Inom etnologin eller folklivsforskningen studerar man hur människor tillsammans upplever och lever sina liv. De normer och värderingar som råder i samhället påverkar människors sätt att tänka, vara och handla. Människors värderingar förändras med tiden i mötet med nya tankar och idéer.

I en utställning som öppnar den 13 februari vid Arbetets museum i Norrköping vill man på olika sätt visa besökaren vad det innebär att arbeta i ett vårdyrke år 1997. Etnologen Birgitta Burell har varit projektledare. Hon tillbringade sex veckor på en infektionsavdelning vid Falu lasarett och fem vid vårdcentralen Britsarvet för att samla material med hjälp av ”deltagande observation”.

Poesi av djupintervjuer
Det betyder att Birgitta Burell följde med biträden, undersköterskor, sjuksköterskor och läkare i deras arbete och samtidigt ställde frågor om vad de gjorde och hur de uppfattade sitt arbete. Dessutom gjorde hon djupintervjuer med 24 vårdanställda som bandades och resulterade i 37 inspelningstimmar. Från sitt material har hon formulerat korta texter som kommer att finnas uppsatta i utställningsrummet. De kan närmast betraktas som poetiska betraktelser över arbete i vården med nyckelord som yrkeskunskap, omvårdnadshandling, kostnadseffektiv, kvalitetssäkrad, omorganisation, rädsla och ovisshet.

Brist på tid och ökad stress var gemensamt för de olika yrkesgrupperna. Liksom på de flesta håll i landet hade personalstyrkan i Falun skurits ner under ett antal år samtidigt som nya krav kommit, exempelvis på att kvalitetssäkra och utveckla arbetet. Det fanns en kluvenhet, upplevde Birgitta Burell, hos både sjuksköterskor, undersköterskor och biträden. Plötsligt fanns en större möjlighet att komma med synpunkter på arbetet samtidigt med en osäkerhet om hur de skulle hinna med allt. Läkarna upplevde hon som tryggare i sin yrkeskompetens, och kanske just därför mindre benägna till förändringar. Sjuksköterskorna var öppnare för nya arbetssätt och pådrivande i projekt om kvalitetssäkring.

Med i Falun var också fotografen Gunilla Lundström och konstnären Per Josefsson. De skildrar vården med dokumentära fotografier och skulpturer av olika vårdsituationer på utställningen.

Under utställningstiden kommer museet att ordna två vetenskapligt inriktade seminarier. Det första troligtvis i vecka 20. Invigningsdagen kommer ordförandena för de tre stora fackförbunden för vårdpersonal, Kommunalarbetareförbundet, Vårdförbundet och Läkarförbundet, att delta i en debatt om vården.

Utställningen är en del i det större projektet ”Vita Rockar” som startade redan 1996 i samarbete med de vårdanställdas fackförbund. Intresset för projektet har varit stort både från museet och från förbunden, inte minst med tanke på de senaste årens stora omorganisationer och förändringar i vården.

Fokus på professionen
Representanter från förbunden har funnits med i en projektgrupp men museets personal har stått för uppläggningen av arbetet. Fackförbunden hade ett gemensamt önskemål. Det var att fokus skulle ligga på respektive profession, utan den koncentration på mötet med patienten som man är van vid när vårdarbete beskrivs.

Första steget i projektet var en insamling av yrkesminnesbeskrivningar av biträden, undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Med annonser i förbundstidningarna Kommunalarbetaren, Vårdfacket och Läkartidningen uppmanades medlemmar att skicka in sina personliga berättelser om arbete i vården. 145 vårdyrkesbiografier kom in. Fjorton berättelser och fem dikter valdes ut och publicerades förra året i en bok som heter Vård som yrke – undersköterskor, sjuksköterskor och läkare berättar.

Utställningen ”Vita Rockar” öppnar den 13 februari och pågår till den 24 maj. Sedan ska delar av den resa land och rike runt som en vandringsutställning. Den kan bokas hos Konstfrämjandets Östgötadistrikt i Norrköping på telefon 011-12 89 00.