. Kongressen sa nej till ett förslag från Skåne och Stockholm om ett sådant arbete. I stället valde man att följa förbundsstyrelsens förslag, som innebar att förbundet under tiden fram till nästa kongress 2002 ska genomföra ett projekt med syftet att utveckla förbundspolitiken när det gäller ett jämställt arbetsliv och samhälle, där frågan om arbetstidsförkortning är en viktig del.

Förbundsstyrelsen ville sätta in arbetstidsfrågan i ett större perspektiv. Åsa Andersson, som var styrelsens föredragande, pekade på hur arbetslivet förändras och nya lösningar av arbetstiderna kommer fram hela tiden, konstruktioner som också kan innebära förkortad arbetstid.

Hon anknöt till den aktuella debatten om det så kallade genusperspektivet. Det är så mycket man måste titta på utifrån ett jämställdhetsperspektiv: hur man vårdar patienter, hur man gör karriär, hur man bygger upp kollektivtrafiken.

Det projekt förbundsstyrelsen vill genomföra ska alltså utmynna i förslag till hur man utifrån detta perspektiv bland annat kan hitta bra lösningar på arbetstidsproblemen.

»Vi måste orka ta ställning«
Skånes ordförande Karin Rangin hävdade att Vårdförbundet borde utnyttja det faktum att förbundet syns mycket i den allmänna debatten för att också föra ut ett tydligt ställningstagande när det gäller arbetstiderna.

– Men då måste vi förstås orka ta ställning tydligt, och göra det nu!

Ställningstagandet skulle enligt Karin Rangins mening gå ut på att förbundet kräver kortare arbetstid för alla genom lagstiftning. Hon föreslog också att det fortsatta arbetet med arbetstidsförkortningen skulle ske i »ett brett samhällsperspektiv«.

Kongressen godkände förbundsstyrelsens förslag.