Politiskt vägval självklart för barnhemsbarnet

Sjuksköterskeskolans rektor utsåg Gunilla Wahlén till skolans representant i studentförbundet. Det fackliga engagemanget har lett vidare.

Det var som elev på Betaniastiftelsens sjuksköterskeskola i Stockholm som Gunilla Wahlén blev politiskt medveten. Eftersom hon inte var lagd åt det religiösa hållet vägrade hon att hålla morgonbön, ett annars obligatoriskt uppdrag för sjuksköterskeeleverna. Men skolans rektor kom på att det saknades en kontaktperson med SSEF, sjuksköterskeelevernas förbund. Det uppdraget fick Gunilla Wahlén.
Den skolning i fackligt arbete hon fick under sina år i SSEFs styrelse ledde henne så småningom till ett politiskt engagemang i vänsterpartiet.

Vänsterkanten självklar
Att hon skulle hamna på den politiska vänsterkanten var självklart. Hon är född 1951, och som mycket liten hamnade hon på barnhem i Uppsala och nio år gammal blev hon fosterbarn i en bondfamilj i Östergötland. Vid sexton lämnade hon fosterfamiljen, fick en vårdbiträdesutbildning och flyttade så småningom till Stockholm. 1971 började hon på Betaniastiftelsens sjuksköterskeskola.

– Jag var beroende av att det fanns ett samhälleligt basnät. Det var grundläggande för att jag skulle kunna få ett bra liv. Hade jag inte kunnat låna pengar hade jag inte fått någon utbildning.

– Och vid mina vistelser i Moçambique och Tanzania har jag sett hur dåligt det fungerar för utsatta människor i samhällen utan skyddsnät.

Men varför just vänsterpartiet? Gunilla Wahlén tyckte det var lättare att göra sin röst hörd där. Hon såg sina unga kamrater ”slå huvudet i taket” bland de sega gubbarna i det socialdemokratiska partiet.

På samma sätt som hon upplevde det mycket frustrerande att arbeta fackligt i SHSTF lokalt i Sundsvall. Det hon lärt sig om fackligt arbete i SSEF var inte lätt att tillämpa där.

Efter sjuksköterskeexamen i Stockholm kom Gunilla Wahlén alltså till Sundsvall. Hon vidareutbildade sig så småningom till narkossjuksköterska och åkte som sådan på Afrikagruppernas uppdrag 1977 till Moçambique för att arbeta med och utbilda de lokala sjuksköterskorna. I mitten av 1980-talet läste hon på distans till vårdlärare, och undervisar i dag på Mitthögskolan i ämnena administration, arbetsledning och akutmedicin.

Får lämna lärarjobbet
Dock bara på halvtid. Sedan sju år är hon politisk sekreterare och gruppledare i vänsterpartiets landstingsgrupp på den andra halvtiden. Och till hösten lär hon få lämna lärarjobbet helt för att ta plats i Sveriges riksdag.

Hon har redan börjat arbeta på en mer rikspolitisk nivå. I en motion till landstinget skrev hon att Socialstyrelsen borde undersöka om det verkligen är skillnader i kvalitet mellan stora och små sjukhus – mot bakgrund av Socialstyrelsens propå om att landstingen måste stänga små förlossningsavdelningar.

Slå vakt om det offentliga
I riksdagen vill Gunilla Wahlén arbeta för att hälso- och sjukvården ska styras av begreppen rättvisa, skattefinansiering och att man inte ska behöva betala för att få vård. Den offentliga sektorn måste försvaras. Privat driven vård innebär att det oundvikligen måste tas av skattepengar till företagens vinster. Hälso- och sjukvården måste få mer pengar.

– Hälso- och sjukvården tar bara 6 procent av BNP – det är för lite, det borde vara 8-9 procent, säger hon. Vi måste betala mer i skatt. Visserligen skulle man väl kunna dra ner på försvaret, men det räcker inte eftersom det behövs mer pengar också till skolan.

Brinner för utrikespolitik
Gunilla Wahlén är mycket kritisk mot den sänkta fastighetsskatten (och hon tycker det är konstigt att hennes
partiledare Gudrun Schyman sällade sig till de borgerliga partiledarna i
demonstrationen mot fastighetsskatten).
– Det gick väldigt fort att sänka fastighetsskatten! Jag har erfarenhet av att bo både i hyreslägenhet och i eget hus, och min erfarenhet är att det inte är fastighetsägarna som lider mest. Det var synd att man föll undan för de här
påtryckningarna, det hade varit bättre
att använda pengarna till vården och
barnbidragen, säger Gunilla Wahlén.
Som sjuksköterska, vårdlärare och landstingspolitiker känner hon sig kunnig om hälso- och sjukvårdspolitiken. Men hon brinner ännu mer för utrikespolitiken.

– Om jag fick välja skulle jag vilja sitta med i utrikesutskottet. Och jag kommer att kämpa för att vi åter ska nå enprocentsmålet när det gäller Sveriges bistånd.