En 22-årig kvinna var gravid i åttonde veckan då hon insjuknade med kräkningar och smärtor nedtill i buken som strålade ut mot ryggen. Smärtorna ökade successivt i styrka och då kvinnan skulle gå på toaletten ramlade hon ihop och kunde inte ta sig upp.

Kvinnans syster ringde SOS Alarm där larmoperatören lämnade samtalet vidare till en sjuksköterska. Denna gav rådet att avvakta hemma ett par timmar eller bege sig i privatbil till sjukhuset om den gravida kvinnan inte stod ut. Tre och en halv timme senare återkom familjen och bad om ambulans. Kvinnan fördes till sjukhus där man konstaterade att hon haft en rupturerad, extraauterin graviditet med stor blödning.

Socialstyrelsen anmälde sjuksköterskan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Socialstyrelsen anser att sjuksköterskans frågor var bristfälliga och ostrukturerade och att hon för tidigt i samtalet låste sig vid fel orsaker till kvinnans besvär. Hennes frågeteknik saknade öppna frågor som kunde ge den anhöriga möjlighet att beskriva den sjukas tillstånd.

Borde känt igen symtom
Eftersom kvinnan var gravid och hennes symtom var typiska för brusten extraauterin graviditet borde sjuksköterskan ha misstänkt detta. Men även med de bedömningar sjuksköterskan gjorde – att det rörde sig om akuta koliksmärtor orsakade av gallsten, njursten eller kramp i tarmarna – finner Socialstyrelsen det anmärkningsvärt att patienten råddes att avvakta hemma två timmar utan vare sig medicinsk bedömning eller ens möjligheter till smärtlindring.

Sjuksköterskan försvarar sig i sitt yttrande till ansvarsnämnden med att den inringande systern föreföll lugn, inte begärde ambulans och gav sjuksköterskan uppfattningen att situationen inte var akut. Vid den aktuella tiden rörde många av telefonpåringningarna maginfluensa med svåra kramper, och den beskrivning av smärtorna som hon fick förde tanken till stensmärtor, ej misstänkt auterint havandeskap.

Ansvarsnämnden anser att sjuksköterskan skulle ha misstänkt en allvarlig sjukdom när hon fick veta att den gravida kvinnan hade så ont att hon inte kunde resa sig från golvet. Hon borde genast ha sett till att kvinnan kom till sjukhus. Nämnden ger henne därför en erinran. Beslutet har vunnit laga kraft  (HSAN 280/97:A1).