Verksamheten kan fortsätta i projektform men reglerna ska stramas åt och patientjournallagen följas, skriver Socialstyrelsen i sin senaste uppföljning av det numera tio år långa sprututbytesprojektet på infektionsklinikerna i Malmö och Lund.

Det var 1986 som sjukvårdsorganisationer och myndigheter befarade en explosionsartad ökning av hiv bland narkomaner runt om i världen. WHO uppmanade då sjukvården att dela ut fria sprutor för att på så vis försöka förhindra en epidemi. Just vid den tiden hade de första smittade narkomanerna flyttat in i Skåneregionen och Malmö-Lund hade samma missbrukarmönster som Stockholm, där många narkomaner redan smittats med hiv.

Därför beslöt infektionsmottagningen i Lund att starta ett sprutbytesprogram, med hiv-test av missbrukare och partner, information om hygien och säker sex, utdelning av kondomer samt utlämning av nya och insamling av gamla kanyler. Det primära målet var att bekämpa missbruket genom att förändra patienternas attityder och påverka dem att acceptera behandling mot sitt missbruk.

Året efter förmådde kliniken infektionskliniken i Malmö att starta ett liknande projekt.

Genom åren har det stormat rejält runt det kontroversiella projektet som flera gånger hotats av nedläggning. Besökare från andra länder var dock imponerade.

Tvivel på resultaten
1989 infördes restriktioner. På försommaren 1993 presenterades en utvärdering av Malmöprojeketet för regeringen, en rapport som andades tvivel på vilka resultat som egentligen nåtts och kritik mot journalhantering och brist på samarbete med socialtjänsten. Resultatet blev att Socialstyrelsen ville gå in och detaljreglera sprutbytesarbetet i Malmö och Lund. Ett regeringsförslag skulle komma under hösten samma år men dröjde till juni 1995.

Då föreslog regeringen riksdagen att försöksverksamheten kunde fortsätta, om verksamheten dokumenterades och samarbetade med socialstjänsten. En förutsättning var också att Socialstyrelsen tog fram nödvändiga föreskrifter och följde upp arbetet. Det beslutet togs också av riksdagen i slutet av november samma år. Hösten 1996 inspekterades de två verksamheterna och strax före jul förra året presenterades inspektionsrapporten.

Tillsynsenheten i Malmö konstaterar att Malmöprojektet måste samverka med Socialtjänsten, något man i Lund gjort sedan starten. All dokumentation måste också vara sådan att verksamheterna kan följas upp och utvärderas. Socialstyrelsen ska analysera insamlade men ej bearbetade data för att belysa smittspridning i och utanför projektet. En internationell översikt av sprututbyte ska också göras.

Det finns inga bevis för att smittspridning av hiv/aids minskar genom programmen i Lund och Malmö, men heller ingenting som talar för att de ökat narkotikaanvändningen. Sedan 1987 har tre hiv-positiva personer upptäckts i regionen, ingen av dem injektionsmissbrukare.

I Malmö får omkring 1 200 narkomaner om året sina sprutor utbytta, i Lund 300. Det betyder att man fångar upp hälften av alla Skånes injektionsmissbrukare.