För ett par år sedan omorganiserades landstingets verksamhet och beställar- och utförarenheter infördes. Samtidigt lades en del av verksamheten ut på anbud. I Linköping gick en del av kvinnoklinikens mödrahälsovård, bland annat ultraljudsundersökningar, till två privata företag. De två företagen fick ersättning från landstinget för upp till 200 patienter var. Tanken var att mödrarna själva skulle kunna välja mellan deras och landstingets egen mödrahälsovård.

Ägaren till ett av de två företagen, en kvinnlig läkare, bad då en barnmorska som hon visste är mycket duktig på ultraljudsundersökningar att hjälpa henne med det arbetet ett par timmar i veckan på kvällstid.

Barnmorskan, som arbetade halvtid på en barnavårdscentral i Åtvidaberg och halvtid på kvinnokliniken i Linköping, pratade med sin klinikchef på kvinnokliniken som sa ja. Arbetskamraterna tyckte det var OK och eftersom hon enbart arbetade dagtid kolliderade extraarbetet inte med hennes ordinarie jobb. Därför började hon med bisysslan.

Tog tillbaka sitt löfte
Efter en tid fick hon från klinikchefen i Linköping ett brev där han tog tillbaka sitt tidigare löfte och förbjöd henne att fortsätta på det privata företaget.

När läkaren på det privata företaget av barnmorskan informerades om det ändrade beslutet, kontaktade hon klinikchefen och fick av denne ett nytt besked. Klinikchefen sa nämligen att barnmorskan skulle få fortsätta sin bisyssla om det privata företaget förutom ersättningen till henne även betalade en viss summa till kvinnokliniken. Men då klinikchefen för klinikens räkning begärde fyra gånger så mycket ersättning som barnmorskan fick, sa läkaren på det privata företaget nej. I och med det förlorade barnmorskan sin bisyssla.

Hävdar avtalsbrott
Vårdförbundet har förhandlat med landstinget lokalt och centralt och båda förhandlingarna slutade i oenighet. Därför har förbundet stämt landstinget inför Arbetsdomstolen, AD, och kräver ett skadestånd till förbundet och barnmorskan på 50 000 kronor var samt ersättning för den lön som barnmorskan förlorat genom klinikchefens förbud.

Förbundet hävdar att det är ett avtalsbrott. I de allmänna bestämmelserna finns en paragraf (§9)om bisyssla som arbetsgivaren hänvisat till. Den talar om konkurrerande verksamhet och ger arbetsgivaren rätt att hindra anställda från arbete på sidan om det ordinarie arbetet. Vårdförbundet menar att landstinget brutit mot paragrafen.

– När paragrafen infördes handlade det i första hand om att stoppa landstingsläkare som remitterade patienter till egna privata företag, säger Vårdförbundets förbundsjurist Carl Falck.

– Landstinget har hävdat att det handlar om konkurrerande verksamhet, men hur kan det vara det när det privata företaget utför mödrahälsovården på uppdrag av landstinget efter anbud? Och hur kan det vara konkurrerande när klinikchefen tydligen anser att barnmorskans bisyssla kan godkännas om det privata företaget betalar för det till kvinnokliniken? undrar han.

Carl Falck säger att klinikchefens förbud skulle vara riktigt om det hade stöd i en policy som gällde alla landstingets anställda. Men så är det inte.

– Bland annat finns det läkare som bedriver egen verksamhet som, enligt vår uppfattning, direkt konkurrerar med landstinget, säger han.