När jag skriver detta håller häggen på att slå ut för några dagar av bedövande blomning. Och när det läses kanske luften är mättad av syren… Vi står mitt i en årstid full av förväntan, av längtan efter vila och värme. Men underbart är kort. Och långt bort för dem av er som fått skjuta upp den välbehövliga semestern. Och ni är fler än vanligt i år.

För bristen på vikarier i sommartider är ju ingenting nytt. Men den är värre, eftersom det redan i normalläget fattas sjuksköterskor på sina håll. En näsvis fråga inställer sig: Varför tycks sommaren varje år komma som en överraskning? Det är en tröttsam följetong som nu riskerar att cementeras, om ansvariga inte gör något åt saken. Det vill vi se tecken på nu.

Några kan skönjas. Den växande medvetenheten om det oroande läget, särskilt på lite längre sikt, har resulterat i olika arbetsgrupper – till exempel Ams och de stora offentliga arbetsgivarna – som ska undersöka bristen och föreslå åtgärder. Den senaste signalen kommer från statsministern som i mitten av maj gjorde ett utspel om behovet av att lyfta vårdpersonalens villkor. En delegation, bestående av Margot Wallström och Margareta Winberg samt Landstings- och Kommunförbunden, får ett år på sig att komma med förslag på hur vårdpersonalens arbetsvillkor ”radikalt ska förbättras” (Dagens Nyheter 14/5 1998).

Det låter bra. Vi ser fram mot dessa konkreta förslag! Och gläder oss åt den särskilda inriktningen på hur arbetsorganisationen ska kunna omstruktureras och statusen höjas. Men eftersom villkoren är en partsfråga förutsätter jag att vi får delta i delegationens arbete och att lösningarna är en förhandlingsfråga.

Hur kommer det sig att så många i vården arbetar deltid? Det beror inte bara på att heltider gjorts om till deltider, en utveckling som i sig avskräcker. Jag tror att många föredrar deltid för att arbetet är pressat och svårt att anpassa för den som har familj. Om ni som arbetar deltid fick möjlighet att själva välja och planera hur ni ville arbeta, skulle många sannolikt vara beredda att gå upp i tid. I dag sker
i stället planeringen långt från verksamheten, och resulterar i ett statiskt tänkande i schemarader, ett system som underlättas av att ha fler ”huvuden” att pussla med, det vill säga fler deltider.

Bristen på viktiga yrkesgrupper i vården har naturligtvis inte uppstått ur tillfälligheters spel. Det finns flera samverkande orsaker, varav några fullt möjliga att förutse. När sjuksköterskeutbildningen förlängdes uppstod ett glapp, vars konsekvenser i form av färre sjuksköterskor vi ser nu. De nyfärdiga sjuksköterskorna ställer också krav på inflytande, på lön och på en vettig arbetsorganisation. Utifrån sin position kan de också sätta kraft bakom orden.

I dessa bristtider kan man också fundera, som norrmännen gör, över vart de legitimerade sjuksköterskorna, som inte utövar sitt yrke, tagit vägen och varför. Sannolikt har vi precis som där ett stort antal legitimerade sjuksköterskor som lämnat vården, en hastig beräkning pekar på att det rör sig om över
10 000. I så fall ett misstroendevotum och ett stort svinn på en för samhället dyrbar utbildning. Kanske en tråd att nysta vidare i.

Inga tillfälligheter alltså, utan flera tydliga orsaker till vårdens problem som först måste undersökas närmare innan man vidtar åtgärder. Ett uppenbart problem är lön och arbetstider. Därför borde arbetsgivarna använda lönen som ett instrument, i stället för att bilda lönekarteller som man gjort i Västerbotten.

Men långsiktiga lösningar hjälper inte er som fått skjuta upp er efterlängtade vila den här sommaren. Ni har som vanligt hjälpt till att sy ihop lösningar för att hålla verksamheten flytande – insatser som förhoppningsvis uppskattats till sitt verkliga värde. Värna rätten att säga nej och få respekt för det. Använd också rätten att förhandla lön när arbetsgivaren kräver särskilda insatser. Så länge vi snällt löser problemen blir det inte bättre.

En mer permanent uppskattning i form av lön och inflytande är förstås den bästa medicinen mot bristen – på kort och lång sikt. Då kanske vi slipper associera sommaren med oro och stress, och kan njuta av årets vackraste tid som alla andra. Till dess vill jag ändå önska er alla skönast möjliga sommar.