Ett äldre par hade sedan ett år beviljats trygghetslarm för flera sjukdomar som bland annat innebar rörelseinskränkningar.

Natten till den 9 juni 1995 drbbades mannen av ett epilepsiliknande anfall och ramlade ur sängen. Hustrun satt med maken i famnen men behövde hjälp. Hon nådde larmknappen till trygghetstelefonen och efter ett par minuter ringde larmpatrullen upp och frågade vad som hänt.

När hustrun beskrivit vad som hänt och att hon inte orkade längre, blev hon ombedd att ge mannen medicin. Hon förklarade att de inte hade någon medicin för akuta epilepsianfall.

Patrullen meddelade att den befann sig utanför staden och inte kunde komma, sedan bröts samtalet och ingen uppföljning gjordes, vare sig senare under natten eller nästa dag.

Motstridiga uppgifter
Tre månader senare fick den medicinskt ansvariga sjuksköterskan reda på händelsen av den biståndshandläggare som gjort hembesök hos makarna. Den tjänstgörande sjuksköterskan i larmpatrullen anmäldes av Socialstyrelsen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN).

Sjuksköterskan uppger till ansvarsnämnden att han grundligt förhört sig om mannen symtom och om han var så dålig att han behövde komma till sjukhus med ambulans. Han hävdar också att han erbjöd sig att komma på besök eller skicka nattpatrullen, att han kontaktade patrullen och att han nästa morgon rapporterade till områdets distriktssköterska. En del av uppgifterna styrks av ett yttrande från den assistent som åkte med sjuksköterskan den aktuella natten.

Nämnden konstaterar att uppgifterna är motstridiga på flera punkter och att varken kontakten med nattpatrullen eller rapporteringen till distriktssköterskan styrkts.

Ändå är det sammantaget visat att sjuksköterskan varit alltför passiv och brustit när han inte följde upp larmet. Disciplinpåföljden bör dock stanna vid en erinran. Beslutet har överklagats till kammarrätten. (HSAN 663/96:A4).