Inom EU finns i princip tre huvudtyper av program: strukturfondsprogram, forsknings- och utvecklingsprogram (FoU) samt sektors- och nätverksprogram.

Strukturfonderna kom till 1975 i syfte att stödja ekonomiskt svaga regioner. De är fortfarande EUs viktigaste instrument för att öka den ekonomiska och sociala samhörigheten medlemsländerna emellan. En tredjedel av EUs hela budget går till strukturfonderna.

Huvuddelen av medlen i strukturfonderna används till att finansiera olika så kallade mål. Av dessa är det i princip bara mål 4 – socialfonden – som är av intresse för Vårdförbundets medlemmar.

Växtkraft Mål 4 kom ursprungligen till för att starta förändringsprocesser i små och medelstora företag. Efter segdragna förhandlingar lyckades svenska regeringen få igenom att en mindre del av budgeten ska gå till lågutbildade kvinnor i vård och omsorg.

– Sjuksköterskor och biomedicinska analytiker är förvisso inte lågutbildade, men eftersom de arbetar i en sektor som befinner sig i stark utveckling omfattas även de, säger Gertrud Östlinder, FoU-ansvarig vid SSF (Svensk sjuksköterskeförening).

Syftet med Växtkraft Mål 4 är att stödja projekt som höjer personalens kompetens samtidigt som organisationen utvecklas.

– Det är viktigt att det är de anställda själva som söker bidraget och vill driva projektet – från ett underifrånperspektiv. En enstaka person kan inte söka. Det går inte heller att få bidrag till ett kompetenshöjande projekt som beslutats på central nivå, säger Frida Lennerlöf vid Svenska EU-programkontoret.

Programmet pågår till 1999.

Antalet anställda som kan få bidrag på en och samma arbetsplats är begränsat till 49. Men stöd ges ibland till verksamheter med upp till 250 anställda.

För försiktiga med att söka
Budgeten för vård och omsorg är på maximalt 340 miljoner kronor. Trots att programmet varit i gång sedan 1996 har endast en fjärdedel av pengarna hittills tagits i anspråk. Inom den offentliga sektorn har nära 800 arbetsplatser beviljats bidrag.

– Vi tar tacksamt emot nya bra projekt, säger Frida Lennerlöf som tycker att vårdpersonal hittills varit lite för försiktig med att söka pengar.

Ett villkor för att få bidrag är att arbetsgivaren betalar minst 50 procent av kostnaderna för projektet. ESF (Europeiska socialfonden) bidrar med 25 procent och staten med lika mycket.

I varje län finns en regionsamordnare som tillhandahåller ansökningsblanketter och tar emot projektansökningar.

Forsknings- och utvecklingsstöd ryms inom det så kallade fjärde ramprogrammet. Det omfattar åren 1994-1998, vilket innebär att ansökningstiderna för flertalet av de 20 delprogrammen redan gått ut. Åtminstone vad gäller de delprogram som kan vara av speciellt intresse för hälso- och sjukvårdsanställda: telematik samt biomedicin och hälsa.

1998 ska det tas beslut om det femte ramprogrammet. Som planerna ser ut just nu liknar det i stort sett det fjärde ramprogrammet rent innehållsmässigt. Om tidsschemat håller går det att söka medel tidigast våren 1999.

Generellt för ramprogrammen gäller att ett projekt ska ha minst två deltagare. Dessa ska komma från olika länder. Vanligen deltar fyra eller fem länder i ett och samma projekt. EU bidrar med som mest 50 procent av projektkostnaderna. Resten måste självfinansieras.

Erasmus utnyttjas flitigt
Inom sektors- och nätverksprogrammen är det framför allt utbildningsprogrammet Erasmus som är av intresse för hälso- och sjukvården.

– Erasmus utnyttjas flitigt av vårdhögskolorna. Det är bara några få skolor som inte är med i Erasmus. Men de kommer nog med i nästa omgång (år 2000), säger handläggare Lars Eric Handog vid Högskoleverket.

Erasmus möjliggör för studenter att förlägga delar av studierna vid högskola/universitet i ett annat EU-land. Även lärare kan delta i utbyten.

Regeringen har nyligen gett signaler om att antalet utbytesstudenter ska minskas kraftigt. Men enligt Lars Eric Handog påverkas inte Erasmusprogrammet av detta.