Betydligt fler är medicinskt ansvarig sjuksköterska (mas) på heltid nu än 1994. Det är den största skillnaden i masarnas villkor nu jämfört med när ädelreformen var ny och de första masarna just utsetts. Det framgår av den enkät som Vårdförbundet gjort bland landets masar inom ramen för BraVå-projektet, som presenterades på kongressen.

Men trots att andelen heltidsmasar ökat från 25 procent till 61 av hela maskåren, finns det kritiska synpunkter i utvärderingsdelen av enkäten, där Vårdförbundet pekar på att det inte är rimligt att både vara mas och verksamhetschef, eftersom masens roll i sådana lägen blir att utöva kontroll över sin egen verksamhet.

Enkätsvaren visar också att många masar inte är riktigt säkra på om de får in anmälningar om riskhändelser från dem som arbetar i vården. De flesta tror att de får det »för det mesta«, men bara var femte är helt säker på att de alltid får det, och nästan lika många tror tvärtom att de inte alltid får in sådana anmälningar.

Masarna anser att man från vårdpersonalens sida tar kontakt med läkare när det behövs, men nästan hälften redovisar att det finns hinder: det är svårt att få kontakt med läkare, det tar för lång tid innan läkaren kommer eller läkaren vill helt enkelt inte komma.

Delegeringarna fungerar i de flesta fall bra. Men drygt 20 procent är missnöjda. Skälen till att det fungerar dåligt är främst att delegationerna ges till för många personer och att sjuksköterskorna är för få.

De flesta masar, fyra av fem, har regelbunden kontakt med politikerna i den ansvariga nämnden. Det är fler än 1994. Däremot tycker färre att de får tillräcklig utbildning för att sköta sitt uppdrag. 1994 fick 80 procent tillräckligt med utbildning, 1999 bara 67 procent.