Vården är välfärdens kärna. Därför har den en framträdande plats i människors medvetande och är därmed en viktig politisk fråga – i synnerhet när det är valår. Det ser vi på partiernas försök att bjuda över varandra för att övertyga väljarna att just deras parti är den bästa garanten för en trygg vård. Som de experter på vården som vi – sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker – faktiskt är, skulle man kunna säga att vi har ett särskilt ansvar att skärskåda förslagen och se om de håller för en närmare granskning.

Hur är det till exempel med vårdens behov av mer resurser? Det låter allmänt sympatiskt och riktigt, och är väl nödvändigt om det ska bli bättre. Eller? De stora resursbehoven finns helt klart i den kommunala äldrevården, vilket bekräftats av satsningarna i vårbudgeten liksom i äldrepropositionen. Här behövs rejäla förstärkningar – flera händer, mer kompetens och bättre ledning. Det Vårdförbundet hävdat allt sedan Ädelreformen genomfördes har nu allt fler blivit varse. Tyvärr har det krävt ett antal avslöjade fall av vanvård innan politiker på såväl kommun- som riksnivå fick upp ögonen för vad kommunernas ansvar för samhällets äldsta medborgare innebär. Det tydligaste exemplet på ett sådant politiskt uppvaknande såg vi i Solna stad, som efter upprepade vårdskandaler presenterade ett gediget program för bättre äldrevård, baserat på – ja just det – flera händer, mer kompetens och bättre ledning.

Bra alltså att staten satsar på den kommunala äldrevården och att man tydligt angett vad de nya pengarna ska användas till. Vad gäller landstingen är ändamålet med de extra miljarderna inte lika klart, vilket gör mig orolig. Den högspecialiserade vården kan sluka hur mycket resurser som helst, utan att vårdkvaliteten och arbetsmiljön för den skull blir ett dugg bättre. Ökade resurser till sjukhusen kan till och med få motsatt effekt om det leder till att nödvändigt förändringsarbete avstannar. Därför är det oerhört viktigt hur de används.

Min bestämda uppfattning är att det nu är hög tid för landstingen att satsa på vårdens själva ryggrad, det vill säga på er som arbetar i vården. Här finns det mycket att ta igen efter år av omorganisationer och nedskärningar som tagit kraften från er som står närmast patienten, och som skadat tilliten till arbetsgivaren. Vårdpersonal åläggs ständigt nya viktiga uppgifter – men får inte det utrymme som krävs för att tillämpa dem. Det behövs tid för reflektion, stöd i ledningen och utrymme att söka kunskap och goda exempel. Annars blir kvalitetshöjande regler bara till tvingande pålagor, vilket kan leda till att man inte tar dem på allvar. Själv har jag fått olustiga signaler om att sjuksköterskors skyldighet att dokumentera sitt arbete förlöjligas på sina håll.

Under senare år har trots allt mycket positivt hänt i vården, sannolikt påskyndat av kravet på större effektivitet och lägre kostnader. Dit hör utvecklingen av allvårdsavdelningar och andra nya vårdformer som har patientens behov som ledstjärna och där personalen har ett verkligt inflytande. Vid Mölndals sjukhus har samordningen av vården av höftledspatienter sparat många dyrbara vårddagar, och thoraxkliniken vid Umeå universitetssjukhus har blivit ett föredöme på god specialistvård och en bra arbetsmiljö.

De goda exemplen är, som ni alla vet, många. Men det tycks inte hjälpa. Trots att det officiella målet med alla förändringar är högre kvalitet till lägre kostnad, lägger man på löpande band ner projekt som leder just dit. Så omprövas den framgångsrika vården för höftledspatienter i omstruktureringen av vården i Göteborg med omnejd. Så upphör thoraxpersonalens särskilda avtal i Umeå att gälla. Och så läggs väl fungerande allvårdsavdelningar ned.

Så dör bra verksamhet i väldiga strukturomvandlingar genomförda från ett helikopterperspektiv, där man slår undan fötterna på dem som finns i verksamheten. Därför är det nu hög tid att satsa på det inre arbetet, på arbetsmiljön så att arbetsglädjen och förtroendet kan återvinnas. Att använda de nya resurserna till att ge vårdpersonalen kraft är en klok investering som kommer att ge utdelning långt in i nästa sekel. Inte bara över valet.