Klamydiatest på 10-åring

Barnmorskan tog klamydiaprov på en tioåring som gått till skolsköterskan för att hon besvärades av flytningar.

Den tioåriga flickan besvärades av flytningar och gick till skolsköterskan som i sin tur kontaktade barnmorskemottagningen. Det var veckan före jul och gynekologen hade ingen ledig tid före helgen så barnmorskan erbjöd sig att ta ett bakterieprov på flickan i avvaktan på tid och eventuell medicin för åkomman.

Då flickan och skolsköterskan anlänt förklarade barnmorskan att hon ville informera föräldrarna innan hon tog provet. Hon fick dock inte tag i pappan, som flickan bor hos, utan ringde mamman som bor på annan ort.

Barnmorskan förklarade för flickan att hon skulle ta ett prov med en tops »där man kissar«. Tioåringen svarade att hon visste, hennes pappa hade berättat att han tagit ett sådant.

Barnmorskan frågade då sin lilla patient om hon »lekt doktor« eller stoppat upp något i slidan, men det förnekade flickan.
Barnmorskan bestämde sig för att förutom en allmän odling också ta ett klamydiaprov. Svaret på klamydiaprovet kom i mellandagarna och var negativt. Då det andra svaret kom visade det sig att barnmorskan glömt bort att kryssa för att en allmän odling skulle göras. Laboratoriet hade därför gjort en odling för gonorré. Också det provet var negativt.

Barnmorskan ringde mamman och berättade om proven. Flickan hade inte blivit bättre så barnmorskan bad mamman att komma med henne för en ny provtagning. Mamman svarade att hon hade svårt att göra det eftersom hon bodde långt bort och hennes man i så fall var tvungen att ta ledigt från sitt arbete. Barnmorskan gav henne därför en sen tid, efter den egentliga mottagningen.

Några timmar innan flickan skulle komma med sin mamma ringde pappan till barnmorskan. Han var mycket arg och undrade hur det kunde komma sig att man tog ett könssjukdomsprov på en tioårig flicka. Barnmorskan svarade att det var hennes skyldighet att ha sexuella övergrepp i åtanke då en liten flicka sökte för underlivsflytningar.

Då flickan och mamman anlände var mamman upprörd över att inte pappan, som hade haft mycket lättare att följa med, fått göra det istället. Då provet tagits bestämdes det att pappan skulle informeras om svaret. Mamman frågade om flytningarna inte kunde bero på att flickan snart skulle börja menstruera, barnmorskan bekräftade att det kunde vara så.

Svaret på bakterieodlingen visade ingen växt av sjukliga bakterier. Pappan informerades om provsvaret. Mamman och pappan anmälde barnmorskan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (hsan).

hsan skriver i sin bedömning att barn i fall som dessa varken ska undersökas av barnmorska eller gynekolog utan av barnläkare. Barnmorskan, eller skolsköterskan själv, skulle därför ha hjälpt flickan till en sådan.

Mammans förklaring till flytningarna kunde mycket väl stämma, konstaterar nämnden, men det finns dessutom en rad andra sjukdomar som kan ge flytning hos unga, till exempel diabetes.

Nämnden påpekar att det inte är en barnmorskeuppgift att sköta en utredning om misstänkta sexuella övergrepp, och konstaterar att barnmorskan dessutom felat som inte fyllde i laboratorieremissen rätt så att provet måste tas om. Hon får en erinran (hsan 302/99:b1).