Manifestationen mot nazism och rasism på Medborgarplatsen i Stockholm var mäktig. Mordet på den facklige aktivisten Björn Söderberg som vågade ta strid mot nazistisk infiltration i facket hade väckt många som aldrig tidigare demonstrerat till försvar för demokratin.

Ändå kunde jag inte låta bli att tänka på alla som inte var där. I miljonstaden Stockholm valde de flesta att stanna hemma.

Det har upprepats många gånger den senaste tiden och tål att upprepas igen. Vi har alla ett ansvar när det gäller att bekämpa nazism, rasism och främlingsfientlighet. Hur ska vi då få den stora majoriteten att reagera, de som hellre går och handlar, tittar på tv, påtar i trädgården eller leker med sina barn än deltar i antinazistiska manifestationer?

Jag tänker på Halina Nilsson, sjuksköterska och invandrare, som berättade sin historia i Vårdfacket för ett par år sedan. Hon är en stark kvinna som av egen kraft skapat sig ett liv i Sverige. Men Halina Nilsson berättade också om hur svårt det hade varit att ta sig in i den svenska gemenskapen. »Aldrig under 18 år hände det spontant att en arbetskamrat bjöd med mig ut på en öl, att gå och se en pjäs eller en film.«

Det tog tio år att få en nära svensk vän.

I Halina Nilssons berättelse finns bristen på vanliga människors engagemang speglat.

Vi måste se våra invandrade arbetskamrater, grannar, barnens klasskamrater. Intressera oss för deras livsvillkor.(Halina Nilsson kunde bara komma i håg en enda svensk som ställt just den frågan »Hur är det att vara invandrare?«).

Striden mot ytterligheten nazism börjar som
en kamp om medmänniskornas tankar hemma vid matbordet, i fikarummet på jobbet, i klassrummet.

Det handlar om att säga ifrån när någon, kanske aningslöst, kommer med rasistiska skämt eller uttrycker förakt för invandrare.

Det handlar om att inte tolerera att barnen lyssnar på Vit makt-musik eller omger sig med symboler som för tankar till nazistisk ideologi. Att inte förringa betydelsen av dessa symboler och att koppla dem till alla de historiska fakta som finns från Nazityskland.

Kampen mot främlingsfientlighet, rasism och nazism måste föras på alla fronter i samhället.

Medborgarna ska kunna lita på att säkerhetspolisen, polisen, åklagare och domstolar tar sitt ansvar gentemot de kriminella grupper som utövar nazistisk terror, att lagarna mot olika typer av diskriminering och hets mot folkgrupp tillämpas.

Etablerade politiska partier måste försvara de demokratiska värdena i debatten när nya politiska grupper med invandrarfientliga åsikter gör sig hörda .

I fackförbunden har beredskapen ökat mot infiltration av antidemokratiska krafter. Kampen mot nazism,  främlingsfientlighet och rasism drivs på flera områden utifrån fackföreningsrörelsens starka demokratiska tradition och försvar för människors lika värde.

På Vårdförbundets kongress togs ett beslut om att arbeta för gömda flyktingars rätt till sjukvård och att öka den etniska mångfalden bland förbundets förtroendevalda. Dessutom tog kongressen ett kraftfullt uttalande mot rasistiska och nazistiska krafter i samhället.

I en kommande stadgeöversyn ska också Vårdförbundet överväga om man ska säga nej till medlemskap för de som är medlemmar i nazistiska och rasistiska organisationer.

TCO skriver till alla förtroendevalda i medlemsförbunden och uppmanar till diskussion om främlingsfientlighet och rasism på arbetsplatserna, utifrån boken Om detta må ni berätta från regeringens projekt Levande historia.

Läkarförbundet satsar på att hjälpa invandrade läkare att få svensk legitimation. Läkartidningen plockar fram dokument om hur läkarkåren agerade under 30-och 40-talen då rasbiologin var en vetenskap och tvångssteriliseringarna infördes.

Många folkrörelser gör ett viktigt arbete i kampen mot rasism. Fem i tolv-rörelsen, startad av ombudsmannen i Vårdförbundet Stig Wallin, har under hela 90-talet arbetat för ökad förståelse mellan svenskar och invandrare.

När alla demokratiska krafter i samhället gör sin del kan vi gemensamt hålla hotet från nazismens ideologi borta.

Och minns att det starkaste försvaret för samhällets demokratiska värden är att den enskilde tar strid för människans okränkbarhet i alldeles vanliga, vardagliga, situationer.