Av 16 svarande på sjuksköterskelinjen vid Vårdhögskolan i Lund-Helsingborg är det endast en som tror sig arbeta inom äldrevården efter utbildningen och tio år framåt i tiden.

I takt med att kommunernas ekonomi förbättras spår många att kommunerna framöver kommer att satsa extra på vården av de äldre. Den senaste tidens debatt om underbemanning och bristande kompetens inom äldrevården har fått många politiker att dra öronen åt sig.

Som Vårdfacket beskrev i förra numret skulle antalet sjuksköterskor inom kommunernas äldreomsorg redan i dag behöva fördubblas för att tillgodose behovet av kompetent och professionell personal. Det skulle innebära mellan 5 000 och 6 000 nya sjukskötersketjänster.

Akutsjukvården hägrar
Frågan är bara vilka som skulle söka dessa nya tjänster? Fortfarande tycks många sjuksköterskor betrakta just äldrevården som ett lågstatusområde.  För nyligen utexaminerade sjuksköterskor är det alltjämt somatiken inom akutsjukvården som hägrar.

Arbetslösheten bland sjuksköterskor är låg, runt tre procent. Runt om i landet har det åter börjat uppstå brist på sjuksköterskor. En bit in på 2 000-talet börjar 40-talisterna plocka ut sina pensioner och bristen på sjuksköterskor lär då bli ännu mer påtaglig.

Samtliga studenter i Vårdfackets enkät är ganska säkra på att de till hösten vikarierar som sjuksköterskor. Merparten inom akutsjukvården och då företrädesvis på en kirurg- eller medicinavdelning. Ett par stycken hoppas få in en fot på en vårdcentral eller distriktssköterskemottagning. Flera av dem som tror sig få jobb inom somatiken kan lika gärna tänka sig att vikariera inom psykiatrin.

Endast en av de personer som deltagit i enkäten anger att hon till hösten tänker arbeta på ett sjukhem. Hon har redan fått en fast tjänst och kan mycket väl tänka sig att hon arbetar kvar på samma ställe om tio år.

”I väntan på något bättre”
Vi frågade också vad studenterna tänker göra om de inte får arbeta med det de vill. Endast en av dem säger sig uttryckligen vara villig att ta ett vikariat på något sjukhem, ”så länge”. Det vill säga i väntan på någonting ”bättre”. Fyra studenter är mindre precisa och kan i princip tänka sig att ta jobb som sjuksköterska var som helst, bara de får ett arbete och kan försörja sig. Men enbart i avvaktan på att en ledig tjänst dyker upp vid en kirurg- eller medicinavdelning.

Anmärkningsvärt är att hälften av studenterna överhuvudtaget inte tycks vara villiga att arbeta med annat än det de satt sig före. Hellre går de då arbetslösa för att ”förverkliga mig själv” eller ”syssla med musik eller bild ett tag, som avkoppling”. En är exempelvis nygift och blir inte ledsen om hon till hösten blir arbetssökande eftersom ”att bilda familj hägrar”. Flera anger att de gärna utnyttjar tiden till att vidareutbilda sig, gå på enstaka kurser eller läsa in treårigt gymnasium.

Två av studenterna är beredda att ta sig till Norge eller London, om de inte får arbeta med det de vill här hemma. En tredje kan tänka sig att arbeta i Spanien.

Den absolut bästa arbetsmarknaden i hela landet finns enligt Vårdförbundets arbetsmarknadsbarometer (september 1997) i storstadsregionerna för intensivvårds-, psykiatri- och röntgensjuksköterskor. Ser man till vad de 16 studenter som svarat på enkäten är intresserade av att vidareutbilda sig till, torde det även fortsättningsvis råda tämligen stor brist på dessa specialistsjuksköterskor.

Även om flera angett att de gärna arbetar inom psykiatrin är inte en enda villig att kosta på sig en vidareutbildning inom detta område. Än värre är det på röntgensidan. Skulle den här enkäten vara representativ för flertalet avgångsstudenter i landet vill morgondagens sjuksköterskor varken utbilda sig till röntgensjuksköterskor eller ens arbeta på röntgen.

Även om var tredje sjuksköterskestuderande säger sig vilja vidareutbilda sig inom akutsjukvård eller anestesi är bara en av dem intresserad av ren intensivvård.

Forskar gärna
På frågan vad de tror att de gör om tio år blir svaren lite mer spretiga och svårtolkade. Men helt klart är att det inte längre är självklart för en sjuksköterska att enbart utvecklas praktiskt i sitt yrke. Sex av studenterna, eller en dryg tredjedel, kan mycket väl tänka sig att de om tio år ägnar sig åt forskning. En av dem tror sig dessutom bli rik på kuppen!