Tidigast i november går förslaget till den nya läkemedelsförfattningen ut på remiss. Socialstyrelsens förhoppning är att den nya författningen ska kunna träda i kraft i början av nästa år.

Ett av problemen med de nuvarande huvudförfattningarna – de som reglerar läkemedelshanteringen inom landstingen respektive kommunerna – är dels att de upplevs som luddiga och svårtolkade, dels att de på väsentliga punkter skiljer sig åt. Inte minst vad gäller möjligheterna att delegera läkemedelshanteringen.

Inom den slutna hälso- och sjukvården och den landstingskommunala primärvården (hemsjukvården undantaget) är det överhuvudtaget inte tilllåtet för sjuksköterskan att delegera uppgifter som har med läkemedelshantering att göra. Inte ens själva överlämnandet av läkemedlet. Sjuksköterskan kan alltså inte be en undersköterska att överlämna ett piller eller ge en patient en insulinspruta.

Detta går däremot alldeles utmärkt inom den kommunala hälso- och sjukvården och hemsjukvården. Där är det i dag snarare regel än undantag att någon annan än sjuksköterskan delar ut medicinerna till patienterna.

Kan ha många delegater
Bedömer en sjuksköterska att ett biträde, en undersköterska eller någon annan vårdare har tillräckligt med reell kompetens för att utföra uppgiften kan hon delegera överlämnandet av läkemedlet.

I många kommuner kan en sjuksköterska ha 30-50 delegater (antal personer som hon delegerat uppgifter till),
i somliga fall betydligt fler. Någon gräns för hur många delegeringar en sjuksköterska får göra finns inte. Åtminstone inte i numerära tal. Däremot finns det krav på att de delegeringar som görs regelbundet ska följas upp.

En undersökning av distriktssköterskor i Stockholms läns landsting visade att de under ett års tid kunde ha allt från 0 till 250 delegat.

Bland dem som delegerade låg genomsnittet på 25 delegat per distriktssköterska. (Törnkvist L, Strender LE, Delegering av läkemedelshantering i öppen vård. Vård i Norden nr 2 1998, sid 4-11.)

Förra sommaren skärptes kraven allmänt vad gäller delegeringar. I SOSFS 1997:14 (Delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård) poängteras bland annat att det inom varje enskild enhet inom hälso- och sjukvården måste finnas tillräckligt med formellt kompetent personal. Delegering är inte avsett att användas för att lösa brist på personal eller av ekonomiska skäl. I realiteten menar många att det är just det som sker ute i många kommuner.

– Vi kan inte gärna uppfatta det på något annat sätt, säger Ann Bonair, specialsakkunnig i omvårdnadsfrågor på Socialstyrelsen och den som fram till slutet av september ledde arbetet med de nya riktlinjerna för läkemedelshantering.

– Den kommunala hälso- och sjukvården behöver generellt sett ökad kompetens. Ökar man kompetensen genom att anställa fler sjuksköterskor bör man också klara läkemedelshanteringen, säger Ann Bonair som tycker att det i normalfallet inte ska gå att delegera överlämnandet av läkemedel.

Hon berättar att det bland annat diskuterats att en undantagsformulering ska skrivas in i den nya författningen. Enligt denna skulle kommunerna få några år på sig att hinna anställa tillräckligt många sjuksköterskor.

När den här artikeln skrivs (början av oktober) återstår dock en hel del frågor att lösa innan något färdigt förslag kan gå ut på remiss.

Orealistiskt krav
– Rent teoretiskt vore det oerhört positivt om alla som sysslar med läkemedelshantering vore sjuksköterskor. Diskussionen gäller om det är realistiskt att ställa det kravet i en situation när vård av äldre och funktionshindrade i hemmen och i särskilda boendeformer nästan inte alls sköts av sjuksköterskor, säger Eva Stolpe, byrådirektör vid Socialstyrelsens regionala tillsynsmyndighet i Göteborg. Hon är sedan i september projektansvarig för arbetet med den nya läkemedelsförfattningen.

– Handlar det om avancerad hemsjukvård eller komplicerad vård på till exempel sjukhem så är den här diskussionen inte relevant. Då är det sjuksköterskan som ska ansvara för all läkemedelshantering. Det är alla ense om.

– Men när det gäller hantering av läkemedel, färdigpackad från apotek, kan man ju alltid diskutera var gränsen ska gå. Det kanske inte ens är önskvärt att överlämnandet ska ske av sjuksköterskan eftersom det då kan bli för många personer kring patienten.

Den arbetsgrupp inom Socialstyrelsen som hanterar frågan om läkemedelshantering har till sin hjälp en referensgrupp bestående av representanter från bland annat Kommun- och Landstingsförbunden, Läkarförbundet, Vårdförbundet och en del av dess riksföreningar. Vårdförbundets representant är Carin Lyckéus, utredare vid det centrala kansliet.

– Självklart måste man ha en säker hantering. Men att säga att ingen annan än sjuksköterskan får dela ut piller är att gå lite för långt. Jag är inte så säker på att sjuksköterskorna i den öppna vården själva skulle tycka att det vore odelat positivt.