Vårdals miljoner ska förbättra vården

Vårdalstiftelsen sitter på en kassakista med över 800 miljoner kronor. 50 miljoner delas varje år ut till projekt i vård- och allergiforskning.

”Vilka vackra lokaler” är min första tanke när jag kommer in på Vårdalstiftelsens kontor mitt i Stockholm. Tre trappor upp i samma hus som Centralbadet.

Det är ljust och luftigt men inte bara vackert. Vid ombyggnaden för dryga året sedan togs hänsyn till all tillgänglig kunskap om en sund innemiljö med luftväxlingar, rätt fukthalt och goda byggnadsmaterial. Här finns inte något som skulle kunna framkalla allergier. Inga växter men vackra moderna möbler och utvalda konstverk. Hela ombyggnadsprocessen är kvalitetssäkrad ur allergisynpunkt.

En värdig inramning för den stiftelse som varje år delar ut miljoner till vård- och allergiforskning.

– Sedan vi flyttade in för ett år sedan har vi fått ta emot många studiebesök, säger Ewa Ställdal, VD för Vårdalstiftelsen.

Stiftelsen bildades 1994 som en följd av att löntagarfonderna avvecklades och pengarna överfördes till en rad nya forskningsstiftelser.

Statsvetare i botten
Själv är Ewa Ställdal statsvetare med ett förflutet i utbildningsdepartementet. Bland annat var hon huvudsekreterare i den utredning om huvudmannaskap för vårdhögskolorna som utmynnade i att många vårdhögskolor från början av detta år har statlig huvudman.

Innan hon rekryterades till VD-jobbet på Vårdalstiftelsen var hon byråchef på Karolinska institutet (KI) med ansvar för utbildnings- och forskningsfrågor. Det var under hennes tid där som Centrum för vårdvetenskap i Stockholm kom till, även om KI från början inte var så villigt att skjuta till pengar.

I mitten av juni hade årets Vårdalpengar till forskningsprojekt inom vårdforskning fördelats. Projekt som handlar om äldrevård, kroniska sjukdomar, ojämlikhet i hälsa och ohälsa hos kvinnor prioriteras för anslag från vårdprogrammet.

486 sökte pengar i våras
486 ansökningar kom in i våras. 232 av dem var från kvinnliga forskare. 137 ansökningar beviljades, 66 av dem hade kvinnliga sökande. 40 av de 137 var personer med medellång vårdutbildning. 19 av dem var forskande sjuksköterskor, tre var barnmorskor.

Näringsbrist hos äldre, riskbedömning och prevention i fråga om trycksår och hur sondmatningsmetoder kan påverka för tidigt födda barns fysiologi och beteende är några av de projekt som forskande sjuksköterskor och barnmorskor fick bidrag till den här gången. Biomedicinska analytiker har fått bidrag tidigare men var inte med i årets fördelning av pengar till forskningsprojekt. Däremot fick några doktorander bidrag till forskarmånader.

Sammanlagt har 44 miljoner kronor fördelats till de 137 projekten och 4 miljoner kronor till särskilda forskarmånader för ett antal disputerade och doktorander med medellång vårdutbildning.

Gärna tvärvetenskapligt
Forskningsprojekt som kan leda fram till viktig ny kunskap som kan bota eller lindra sjukdom eller effektivisera vården har chans att få bidrag. Ewa Ställdal betonar det tvärvetenskapliga och säger att stiftelsen gärna ser att sjuksköterskor samarbetar i forskningsprojekt med läkare, beteendevetare, samhällsvetare och ekonomer.

Hälften av de huvudsökande till pengar från årdforskningsprogrammet har medellång vårdutbildning: sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och dietister.

– De söker i konkurrens med medicinare och lyckas väl numera, säger Agneta Roos som är programsekreterare med ansvar för Vårdalstiftelsens projektadministration.

Det beror bland annat på att forskande sjuksköterskor har lärt sig att skriva bättre bidragsansökningar. Projekt man söker pengar fö måste vara tydligt presenterade. Vårdalstiftelsens vetenskapliga granskningsgrupper tittar särskilt efter om projekten utgår från aktuella problem i vården, områden som behöver ny kunskap. Forskningsmetoden måste vara tydlig i ansökan. Budgeten kollas noga.

Sällan får man hela den sökta summan men många söker pengar från andra håll också.

Hjälp med formuleringar
Tidigare har doktorander kunnat vara huvudsökande i ett vårdforskningsprojekt. Men från årets ansökningsomgång finns kravet att denna person är disputerad. Det betyder som regel att doktorandens handledare står som huvudsökande av pengarna.

För att informera om stiftelsens forskningsprogram och underlätta för dem som har medellång vårdutbildning att skriva forskningsansökningar ordnar Vårdalstiftelsen kurser i samarbete med vårdhögskolorna.

Från början hade sjuksköterskor och sjukgymnaster ganska svårt att få bidrag till sina forskningsprojekt, eftersom de inte riktigt visste hur de skulle formulera sig och hur de skulle presentera sina frågeställningar och metoder i ansökningarna. Vårdforskare med medellång vårdutbildning i botten är av tradition inte lika vana att söka forskningsbidrag som medicinare eller samhällsvetare. Därför var deras ansökningar från början ibland undermåliga med en alltför otydlig beskrivning av forskningsmetoden.

Som studieledare anlitade Vårdalstiftelsen docenten i pediatrik Olle Söder vid KI som hållit motsvarande kurser för gästforskare. Sjuksköterskan och professorn Ingalill Hallberg har senare också undervisat i kurserna som hålls lokalt på högskolorna. Deltagarna fick arbeta med att gruppvis formulera ansökningar för ett uppdiktat forskningsprojekt. Sedan fick de bedöma varandras ansökningar enligt Vårdalstiftelsens kriterier.
– Då var de ganska kritiska till forskningsmetoder och formuleringarna i ansökningarna, berättar Ewa Ställdal.

Nya kurser i höst
Nya kurser i att söka forskningspengar hålls vid Hälsouniversitetet i Linköping i oktober, vid hälsohögskolan i Vänersborg i november och i Falun i januari 1999.
Forskningssekreteraren Anders Engquist vid Vårdalstiftelsen
arbetar nu med en utvärdering av kurserna. Till honom kan man vända sig med eventuella frågor om dem.