Sjuksköterskan Karin Nordin fattade mod och berättade i Vårdfacket nummer 8 om vad som ledde fram till hennes utbrändhet. Många har blivit berörda och känt igen sig i hennes berättelse. En av dem skrev ett brev till tidningen:


”Varje sommar är det samma sak, totalt kaos!!! Patienter överallt, i korridorer, tvättförråd, elskåp och så vidare, och så vidare. Mycket ny personal och ett väldigt högt arbetstempo. Vi
sliter som djur för att få det att gå ihop. Vi jobbar övertid och
hoppar över luncher. Vi springer mellan patienterna med ett
påklistrat leende för att hinna hjälpa alla dessa sjuka människor som så starkt förlitar sig på oss och vår kompetens.
Tiden är vår värsta fiende och hur vi än beter oss så räcker den inte till, för att det är för många patienter på för lite personal.”


Brevet kommer från Carolina Ifwer som är 23 år och numera
arbetslös sjuksköterska. När hon sjukskrevs med diagnosen utbrändhet var hon övertygad om att det inte var henne det var fel på – det var arbetsmiljön. Trots chefers försök att lägga över problemet på henne och trots att hon inte fick något stöd från
kollegerna när hon sa ifrån, är hon fortfarande lika övertygad: ”Det är inget fel på mig – det är arbetssituationen som är sjuk.”

I dag beskriver hon sig som en frisk, pigg, arbetsför sjuksköterska – utan arbete. Och arg, otroligt arg på en arbetsgivare som lämnade henne i sticket och som inte tar något ansvar för arbetsmiljön.

Nu börjar Carolina Ifwer en datautbildning.