Vid en akut hjärtinfarkt (AMI, Acute myocardial infarction) är ett eller flera av hjärtats tre kranskärl helt eller delvis tilltäppta (1).

Diagnostiken består i en symtomatisk del och en klinisk del (2,3).

Den symtomatiska bilden vid en AMI är hastigt isättande bröstsmärtor (brsm) som kan sitta centralt eller mot den vänstra delen av bröstet, man brukar säga att brsm ska pågå
i minst 15 minuter för att man ska misstänka AMI (3).
Andfåddhet, svettningar och svimmning kan också vara tecken på AMI.

Den symtomatiska bilden är osäker och stora variationer kan förekomma, därför bör man ta som regel att för alla patienter som söker för bröstsmärtor, andfåddhet och svimmning misstänka AMI till dess att det är uteslutet (3).

För att säkerställa diagnosen AMI tar man
ett 12-avlednings EKG. Tecken på AMI är
ST-höjning på minst 2 mm i minst 2 avledningar (2).

Att ta ett EKG är det snabbaste sättet att ställa diagnos och det ska därför göras omgående på patienter som söker för något av de tidigare uppräknade symtomen.
EKG ska tas inom ett par minuter och inget får hindra detta.

Den säkraste metoden att ställa diagnosen på är att mäta enzymer i blodet, framför allt då CKMB (kreatininkinas). CKMB tas i serum och tas tre gånger, det absolut bästa resultatet får man om man tar det med utgångspunkt från smärtdebuten.

CKMB är en långsam metod och inget hjälpmedel i det akuta skedet (1).

Om man kan sätta in behandling med ex trombolys (Streptokinas® Actilyse ®) eller PTCA (Percutaneous transluminal coronary angioplasty=ballongsprängning) så fort som möjligt minskas risken för syrebrist och celldöd av hjärtmuskeln. Ju fortare behandlingen sätts in desto mer av hjärtmuskeln kan man rädda (1).