I slutet av oktober lämnade Socialstyrelsen expertrapporten Vårdrelaterade infektioner till regeringen, tillsammans med en skrivelse där man kräver kraftfulla åtgärder. Dålig vårdhygien kostar minst en miljard kronor och orsakar hundratals dödsfall om året. Ekonomisk press och ökad arbetsbelastning gör att hygienrutinerna inte följs.

I rapporten blottläggs flera brister. Verksamhetscheferna vet inte att de har medicinskt ansvar för att förebygga sådana komplikationer som vårdrelaterade infektioner. Varken personal eller sjukvårdsledningar har fått tillräcklig utbildning för att förstå hur viktiga infektionshygieniska rutiner är för att förhindra infektioner.

Kostnadsmedvetandet är dåligt och det är oklart vem som ansvarar för finansieringen av den sjukhushygieniska servicen. Oklart är också vem som ansvarar för övervakning av infektionshygienen inom hälso- och sjukvård samt tandvård

Dåligt samarbete
Det finns inga öronmärkta pengar för resistensövervakning och information utan sådant sker i dag mestadels som frivilligt extraarbete.

Hygiensektionerna för ingen kontinuerlig dialog med övriga kliniker och deras samarbete med smittskydds-läkarorganisationen och infektionsklinikerna är dåligt.

Specificerade kompetenskrav och vidareutbildning saknas för den sjukhushygieniska personalen som dessutom är underbemannad sett till vad som vetenskapligt visat sig vara mest effektivt. Informationsteknik och modern ADB underutnyttjas.

Alla dessa brister leder enligt Socialstyrelsen till att den sjukhushygieniska verksamheten inte kan driva sitt arbete enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, särskilt då det gäller registrering och övervakning av infektioner samt övervakning av den mikrobiologiska ekologin.

Ett av de största problemen är dock att hygienverksamheten är koncentrerad till den offentliga slutenvården och inte når ut till exempelvis hemsjukvården som den borde. Varken specialistläkarföreningar, sjukhusledningar och ledningarna inom den kommunala hemsjukvården har insett vilken
kvalitetsindikator på sjukvårdsverksamheten som en generell registrering av vårdrelaterade infektionskomplikationer är, skriver expertgruppen.

Den inventering av de sjukhushygieniska sektionernas arbete som gruppen gjort visar att läkare och sjuksköterskor i sitt arbete i stort sett följer Socialstyrelsens rekommendationer. Men nära hälften av hygiensjuksköterskorna – och var tredje hygienläkare – kan inte driva igenom önskvärda åtgärder.

Tillfrågade grupper av sjukvårdspersonalen anser att de största infektionshygieniska problemen är resistenta bakterier som bieffekter av antibiotikabehandling och antibiotikautlöst diarré orsakad av Clostridium difficile. Tillsammans med brist på medvetenhet om infektionshygien, överbeläggningar och brist på isoleringsmöjligheter samt allmän brist på resurser är de också de viktigaste framtidsproblemen.

Bristen på medvetenhet sägs även vara ett av de största hindren för att göra något åt problemen. Andra är kortsiktig sparnit och brist på samarbete, utbildning och  författningsstöd.
För att lösa problemen föreslår personalen bättre utbildning, ökad undervisning om antibiotika, konsensus och samordning, kvalitetsarbete, tydligare ansvarsområden samt författningsstöd. 

I det brev Socialstyrelsen lämnade till regeringen tillsammans med expertrapporten föreslås att en parlamentarisk kommitté bör komma med genomgripande och kraftfulla långsiktiga
lösningar på vårdens hygienproblem.

Lagtillägg föreslås
I väntan på dem föreslår styrelsen ett tillägg i Hälso- och sjukvårdslagen om god hygienisk standard och tillräcklig infektionshygienisk kompetens i vården. Dessutom ett tillägg i smittskyddslagen om rapporteringsskyldighet till smittskyddsläkare och nationell myndighet för sådana infektioner som är lätta att säkerställa, och som både kan vara indikatorer på hygienförhållandena lokalt och ge möjlighet att följa nationella trender. En sekretessbrytande regel behövs också för rapportering lokalt, liksom för att den hygienansvariga ska få insyn i verksamheter och tillgång till undersökningsresultat från mikrobiologiska laboratorier.

Att hygienläkare och -sjuksköterska inte är reglerade befattningar, att de saknar behörighetskrav, och att Socialstyrelsen saknar föreskriftsrätt på området påpekas också.

Vårdrelaterade infektioner, SoS-rapport 1998:19.