Sedan regeringen nyligen presenterade sina kommande satsningar på primärvården, som bland annat gick ut på ökade ekonomiska resurser och att underlätta för vårdpersonal att starta och driva egen verksamhet, har debatten nästan uteslutande handlat om läkarnas roll i primärvården. Socialminister Lars Engqvist har framhävt familjeläkarsystemet som den bästa modellen trots att primärvård omfattar så många fler kompetensområden. Det är fel att koncentrera primärvården kring yrkesgrupperna. I stället är det patienternas behov som måste styra hur verksamheten ska organiseras och hur professionerna ska samverka. Patienterna behöver, och skulle gynnas av, ett större utbud och bättre tillgång på de olika yrkesgruppernas specifika kunskap.

Primärvården har en viktig roll att spela för att effektivisera det svenska hälso- och sjukvårdssystemet och det är framför allt inom fyra områden som primärvården måste stärkas och
utvecklas för att bättre möta människors olika behov:

Primärvården måste bli efterfrågestyrd och anpassas efter vad människor behöver när de blir tillfälligt sjuka eller får andra problem. I framtiden kommer till exempel fler att efterfråga specialistvård. Dessutom måste sjuksköterskornas, barnmorskornas och de biomedicinska analytikernas kunskap och kompetens utnyttjas effektivare, särskilt när det gäller rådgivning och förebyggande hälsovård. Primärvården måste bli mer tillgänglig när det gäller öppettider och telefontider samt bättre på att sprida information.

Primärvården behöver också ett större utbud av vårdprogram, det vill säga uppsökande vård, som till exempel missbrukarvård. Dessutom finns det mycket mer att göra när det gäller den förebyggande hälso- och sjukvården.

Mödra- och barnhälsovården är en del av primärvården som haft enorm betydelse för den svenska folkhälsan och för att ge barn en god hälsostart i livet, vilket också lägger grunden för en god folkhälsa.

Det finns trots det flera aktörer i samhället som hävdar att sjukvården inte ska ägna sig åt förebyggande verksamhet. Jag anser tvärtom att vården har ett ansvar för folkhälsan. De olika yrkesgrupperna i vården har unika möjligheter att se vilka behov och brister som finns i människors liv och stödja sig på epidemiologiska studier i det kliniska arbetet.

På 1930 och -40-talen handlade folkhälsoproblemen i Sverige mycket om hygieniska förhållanden och kostfrågor. I dagens samhälle är det i stället till exempel missbruksproblem, stress och ett ökat och grövre våld både i och utanför hemmen, som utgör hot mot folkhälsan.   

Ett annat viktigt område där en utveckling måste ske är samspelet mellan den slutna vården och primärvården.En grupp som framför allt kommit i kläm på grund av bristande samverkan mellan sluten- och primärvård är de kroniskt sjuka patienterna. I dag vänder sig denna grupp huvudsakligen till den slutna vården, för det är den de har
tillit till. Men i och med att den slutna vården har förändrats och till exempel fått betydligt färre sängplatser, måste också primärvården förändras och se till att bli ett alternativ som de kroniskt sjuka vill använda sig av. Primärvården måste öka sin kunskap och ta reda på vad de kroniskt sjuka behöver för att kunna leva med sin sjukdom. Den måste öka tillgången på specialister och förbättra tillgängligheten för dessa patienter.

Ett fjärde område där primärvården är i stort behov av förändring är äldrevården. Ett problem är de allt för snäva gränserna mellan de två huvudmännen; landsting och kommuner. De måste utveckla sitt samarbete och skaffa sig en nationell samsyn när det gäller hur äldrevården ska fungera i förhållande till den övriga vården. Ädelreformen behöver helt enkelt vidareutvecklas för att bättre möta de äldres behov och efterfrågan. Vården av äldre kommer att utgöra en betydande del av hälso- och sjukvården i framtiden. Vi måste inse att vi inte kan betrakta de äldre som en homogen grupp. Vi behöver också ny kunskap. Vad är till exempel folkhälsa när man är över 70 år? Hur är det är att vara gammal och leva med en kronisk sjukdom? Och vad har egentligen kosten för betydelse för att må bra?

Primärvårdens framtida utveckling är en stor utmaning, inte minst för många av Vårdförbundets medlemmar. Det finns mycket för oss att göra både när det gäller forskning och i det kliniska arbetet. Den särskilda kunskap, erfarenhet och kompetens som vi har behövs för att öka patienternas möjligheter till god vård på rätt nivå. Vi kan ge dem fler valmöjligheter och bidra till att deras inflytande i sjukvården ökar.