Datum för den 27-åriga förstföderskans förlossning var beräknad till slutet av januari men flyttades fram efter ultraljudsundersökning. Först två veckor och sedan ytterligare en vecka.

Vid rutinkontroll hos läkare i graviditetsvecka 35 hade symfus-fundus-(SF-)måttet inte ökat sedan veckan innan. Barnmorskan föreslog en ultraljudsremiss. Läkaren bedömde att det stillastående SF-måttet berodde på att fosterhuvudet trängt ner och fixerats i bäckenet sedan föregående mätning och ansåg att livmoderhalsens mognad talade för att barnet snart skulle födas. Någon ny ultraljudsundersökning var därför inte motiverad.

De följande fem veckorna kontrollerades kvinnan en gång i veckan hos barnmorskan. Under den tiden ökade inte SF-måttet någonting. Den sjätte veckan (i graviditetsvecka 40 + 3) hade det emellertid sjunkit två centimeter och inga fosterljud kunde påvisas.

Kvinnan remitterades akut till en förlossningsavdelning där ultraljudsundersökningen visade ett dött foster och mycket sparsamt med fostervatten.

Socialstyrelsen anmälde barnmorskan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) och hävdade att hon borde ha kontaktat läkaren då SF-måttet inte ökade efter graviditetsvecka 35. Senast i vecka 39 borde hon ha föranstaltat om ett ultraljud för att bedöma fosterstorlek och fostervattenmängd.

Styrelsen hänvisar till mödravårdscentralens riktlinjer och sina egna kompetensbeskrivningar för sjuksköterskor och barnmorskor i skriftserien Allmänna råd (1995:5).

Såg inte katastrofen
Den skepsis mot ultraljud som barnmorskan i Socialstyrelsens utredning hävdat att kvinnan uttalat finns inte dokumenterad i journalen.

Barnmorskan har i sitt yttrande till ansvarsnämnden uppgett att läkarkontrollen i graviditetsvecka 35 inte följde de rutiner hon var van vid och att hon förvånades över läkaren men att hon inte förvissade sig om att läkaren uppfattade hennes rapport eller läste journalen.

Efter läkarkontrollen i vecka 35 fortsatte barnmorskan att mäta, palpera och fylla i diagram men såg, enligt sitt yttrande, inte SF-måtten i sin helhet och inte heller den katastrof som närmade sig. Varför kan hon inte förklara, hon säger sig känna till och tillämpa alla regler och rutiner i sitt dagliga arbete.

Oklar organisation
Ansvarsnämnden skriver att barnmorskan borde ha kontaktat läkare eller ordnat ett ultraljud när SF-måttet inte ökade efter graviditetsvecka 35.

Den förlossningsklinik som mödravårdscentralen tidigare hört till hade just lagts ner och mödravårdscentralens patienter hade förts över till ett annat sjukhus. Med hänsyn till de organisatoriska oklarheter som rådde vid tillfället och de brister som funnits i kommunikationen med den ansvariga läkaren låter nämnden påföljden stanna vid erinran. Beslutet har vunnit laga kraft (HSAN 173/98:B3).