stressen svår att stoppa

På senare år har landets yrkesinspektörer allt oftare slagit ned på den dåliga arbetsmiljön inom vård och omsorg. Men trots larmrapporterna görs inte mycket åt arbetsmiljöproblemen och påtryckningsmedlen räcker inte till. När det kommertill organisation och psykosociala frågor önskar sig yrkesinspektörerna tydligare lagar och föreskrifter.

En rundringning bland landets tio yrkesinspektionsdistrikt visar att stora satsningar görs för att kartlägga arbetsmiljöproblemen inom vård och omsorg. Yrkesinspektionerna i Falu distrikt, där landstingen i Dalarna och Gävleborg ingår, har i verksamhetsplanen för de närmaste åren prioriterat att utreda belastningsergonomin och den negativa stressen bland annat inom sjukvården. En bild av den arbetsrelaterade ohälsan får de genom att försäkringskassan skickar kopior på de arbetsskadeanmälningar som görs.

Anmälningarna är nu uppe i samma höga nivå som innan beviskraven hårdnade för ett par år sedan, berättar Birgitta
Hermansson-Ylvén, yrkesinspektör i Falu distrikt. De flesta gäller belastningsskador, men det är den stressrelaterade ohälsan som ökar mest.

– Vi får allt fler arbetsskadeanmälningar som beror på att personalen inte tar sig tid att använda de lyfthjälpmedel som finns, eller för att de inte anser att de hinner invänta en kollegas hjälp, säger hon och ser en direkt koppling mellan felaktig belastning och den negativa stressen.

Lagstiftningen otillräcklig
En svårighet för yrkesinspektionen är att det inte finns tillräckligt tydliga föreskrifter som gäller den psykosociala arbetsmiljön. Från att ha utövat tillsyn av industriell miljö i en tid då dålig arbetsmiljö var detsamma som fysiska risker har tillsynen alltmer kommit att gälla arbetsorganisation, arbetsbelastning och psykosociala förhållanden. Att ställa krav på arbetet vid en farlig förbränningsugn är inte så svårt. Det är betydligt svårare att göra det på vårdverksamhet där riskerna utgörs av för hög arbetsbelastning. Trots att konsekvenserna av långvarig sådan är nog så allvarlig för hälsan.

– Vi kan inte ställa andra krav på arbetsgivaren än vad arbetsmiljölag och föreskrifter ger utrymme för. Och frågor som negativ stress är otillräckligt uttryckta. Lagstiftningen behöver uppdateras, konstaterar Birgitta Hermansson-Ylvén.

Flera av yrkesinspektörerna i vår rundringning säger samma sak, det saknas tydliga föreskrifter när det gäller psykosocial arbetsmiljö och organisationsfrågor. »Det skulle vara underbart att ha för oss, men också fungera som vägledning för arbetsgivaren«, säger en av dem.

Om arbetsmiljön är dålig kan yrkesinspektionen ge arbetsgivaren en varning i form av ett föreläggande om vite. Arbetsgivaren får då en viss tid på sig att uppfylla de krav på förbättringar som yrkesinspektionen ställer. Uppfylls inte kraven kan en begäran om utdömande av vite lämnas in till länsrätten, som i sin tur prövar rimligheten i det hela.

– Kanske skulle utdömande av vite vara vanligare om arbetsmiljölagen vore tydligare, om den gav stöd för att ställa konkreta krav på exempelvis resursförstärkningar, säger Birgitta Hermansson-Ylvén.

Uppenbart är att länsrätterna numera tycker att yrkesinspektionen ska vara väldigt precis i sina krav på arbetsgivarna. För när sjukhusen överklagar sina viten, vilket har blivit allt vanligare, vill länsrätten att yrkesinspektörerna talar om exakt hur problemen ska lösas. »Det blir något av ett moment 22 för oss eftersom vi inte har några föreskrifter som ger oss rätt att tala om för arbetsgivaren hur de ska gå tillväga«, säger Lena Westling, yrkesinspektör i Stockholm.

Otydliga krav
Efter en stor systeminspektion på Södersjukhuset krävde yrkesinspektionen åtgärder mot överbeläggningar och arbetsbelastning på medicinkliniken. Nu måste hela proceduren med inspektioner, utredningar och intervjuer tas om från början för att länsrätten inte anser att yrkesinspektionen varit tillräckligt tydlig i sina krav. Samma sak inträffade när yrkesinspektionen krävde bättre balans mellan resurser och arbetsbelastning på akutmottagningen på Huddinge sjukhus. Landstinget fick ett föreläggande om vite på 200 000 kronor men överklagade beslutet. Länsrätten drog tillbaka vitet med motiveringen att kraven från yrkesinspektionen inte var tillräckligt tydliga.

Detta trots att samtliga fackförbund på sjukhuset i en gemensam aktion vittnade om bristerna i arbetsmiljön. »De var så konkreta man kan vara, men det räckte inte«, säger Leif Åkerberg, yrkesinspektör i Stockholm. Han är förvånad och besviken över länsrättens beslut.

– Sjukskrivningar, stress och utbrändhet är tydliga tecken på att den dåliga psykosociala arbetsmiljön är ett stort samhällsproblem, men det räcker tydligen inte för juristerna i länsrätten, säger han med viss uppgivenhet.

Arbetsbelastningen på medicinkliniken på Växjö lasarett var orimligt hög och vid ett vite på 800 000 kronor krävde yrkesinspektionen att arbetsgivaren skulle åtgärda problemen. Formuleringen »att personalens uppfattning om arbetet ska stämma överens med ledningens mål«, sa sig landstinget inte förstå och därför överklagades vitet. Men den här gången gick länsrätten inte på arbetsgivarens linje och sedan några hundra tusen dragits bort för de åtgärder som införts dömdes vitet ut.

En rättsäkerhetsfråga
På Landstingsförbundet säger förbundsjurist Gunnar Bergström att visst kan yrkesinspektörerna ställa precisa krav och att något hinder för det knappast står att finna i lagstiftningen.

– Det är en rättssäkerhetsfråga att de ska presentera tydliga förelägganden så att landstingen vet vad de ska hålla sig till, påpekar han.

På näringsdepartementet har statsrådet Mona Sahlin tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att ta fram en handlingsplan för bättre arbetsmiljö.

– Arbetsmiljöarbetet behöver en annan status och nya instrument för att möta de förändringar som skett i arbetslivet under de senaste tio åren, sa Mona Sahlin när arbetsgruppen presenterade sin delrapport.

70 miljoner kronor ska satsas på Arbetarskyddsstyrelsen, som yrkesinspektionerna organisatoriskt tillhör, och bland förslagen till åtgärder ingår att se över vilka möjligheter
yrkesinspektörerna har att utöva sin tillsyn. Att se över lagstiftningen är en annan av sju åtgärder som lyfts fram i rapporten.

– Så här långt kan man säga att det inte finns någon självklar ändring av lagen som skulle ändra situationen på arbetsmarknaden. Arbetsmiljölagen omfattar redan nu psykosociala aspekter, vilka gjordes tydliga när den ändrades 1991, säger Bo Barrefelt, jurist på näringsdepartementet som ingår i arbetsgruppen.

– Men, tillägger han, det är inte uteslutet att det kan finnas delar i arbetsmiljölagen som kan förtydligas.

Bland de föreskrifter på arbetsmiljöområdet som utarbetas av Arbetarskyddsstyrelsen saknas i dag sådana som reglerar arbetsorganisatoriska och psykosociala aspekter på arbetsmiljön, konstateras i arbetsgruppens delrapport. Därför diskuteras också om föreskrifterna behöver göras tydligare. I december ska handlingsplanen för åtgärder på arbetsmiljöområdet presenteras.

Vitesföreläggande på nio miljoner
Den största systeminspektion som någonsin gjorts i landet påbörjades på Sahlgrenska universitetssjukhuset för ungefär ett och ett halvt år sedan. Resultatet blev anmärkningar om överbeläggningar, orimlig arbetsbelastning, brist på arbetsmiljöinsatser och ett vitesföreläggande på nio miljoner kronor. När en uppföljning gjordes i våras hade Västra Götalands läns landsting uppfyllt tio av de elva kravpunkterna. Den elfte gäller de ständiga överbeläggningarna och är enligt yrkesinspektionen den allvarligaste, men den har inte arbetsgivaren kunnat åtgärda.

– Det borde inte vara tillåtet att ha en så dålig arbetsmiljö, påpekar Monica Jerdén, yrkesinspektör i Göteborg. Men hon är inte heller blind för arbetsgivarens dilemma.

– Cheferna har i sin tur stenhårda krav på sig att hålla budgeten. Och även om de vill tillsätta vakanta tjänster så är det svårt att rekrytera personal.

Vid en stor inspektion på Linköpings universitetssjukhus konstaterades också stora brister när det gäller arbetsmiljön. Nu har arbetsgivaren ett par månader på sig att vidta åtgärder, eller åtminstone att presentera en handlingsplan. Men vad kan då landstingen med sina snäva budgetramar egentligen göra? I Linköpings distrikt ska yrkesinspektörerna träffa sjukvårdspolitikerna och utmana dem att ta sitt ansvar för arbetsmiljöproblemen.

– Vare sig patienter eller personal kunde överleva på de
resurser som fanns, säger Jan Marcusson, nyligen avgången centrumchef för medicin-kirurgcentrum vid Linköpings universitetssjukhus.

Han krävde att politikerna i landstingsstyrelsen antingen skulle ge mer pengar till verksamheten eller tala om vad de skulle skära ned på. De gjorde varken det ena eller det andra och Jan Marcusson sa upp sig i protest.

»Det fanns inget annat att göra. Som verksamhetsföreträdare får man stå där med skammen när det inte fungerar«, konstaterar han.

Bättre ledarskap på Volvo
– Arbetsgivarna tar inte det arbetsmiljöansvar de har enligt lagen, säger yrkesinspektör Birgitta Björinge i Umeå, som anser att sjukhusledningarna måste föra frågan vidare till politikerna om de inte själva kan åtgärda bristerna i arbetsmiljön.

Hon jämför ledarskapet i sjukvården med det på Volvo lastvagnar, en annan stor arbetsplats inom hennes distrikt.

– Där förstår de vikten av medarbetarskap och ser direkt vad hög sjukfrånvaro kostar verksamheten. Inom sjukvården låter arbetsgivarna kompetens rinna bort.