I sommar är det dags för ännu ett beslut om det nya pensionssystemet. Före sommaruppehållet, och därmed före höstens val, ska riksdagen ta ställning till det ”slutliga” förslag till allmänt pensionssystem, som de fem partierna i pensionsarbetsgruppen (alla riksdagspartier utom vänstern och miljöpartiet) till slut kom överens om i början av året.

Citattecknet kring slutlig finns där därför att alla frågor med anknytning till pensionen inte är lösta i regeringens proposition. Åtminstone en viktig sådan återstår: På vilket sätt man ska få tillgodoräkna sig sina studieår för den framtida pensionen. Först när utredningen om det framtida studiemedelssystemet är klar om något år ska man bestämma sig för hur studieåren ska räknas i pensionssammanhang.

Huvuddragen i pensionssystemet var klara sedan tidigare. Dagens ATP och folkpension ersätts av en ”Inkomstgrundad ålderspension”. Det nya systemet innebär stora skillnader både före pensionsdagen – hur man bygger upp sin pensionsrätt – och efter  – hur man värdesäkrar pensionerna.

Koppling pension – avgift
Principen i det nya pensionssystemet är att man får den pension man har betalt pensionsavgifter för. Några undantag finns dock. För det första är alla berättigade till en viss minsta pension, garantipension, även om man inte kunnat betala den med egna pensionsavgifter. Dessutom får man pensionspoäng om man har barn och om man gjort värnplikten. Någon form av poäng för studieåren diskuteras också. Förtidspensionerna lyfts ur pensionssystemet och blir en statlig angelägenhet.

Jämfört med ATP-systemet gynnas den som arbetat länge och haft en rätt jämn inkomst. Den som studerat länge (och därmed kortat den yrkesverksamma perioden) och gjort kortare eller längre avbrott under yrkeskarriären, till exempel för studier, missgynnas. Det gör också den som haft stora inkomstskillnader under sin aktiva tid. Det kan vara att man börjat med en låg inkomst men haft bra löneökningar, men också att man gått ner till deltid under den tid barnen varit små.

Nytt följsamhetsindex
När man väl blivit pensionär vill man att pensionen ska behålla sin köpkraft och inte minska i värde. Det sköttes i det gamla ATP-systemet med basbeloppen. På grund av den dåliga samhällsekonomin har basbeloppen delvis satts ur spel de senaste åren. Nu tar man steget fullt ut och låter pensionernas värde bestämmas av hur samhällsekonomin i övrigt utvecklas. Prisutveckling och löneutveckling vägs ihop till ett ”följsamhetsindex”. Går samhällsekonomin dåligt blir pensionsutvecklingen sämre – och tvärtom.

Pensionssystemets konstruktion gör det omöjligt att förutspå vilken pension den enskilda löntagaren får när hon blir pensionär. Säkert är dock att den genomsnittliga pensionen blir lägre än den skulle ha blivit med ATP-systemet intakt. Men det är ju också meningen med förändringen, eftersom man ansåg att ATP skulle bli för dyrt på sikt.

Nu är allt inte så enkelt som det synes vara. Vid den slutliga uppgörelsen i januari justerade de fem partierna i pensionsgruppen systemet ytterligare. Rent konkret betyder det bland annat att pensionsavgifterna inte blir pensionsgrundande. Det innebär att pensionen blir omkring 7 procent lägre än i det tidigare förslaget för en normal pensionär (den som i dagens löneläge tjänar mindre än ca 23 000 kronor i månaden). I höstas gjordes en annan teknisk justering som får till följd att vissa pensionärer, de som i dag är strax under 60 år, får ganska stora försämringar av pensionen – upp till 15 procent lägre (se även Vårdfacket nr 11/97).

Avtalspensionerna rörs ej
Allt är dock inte försämringar. I den tidigare pensionsuppgörelsen tänkte man sig att räkna ihop den statliga pensionen med de avtalspensioner som de fackliga organisationerna förhandlat fram. Det skulle ha inneburit att avtalspensionerna hade varit av noll och intet värde för dem som hamnat under gränsen för garantipensionen, med dagens siffror knappt 6 600 kronor i månaden. På den punkten tänkte man om redan i höstas (se också Vårdfacket 11/97).

Pensionsavgiften är 18,5 procent av inkomsten. Den betalas av både arbetsgivaren och den anställda själv. Arbetsgivaren ska betala hälften, 9,25 procent. Den andra halvan står man själv för, men genom en teknisk förändring minskas avgiften till 8,47 procent och är dessutom avdragsgill mot skatten. I dag är egenavgiften till pensionerna 6,95 procent av inkomsten.

En del av pensionsavgiften går till en premiereservfond. Den andelen höjdes i januariöverenskommelsen från 2 till 2,5 procent. Hur den ska förvaltas bestämmer man själv. Återstoden av pensionsavgiften går vidare till dagens pensionärer. Framtidens pensionärer får på samma sätt huvuddelen av sina pensioner från den tidens yrkesverksamma. Det kallas fördelningssystem, och det är så ATP fungerar nu.
Regeringens förslag är nu hos lagrådet. I april kommer förslaget till riksdagen, och i juni ska beslutet fattas.