Ensam med det svåra mötet

I den somatiska vården förväntas personalen bearbeta känslor kring sjukdom och död på egen hand. Inte ens två av tio somatiska vårdavdelningar har kontinuerlig handledning, visar Vårdfackets undersökning.

Handledning är ett sätt att motverka utbrändhet. Det är ingen ersättning för underbemanning, men det är ett vedertaget sätt att bearbeta svåra känslor. Handledning är vanligt inom psykiatrin och socialtjänsten. Varför är det så ovanligt inom den somatiska vården?

Vårdfacket har ringt till 100 slumpvis utvalda somatiska avdelningar runt om i landet och ställt frågan: »Erbjuds avdelningens vårdpersonal kontinuerlig handledning som hjälp för att kunna bearbeta psykologiskt svåra vardagssituationer i arbetet?«

Bara 15 avdelningsföreståndare svarade tveklöst ja på frågan.
På över hälften av de avdelningar som inte har handledning – 48 av 85 – svarar avdelningsföreståndaren att personalen inte frågat efter det. Av dem som uppgivit något skäl säger de flesta att tiden inte räcker till eller att personalen inte känner till vad handledning innebär. På 27 av dessa avdelningar anser avdelningsföreståndaren att behovet av handledning finns. Men, lägger många till, tid och pengar saknas.

Behovet är skriande
På 37 av 85 avdelningar där man inte har handledning svarar avdelningsföreståndarna att både de själva och personalen anser att det behövs. Några har dåliga erfarenheter av handledning från tidigare försök. En del lägger till att behovet av handledning är skriande. Någon uttrycker att det som pågår är rena rovdriften av personal. På en del håll kommer man att starta handledningsgrupper under 1999.

Några säger att de har begärt resurser till handledning hos sjukhusledningen, men att de fått nej. Tjänstemän och politiker i sjukvårdens ledning runt om i landet ser inte behovet av
stöd för personalen i dagens pressade arbetssituation.

Där besluten fattats om alla de neddragningar som lett till personalens utbrändhet finns dålig beredskap för att ta hand om problemen. Vårdfackets rundringning, som redovisades i nummer 10/98, visade att det inte finns några centrala handlingsplaner för att minska utbrändheten, trots att pengar och politisk vilja efterlyses från de enskilda arbetsplatserna.

Tala om det som berör mest
»Utan handledning vet vi inte hur vi skulle klara det«, säger personalen på en kirurgavdelning på Växjö lasarett (se artikel på nästa sida).

Det är ingen unik avdelning. I likhet med annan vårdande personal på sjukhus är deras dagar fyllda av stressen, smärtan och sorgen.

Men på ett sätt är avdelningen ändå alltför ovanlig. Personalen här får tid och möjlighet att släppa sina arbetsuppgifter och gå ifrån avdelningen för att under en och en halvtimme, en gång i månaden, tala om det som berör dem mest. De får kontinuerlig handledning av professionella handledare, vilket alltså enligt
Vårdfackets enkät är mycket ovanligt i dagens Sverige.