Sjuksköterska A är född 1942. När hon går i pension 2007 har hon 14 700 kronor i månadslön. Hon får 9 800 kronor i pension från det allmänna pensionssystemet – 67 procent av vad hon hade i lön. Med det gamla pensionssystemet skulle hon ha fått 11 100 kronor (75 procent) i ATP-pension. För syster A betyder det nya allmänna pensionssystemet att hennes pension blir 1 300 kronor lägre varje månad.

Syster B är född 1957. När hon går i pension 2022 har hon 17 400 kronor i månadslön. Hon får 13 400 kronor i pension – 76 procent av slutlönen. Med det gamla pensionssystem skulle hon ha fått 12 600 i ATP-pension (72 procent). För syster B innebär det nya allmänna pensionssystemet att hennes pension blir 800 kronor högre varje månad.

Socialdepartementet har med schematiska beräkningar försökt visa vilken pension påhittade personer kommer att få. Men sjuksköterskorna A och B är inga påhitt. De finns i verkligheten. Vårdförbundets utredningsavdelning har gått igenom effekterna av det nya pensionssystemet för varenda yrkesverksam medlem. Genomgångens taggiga kurvor visar hur medlemmarnas liv sett ut under de gångna åren, kurvor med djupa hack som barnledigheter, deltider och vidareutbildningar förorsakat i deras inkomster. Och därmed i pensionspoängen.

De flesta förlorar
Vårdförbundets undersökning visar att det bland medlemmarna finns både vinnare och förlorare på det nya pensionssystemet. Men merparten är förlorare. För den genomsnittliga medlemmen i Vårdförbundet blir pensionen enligt det nya systemet omkring 10 procent lägre än den blivit med ATP-systemet intakt, förutsatt – och det är räknat i överkant – att alla kvinnliga medlemmar får tillgodoräkna sig åtta barnår. Barnår får man för varje år man haft ett barn upp till fyra år i sin vård.

Syster Genomsnitt – om hon funnits – får på det sättet 1 000 kronor mindre varje månad i statlig pension med det nya systemet jämfört med ATP.

Omöjligt förutsäga exakt
I och för sig har vi med de här siffrorna redan lämnat ”de taggiga kurvorna” och de exakta beräkningarna. För, precis som det hela tiden framhållits i diskussionen om det nya pensionssystemet, det går inte att exakt förutsäga vilken pensionen blir. De osäkra faktorerna finns där ända till pensioneringsdagen, ja faktiskt också under åren som pensionär.

Så har det i och för sig också varit även med ATP. Det har alltid funnits osäkra faktorer. Men nu kommer osäkerheten att öka.

Vårdförbundets utredningsavdelning vet hur många pensionspoäng sjuksköterskorna A och B tjänat in fram till i dag. Men om framtiden måste man gissa. För att göra sina beräkningar har utredarna gissat att inkomsten stiger realt varje år fram till deras respektive 65-årsdag och att den samhällsekonomiska tillväxten blir 2 procent varje år efter 2000.

Båda förutsättningarna innebär att man räknat generöst. Höjd reallön varje år kan man inte räkna med, den brukar sjunka något de sista åren av arbetslivet. Och det index man använder för tillväxten har ökat betydligt långsammare under de år ATP funnits; med i genomsnitt 1,2 procent årligen från 1960 till 1995. Något utrymme för ledigheter (till exempel arbetslöshet eller vidareutbildning) finns inte heller i utredningsavdelningens beräkningar.

För dåligt utbyte
Varför förlorar sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker på det nya pensionssystemet? Stig
Tegle på förbundets utredningsavdelning pekar bland annat på att de har lång utbildning men dåliga karriärmöjligheter. Precis som till exempel lärare och bibliotekarier satsar de mycket tid på utbildning utan att få igen särskilt mycket i form av lön (och pensionspoäng). Han menar att det kommer att löna sig dåligt att studera.

– De som vill studera kan i framtiden tvingas göra det på fritid och på kvällar.

Det finns viktiga skillnader mellan ATP-systemet och det nya så kallade inkomstgrundade ålderspensionssystemet, men också likheter. Den viktigaste likheten är att man får pension i förhållande till den inkomst man haft. En motsatt princip (som bland annat hävdats av centern och miljöpartiet i den svenska riksdagen) är att man i stället ska få en grundpension, lika stor för alla (en ”folkpension”). Den som vill ha mer får i det systemet lita till de avtalspensioner ens fackliga organisation kan förhandla fram, eller skaffa sig en privat pensionsförsäkring.

Två viktiga skillnader
De viktigaste skillnaderna är två. Den ena handlar om hur man räknar ut hur stor pension pensionärerna ska få. I ATP är det prisutvecklingen som styr hur stor pension man får. I det nya systemet är det i stället inkomstutvecklingen som bestämmer pensionernas storlek.

Den andra skillnaden är att i ATP finns ett ”filter” som rensar bort effekter av till exempel barnledigheter, studier och arbetslöshet. Man beräknar den pensionen som betalas ut på grundval av ens inkomster under de 15 bästa åren, förutsatt att man haft inkomster över en viss nivå i minst 30 år. I det nya är det inkomsterna under hela  livet som omvandlas till pensionspoäng. De inkomster man haft från 16 års ålder räknas in i systemet (med en viss miniminivå för årsinkomsten). Dock inte fullt ut. Den som vårdar barn, gör värnplikt (eller annan så kallad pliktjänstgöring) eller studerar ska på olika sätt få tillgodoräkna sig den tiden.

Politisk enighet
Det nya pensionssystemet har diskuterats i åtskilliga år. I mitten av 1980-talet tillsattes den första utredningen som skulle utvärdera det ATP-system som då hade knappt 25 år på nacken. Pensionsberedningen ägnade sig under sex år åt att analysera pensionssystemet och de problem som det stod inför.

Efter valet 1991 tillträdde den borgerliga regeringen, och ett av biträdande socialministern Bo Könbergs första åtgärder var att tillsätta en ny utredning, ”Pensionsarbetsgruppen”. Efter drygt två år var den färdig. Sommaren 1994 var regering och riksdag klara för att fatta ett principbeslut om hur det nya pensionssystemet skulle utformas, men en ny arbetsgrupp fick i uppdrag att fortsätta att arbeta med detaljerna.
I april i år var regeringen klar med ett slutgiltigt förslag till hur pensionssystemet ska utformas och strax innan riksdagen avslutades i juni fattade den sitt beslut om det nya pensionssystemet.

Pusselbitar saknas
Men även om det definitiva beslutet nu är fattat om det nya pensionssystemet återstår några pusselbitar. En av de viktigaste handlar om vilka pensionspoäng man ska få under studieåren. För även om pensionssystemet i princip ska fungera som ”ett rakt rör” mellan de inkomster (och avsättningar till sin pension, pensionspoängen) man tjänar in och de pensioner som sedan går ut, finns det en rad undantag. Det handlar om extra poäng för de år man tar hand sina små barn, om ersättning ”plikttjänstgöring” (värnplikt och liknande) och för studier.

Vad gäller studierna avvaktar man en utredning om hela studiestödsystemet. Den beräknas vara klar först 2000.