Sjukvården har på många håll omorganiserats de senaste åren. Det gjorde mig nyfiken på att undersöka hur det har påverkat sjuksköterskorna. Vad är det som gör att sjuksköterskor trivs i arbetet?

Min studie visade att de sjuksköterskor som kände att de hade en relation med patienterna och lyckades lösa de omvårdnadsproblem som uppstod upplevde tillfredsställelse med arbetet.

En sjuksköterska i min studie sa: ”Det är relationen med patienterna som är det mest tillfredsställande i mitt arbete. Jag försöker alltid vara professionell i den relationen, även om jag själv inte är tillfreds. Om en kollega uttrycker sig osmidigt i relation till patienten skäms även jag. Relationen till vårdpersonalen omkring mig kommer i andra hand. Är jag missnöjd får de stå ut en dag. Jag känner att jag kan visa mina känslor för personalen.”

Sjuksköterskorna i studien beskrev vikten av empati i omvårdnadsarbetet. Men bara i ett fall beskrev sjuksköterskan konkret vad begreppet empati  betydde för henne (1). Hon var den enda sjuksköterska som var patientansvarig (PAS). Till grund för det sättet att organisera vården ligger en genomtänkt vårdfilosofi(2, 3).

Livskvalitet är att få sina personliga behov tillfredsställda. De mänskliga behoven har den amerikanske psykologen Abraham Maslow i sin teori klassificerat i en behovstrappa som omfattar: fysiologiska behov, trygghetsbehov, samhörighets- och kärleksbehov, respekt- och uppskattningsbehov och självförverkligandebehov (4, 5). De behov som finns högt upp i trappan kan tillfresställas först när de behov som finns längre ner är tillgodosedda.

Sjuksköterskorna befann sig på olika nivåer i Maslows behovstrappa. Ingen beskrev självförverkligande.
Den sjuksköterska som beskrev trygghet och säkerhet arbetade på natten. Hon sa:

”Jag har gjort ett medvetet val under en del av livet och accepterat lägre krav för mina personliga behov. Det gjorde jag för att bättre kunna kombinera arbetet med familjen”.

Sjuksköterskorna i studien ville arbeta mera självförverkligande men organisationen och arbetsledarna kunde inte hjälpa dem med dessa behov.

En sjuksköterska sa: ”Tillfredsställelsen är att kunna lindra patientens smärta eller att kunna finnas till hands som medmänniska, att ha tid att prata med patienten. Det lättaste i sjuksköterskeyrket är att ge en spruta, men det är svårt att möta patienter och anhöriga i kris, till exempel i livets slutskede”.

Handledning på arbetsplatsen kan hjälpa sjuksköterskan att känna sig trygg i sin yrkesroll och öka meningsfullheten i arbetet, det har vårdforskaren Elisabeth Severinsson funnit. Handledning och utbildning kan förbättra samarbetet med arbetskamraterna så att meningen i arbetet fördjupas. Vårt arbete är ju centralt för vår identitetskänsla (6).

En sjuksköterska sa: ”För mig personligen är samarbetet med patienter, kollegor och övrig personal det viktigaste”.

Att arbeta med människor bygger på förståelse för andra och förmåga att utveckla personliga relationer (7). Sjuksköterskorna beskriver detta som det svåraste i yrket, men också det viktigaste.

En undersökning visar att det speciellt för sjuksköterskor är viktigt hur arbetsorganisationen ser ut för att de ska stanna kvar på arbetet (2).

En sjuksköterska sa: ”Den bästa händelsen i mitt yrkesliv var när avdelningen fick organisera arbetet själv. Arbetstillfredsställelsen steg då och det gynnade arbetet med patienterna.”

De sjuksköterskor som arbetade på natten blev som en utanförstående del av arbetslagen. De hade en mycket begränsad möjlighet att få stöd och hjälp till kollegial reflektion. I ett fall sa arbetsledaren till och med ifrån när nattsjuksköterskorna ville bilda ett nätverk.

Att arbeta nattetid är fysiskt och psykiskt mycket påfrestande, men inte ens belöning i form av god lön upplevdes positivt av dessa sjuksköterskor.

En sjuksköterska sa: ”Vi diskuterade det hemma ibland, min livskamrat och jag – att arbeta i industrin ger dubbelt så bra betalt. Och vad är det yrket i jämförelse med mitt? Vi sjuksköterskor har mycket osynlig kunskap som är svår att värdera.”

Lönen var viktig för arbetstillfredsställelsen. De sjuksköterskor som ensamma försörjde familjen beskrev uppgivet hur svårt de hade att klara sig ekonomiskt. De sjuksköterskor som hade en livskamrat med hygglig inkomst klagade inte i lika hög grad. Även de sjuksköterskor som alltid trivts bra i sitt yrke hade funderat på att säga upp sig på grund av den låga lönen. Alla sjuksköterskor beskrev att den låga lönen förknippades med låg status i yrket. De märkte tydligt att det inte medförde status att vårda människor.

En nattsjuksköterska sa: ”Måste man vara ensamstående med låg hyra för att ha möjlighet att försörja sig?”

Professionalism utgår från begreppen kunskap, status, forskningsmöjlighet och kontroll över yrkesutövningen (8). I det sammanhanget är inte bara lönen avgörande för statusen i yrket. Det är viktigt att höja yrkets status för att kunna känna personlig tillfredsställelse och arbetstillfredsställelse.

Patricia Benner är en omvårdnadsteoretiker som har forskat kring sjuksköterskors professionella utveckling – från novis till expert. Kunskap är något som förvärvas, säger hon, och den är inte alltid synlig eller mätbar. Sjuksköterskors kunskap finns delvis på en intuitiv nivå, en form av kunskap som tidigare upplevts men inte kunnat mätas. Benner menar att det är viktigt att göra kunskapen synlig. Därför har hon utvecklat en karriärsstege i fyra delar för att sjuksköterskor ska kunna utvecklas och höja kompetensen men ändå vara nära patienten (9). För att avancera till expert är det viktigt att vårdorganisationen ger förutsättningar och att sjuksköterskans personliga förmåga och ambitioner tas tillvara (9,10).

De administrativa uppgifterna beskrevs som det minst tillfredsställande i yrket. Ändå är en koncentration på sådana uppgifter det vanligaste sättet för sjuksköterskor att avancera.
Sjuksköterskorna beskrev sitt arbete som stressigt. Så många uppgifter skulle lösas att de upplevde att tiden inte räckte till. Huvudsysslorna varierade beroende på specialiteten, men gemensamt var medicinhanteringen och att ge injektioner eller dropp.

En sjuksköterska sa: ”Det är viktigt för trivseln att arbetsledaren och ledningen har en positiv attityd till patienterna och personalen.
Men att skapa positiva attityder är ett mödosamt och tidskrävande arbete. De förändringar som skett på arbetsplatserna hade alltid haft sitt ursprung hos ledningen utan möjlighet för enskilda sjuksköterskor att påverka. Orsakerna till förändringarna var oftast ekonomiska.”

Sjuksköterskorna förväntades klara av de flesta svåra situationer på egen hand. Ingen sjuksköterska beskrev att hon kunde vända sig till arbetsledaren eller ledningen för stöd. För en sjuksköterska var prästen till hjälp i svåra situationer. För andra stod den egna familjen för stödet.

Hälso- och sjukvårdslagen har en humanistisk grundsyn på människan. Den innebär bland annat att livet bör ha ett gott och rikt innehåll (11). Omvårdnadsteoretikern Lydia Hall anser att det är viktigt med välutbildad vårdpersonal. Hon ser motivationen att hjälpa andra som viktig för sjuksköterskor. Organisationen och arbetsledaren bör sträva efter att skapa ett varmt och vänligt klimat och där man kan känna förtroende och tillit (12).

När förändringsarbetet utgick från vårdfilosofin ”primary nursing” med primäransvar för de egna patienterna upplevdes detta positivt både av sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden. Kontinuitet i ansvaret för patienterna beskrevs som berikande och utvecklande. Vårdtiderna kunde förkortas med den noggrannare planering som primäransvaret innebar.
Sjuksköterskorna skulle vara arbetsledare för omvårdnadsarbetet och det kändes svårt och ovant från början. I förändringsarbetet behövde sjuksköterskorna stöd, utbildning och handledning. Det kunde vara en psykisk påfrestning att komma närmare patienterna (3).

Det optimala för sjuksköterskors arbetstillfredsställelse är att kunna lägga upp arbetet på sitt eget sätt. Vilken teori eller värdegrund som då används ser jag som mindre betydelsefullt. Det viktiga är att arbeta med gemensamma mål som utgår från patientens behov. Men det räcker inte med att ställa upp mål. Kontinuerlig uppföljning och utvärdering med ”spegling” som hjälp till självhjälp att utvecklas i den egna professionen är nödvändig. Genom min studie kan jag se att arbetet även bör bedrivas i samverkan med andra yrkeskategorier. Vid svåra krissituationer är det kanske kuratorn eller prästen som är expert.

Att sjuksköterskor står så ensamma utan professionell handledning kan kännas skrämmande. Då blir det privata nätverket oerhört viktigt. Extra problematiskt kan det vara om man arbetar natt eller deltid.

underlaget till denna artikel är en c-uppsats vid Hälsohögskolan i Stockholm 1996. Metodens ansats var kvalitativ för att fånga sjuksköterskors uppfattningar. Citaten återspeglar den personliga upplevelse som framkom i intervjuerna. Den som vill veta mer om studien om sjuksköterskors uppfattning av arbetstillfredsställelse och dess betydelse för omvårdnadsarbetet kan kontakta mig på telefon 0171–350 38.

Referenser:
1. Holm, U. Empati – att förstå andra
människors känslor.
Natur och kultur. Lund. 1987.
2. Bjurvell/Brodin. Hospital staff members are satisfied with their jobs.
Scand. J of Caring Sci. Vol. 6 nol. 9-19.
3. Sandman, Athlin, Axelsson och Engström. En vårdfilosofi som utgångspunkt på förändringsarbete vid kirurgisk, medicinsk, neurologisk och psykogeriatrisk vård.
Vård i Norden ¾ .1992.
4. Djärv, Nilsson, Norell-Winsell. Administration och arbetsledning i vård och omsorg. Studentlitteratur. Lund. 1990.
5. Granér, R. Arbetsgruppen – den
professionella arbetsgruppens psykologi.
Studentlitteratur. Lund. 1991.
6. Severinsson, E. Förnyelse – handledning
i vårdarbetet.
Vårdserie Almkvist
och Wiksell. Göteborg. 1990
7. Törneblom, H. Livsparadigm
och livsvärden.
Göteborgs universitet,
Institutionen för vetenskapsteori. 1989 a.
8. Selander, S.
Professioner och professionalisering. Forskning och utbildning 2. 4-II. 1988 a.
9. Benner, P. Från novis till expert.
Studentlitteratur. Lund. 1993.
10. Bentling, S. Sjuksköterskeprofessionen
– vetenskapliga ideér och kunskapsutveckling.
Liber utbildning. Falköping. 1995.
11. Nylund, B. Utblick och insikt – ett studiematerial om livsåskådningsfrågor.
Brevskolan. Oskarshamn. 1979.
12. Marriner-Tomey, A m fl. Nursing theorist and their work. 2:a upplagan.
The C V Mosby Company. USA.