Under många år har arbetstiderna mest setts som en teknisk fråga. Genom att sätta Bosse på dagen och Kerstin och Britta på kvällen har man löst bemanningen. Någon koppling till deras personliga behov har knappast funnits, eller till hur verksamheten ser ut på just deras arbetsplats. Ofta har man på ett sjukhus eller inom en förvaltning haft speciella schemaexperter, med bristande kunskaper om hur arbetet ser ut på respektive avdelning och att det funnits stora skillnader i hur arbetet lagts upp. Deras enda uppgift har varit att få ihop fungerande, rullande scheman.

Möjligheten till flexibla lösningar har också varit små. En utredning som Landstingsförbundet gjorde förra året visade att 75 procent av all arbetstid förläggs som rullande schema och att de individuella variationerna är små.

Kraven på andra lösningar har dock ökat. Både från anställda och arbetsgivare. Man talar om ökad flexibilitet, verksamhetsanpassad arbetstid och större möjligheter för den enskilde att välja en arbetstid som passar just henne.

Heliga kor försvinner
I Vårdförbundets lokala avdelningar finns nu en färsk rapport, ett resultat av det nyligen avslutade arbetstidsprojektet. Där finns inga konkreta förslag om antal veckotimmar, veckovila eller liknande. I stället tar rapporten upp kopplingen till en rad andra frågor; att arbetstiden har betydelse för arbetsorganisationen och tvärtom; att arbetstiden påverkar löneutvecklingen; att det finns ett samband mellan arbetstid och karriär, yrkesutveckling och yrkesroll.

En annan bärande idé är att arbetstiderna ska utformas ute på arbetsplatsen. De flesta centralt fastställda regler ifrågasätts, i stället vill man att de anställda tillsammans med sin närmaste chef, avdelningsföreståndaren/avdelningschefen, ska komma överens om vad som är bäst för dem och för verksamheten. Konsekvensen blir att många så kallade heliga kor kan komma att försvinna och att man lokalt ska kunna förhandla om det mesta.

– Ännu så länge behövs en tydlig lag, men målet är att de centrala avtalen inte ska styra verksamheten lokalt utan möjliggöra lokala lösningar, menar Margareta Albinsson, vice ordförande. i Vårdförbundet och den som lett arbetstidsprojektet.

Inflytande betonas
Man kan tala om en avreglering. Men den ska inte genomföras hur som helst. Alla ska till exempel inte tvingas arbeta treskift. I den rapport som nu är ute på remiss betonas inflytandefrågan. Den enskilde medlemmen ska kunna påverka sin arbetstid. Utifrån sin sociala situation ska man kunna välja och byta tider. Bosse som är ensamstående vill bara arbeta natt och ska kunna få det. Kerstin och Britta ska kunna arbeta dag eftersom de har barn i mellanstadiet och behöver vara hemma på kvällarna.

Och kanske är det omodernt med den nuvarande strikta dygnsindelningen. Utifrån verksamhetens behov och de anställdas önskemål kan det vara dags att på vissa arbetsplatser avliva dag-och-nattbegreppet.

I rapporten finns fyra rättigheter som måste beaktas vid förändringar och vid förläggningen av arbetstiden: rätten till heltidsanställning, rätten till vila, rätten till inflytande och rätten till ersättning för utfört arbete. I rapporten görs också kopplingar till bland annat jämställdheten och arbetsmiljön. Frågan om arbetstidsförkortning och fackets roll är andra frågor som förbundet vill att medlemmar i hela landet ska diskutera.

– Diskussionen bör redan ha kommit i gång och vi vill ha ett så brett underlag som möjligt inför avtalsrörelsen år 2000, säger Margareta Albinsson.

Och då kanske man kommit så långt att Kerstin, Britta och Bosse fått förståelse för sina behov och att de fått det arbetsschema som passar dem bäst.