Dagarna före julen 1997 fick socialminister Margot Wallström i sin hand Klara papper, de förslag som tagits fram i en utredning om bland annat hur mycket av hälso- och sjukvården som ska drivas offentligt respektive privat. Utredningen, ledd av sjuksköterskan och dåvarande riksdagsledamoten Iréne Vestlund (s), föreslog att sjuksköterskor och barnmorskor skulle få samma rätt att starta egen verksamhet som läkare och sjukgymnaster har i dag, framför allt inom distriktssköterskevård, mödrahälsovård och barnhälsovård. Dessutom fanns ett förslag om att 25 procent av all öppenvård bör ut på privata marknaden, antingen genom personliga
etableringar eller upphandling.

Klara papper
har nu varit ute på remiss och svaren har kommit in från Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, de flesta landsting och en rad andra fackliga och ideella organiationer.

Bilden är tydlig. De flesta säger ja till att sjuksköterskor och barnmorskor (och andra legitimerade) ska få möjlighet att etablera verksamhet under samma förutsättningar som läkare och sjukgymnaster.

Det finns dock instanser som säger nej till det förslaget. Socialstyrelsen, som avvisar en stor del av utredningens förslag, vill inte ha en ökad etablering av enskilda. I stället förordar den större enheter där flera olika yrkesgrupper kan arbeta tillsammans. Även landstinget i Gävleborg vill ha större verksamheter men säger samtidigt ja till att andra än läkare och sjukgymnaster ska kunna driva dessa. Landstingsförbundet är tveksamt till en lag som ökar kretsen av enskilda, privatpraktiserande vårdgivare. Styrelsen är dock inte enig. Moderaterna och folkpartiet tillstyrker fler yrkesgrupper.

Nej till procentlåsning
När det gäller förslaget om 25 procents privat verksamhet inom öppenvården är bilden en annan. Där finns ett massivt motstånd. De flesta landsting säger nej till en central bestämmelse. Motiveringarna är flera: att det är en fråga som varje landsting självt måste avgöra; att det är fel att låsa sig vid en viss procentsumma; att det inte går att ha en bestämd procentsiffra eftersom förutsättningarna mellan storstad och landsbygd skiljer sig så mycket; att det finns stor risk för regional orättvisa när det gäller invånarnas tillgång till olika typer av vård.

Även Socialstyrelsen avvisar förslaget och menar att kvalitets- och effektivitetsöverväganden ska avgöra typen av vårdgivare. Läkarförbundet vill inte heller ha en låsning till 25 procent.
I stället ska så stor del av både den slutna och den öppna vården konkurrensutsättas.

Vad som nu händer är oklart. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts på socialdepartementet. När ett förslag från regeringen till riksdagen kommer är osäkert men det blir knappast under hösten. Dels beroende på att man avvaktar resultatet av en utredning om upphandling inom hälso- och sjukvården (den beräknas bli klar i vår), dels på grund av valet. Eftersom socialdemokrater och framför allt moderater och folkpartister har olika syn på graden av privat vård får valresultatet med stor sannolikhet en avgörande betydelse för hur förslaget till slut kommer att se ut.