Framöver väntas behovet av framför allt specialistsjuksköterskor att öka. Däremot ser det fortsatt besvärligt ut för biomedicinska analytiker och barnmorskor.

I ett nyhetsbrev (Offentlig sektor i fokus, nr 1/98) utgivet av ekonomer och utredare i TCO-förbund och OFR
(Offentliganställdas förhandlingsråd) spås att antalet anställda hos kommuner och landsting ökar med 18 000 fram till sekelskiftet. Deras bedömning är att den tidigare så starka minskningen av personal inom sjukvård och omsorg nu bromsas i takt med att den offentliga sektorns ekonomi långsamt förbättras.

Sett till hur stor den offentliga sektorn är måste 18 000 nya jobb betraktas som en blygsam ökning. Men med tanke på att antalet anställda inom landsting och kommuner under 90-talet minskat med över 100 000 kan ökningen ändå ses som en ljusglimt.

Störst efterfrågan blir det på välutbildade och högskoleutbildade, exempelvis socialsekreterare och kuratorer liksom lärare. Även sjuksköterskor med specialistkompetens, arbetsterapeuter och sjukgymnaster kan se fram mot en gynnsammare arbetsmarknad.

– Även om ekonomin stabiliseras blir det inte några större förändringar av arbetsmarknadsläget för Vårdförbundets medlemmar jämfört med tidigare prognoser, säger Stig Tegle, utredningssekreterare på Vårdförbundets kansli.

Främsta orsaken till att det på många håll kommer att uppstå brist på specialistutbildade sjuksköterskor är de stora omstruktureringar som sker inom landstingen. Avdelningar och hela sjukhus läggs ned och slås samman. Vården blir fortsatt allt mer specialiserad.

Redan i dag råder en viss brist på specialistutbildade sjuksköterskor. Främst inom områdena intensivvård, röntgen, psykiatri, operation och barn. Problem kan det bli för de som saknar påbyggnadsutbildning eftersom behovet av icke specialiserad personal stadigt minskar. Vad nettoeffekten blir är därför oklart.

Allt mer specialisering
Landstingsförbundet har en något mörkare bild än TCO-ekonomerna av hur sysselsättningen kommer att påverkas inom landstingen. Inkluderat de så kallade Persson-pengarna (kommunala statsbidrag i syfte att förhindra uppsägningar) räknar Landstingsförbundet i sin senaste ekonomiska prognos (december 1997) med att antalet anställda inom landstingen minskar med cirka 7 000 fram till år 2000.

– Men jag tror inte att sjuksköterskorna drabbas, säger Leif Lindberg, utredare vid Landstingsförbundets avdelning för arbetsgivarfrågor.

Vad som kommer att ske inom primärkommunerna de närmaste åren är osäkert. Somliga tror på en försiktig expansion, vilket i så fall kan gynna de icke specialiserade sjuksköterskorna och distriktssköterskorna.

Av 21 000 kommunalt anställda sjuksköterskor arbetar drygt en fjärdedel inom äldreomsorgen.

– Sett utifrån de behov som finns inom äldrevården skulle den siffran utan vidare kunna fördubblas, säger Stig Tegle på Vårdförbundet.

Han är inte lika säker på att kommunerna gör samma bedömning. Men den senaste tidens debatt om underbemanning och bristande kompetens inom delar av äldrevården kan komma att sätta press på kommunerna.

I valet mellan att anställa undersköterskor eller sjuksköterskor är det inte orimligt att anta att lotten faller
ut till sjuksköterskornas fördel.

– Mycket beror på hur lönerörelsen går. Fortsätter lönegapet mellan undersköterskor och sjuksköterskor att vara lika litet som i dag kommer efterfrågan på sjuksköterskor att öka starkt
– på bekostnad av undersköterskor. Det finns ingen anledning för arbetsgivaren att anställa en undersköterska när han kan få en sjuksköterska, med större yrkeskompetens, för ungefär samma pris, säger Bo Göransson, en av utredarna bakom TCO-rapporten.

Medan omstruktureringarna inom landstingen gynnat, och fortsatt gynnar, sjuksköterskor med specialistkompetens missgynnas i stället biomedicinska analytiker och barnmorskor av rationaliseringarna. Till detta kommer den industriella utvecklingen som lett till att delar av det arbete som tidigare sköttes av biomedicinska analytiker numera klaras av i automatiserade tekniska produktionsprocesser. På motsvarande sätt har delar av barnmorskornas arbete medikaliserats. Men framför allt är nativiteten låg. Förra året avled fler människor än det föddes barn, vilket inte skett sedan 1809.

Stora pensionsavgångar
Ser man till arbetslöshetsstatistiken ligger de biomedicinska analytikerna sämst till med en arbetslöshet på cirka 4 procent. Bland barnmorskorna är endast 2,8 procent öppet arbetslösa. Å andra sidan är det inte säkert att alla arbetslösa barnmorskor anmäler sig som arbetslösa. Den som är barnmorska kan arbeta som sjuksköterska. Och även om hon inte kan få en fast tjänst kan hon precis som andra arbetslösa sjuksköterskor ofta få jobb av och till. Värre är det för de biomedicinska analytikerna som inte på långt när har samma möjlighet att hoppa in på olika vikariat.

Sett i ett längre perspektiv lär arbetsmarknadsläget förbättras dramatiskt för samtliga omnämnda grupper. Medelåldern bland Vårdförbundets medlemmar är i dag 44 år. När fyrtiotalisterna några år in på det nya seklet börjar gå i pension är risken/chansen stor att vi får samma skriande brist på vårdpersonal som på 80-talet.