Den 83-åriga kvinnan bodde i servicelägenhet och larmade en kväll vid tiotiden personalen, sedan hon fått bröstsmärtor samt blivit kallsvettig och illamående.

De senaste tre åren hade kvinnan drabbats av två hjärtinfarkter och hon var mycket svag med ett stort hjälpbehov.

Ett vårdbiträde ringde upp en av de nattsköterskor som ansvarade för kommunens serviceboende. Han kände inte till 83-åringen sedan tidigare men bedömde tillståndet som kärlkramp. Eftersom patienten inte var ordinerad medicinering för kärlkramp uppmanade sjuksköterskan vårdbiträdet att låna Nitromex styrka 0,25 av en annan patient.

Den gamla damen fick med 20 minuters intervall två tabletter Nitromex med god effekt. ”Vid upprepad tillsyn uppfattades hon må bra.”

Vid tvåtiden på natten fann vårdbiträdet henne död. Obduktion utfördes inte. Som dödsorsak angavs hjärtinfarkt.

Borde ha besökt patienten
Socialstyrelsen anmälde sjuksköterskan för felbehandling till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN).  Han borde själv ha besökt patienten eller sett till att kvinnan fördes till akutmottagning, anser Socialstyrelsen. Dessutom ålåg det inte sjuksköterskan att ställa medicinsk diagnos och inleda behandling. Det var också fel av honom att beordra vårdbiträdet att ta ett läkemedel avsett för en annan patient.

Till det kommer en bristande dokumentation i ärendet. Sjuksköterskan har inte på så kallad RP-blankett i samband med telefonrådgivning dokumenterat den Nitromexdos han ordinerat och inte heller det uppföljande samtalet med angivande av effekten av läkemedelsbehandlingen.

Sjukssköterskan skriver i sitt yttrande till ansvarsnämnden bland annat att nattpersonalen varken fått introduktion eller klara riktlinjer och att de få existerande arbetsrutinerna ständigt varit under bearbetning. Han var med i en arbetsgrupp som bearbetade olika förslag till vid behovs-medicinlista och trodde att förslaget om hjärttabletter gått igenom.

Medicinska bedömningar
Enligt sjukköterskan innebar arbetsplatsens dokumentationsrutiner att sjuksköterskorna skulle notera uppgifter på en RP-blankett och vid senare tillfälle föra över dem till journalen. Eftersom han var ledig ett par dagar efter den aktuella natten och arbetsgivaren plockade bort kvinnans journal dagen efter dödsfallet fick han aldrig tillfälle att föra in uppgifterna från telefonsamtalen.

Hela nattarbetet har gått ut på att avlasta patienten och akutavdelningen och om patienten mår bra avvakta och låta en riktig behandling sättas in av den patientansvariga läkaren på dagen, skriver sjuksköterskan som anser att en stor del av arbetet som sjuksköterska i hemsjukvården går ut på att göra medicinska bedömningar.

Ansvarsnämnden konstaterar att sjuksköterskan inte besökte den för honom okända patienten. I stället uppmanade han, utan att ha tillgång till patientens omvårdnadsjournal, vårdbiträdet att från en annan patient låna en medicin som inte hörde till de behovsläkemedel som fanns delegerade till sjuksköterskor. Dessutom rapporterade han inte det inträffade till ansvarig sjuksköterska dagen efter. Sjuksköterskan får en varning. (HSAN 2762/97:B3).