Eva är 15 år, heroinist och föräldralös. Uppväxt i ett hem
där vardagen var fylla, slagsmål och tablettmissbruk.
Hon blir placerad på Hasselakollektivet i Hälsingland. Skakande i abstinensbesvär blir hon i kvällningen avsläppt utanför dörren till kollektivet. Mottagandet blir inte riktigt som hon väntat sig. Abstinensbesvären bryr sig ingen om, och efter bara en dag på gården ger sig hela gänget, »nyingarna« och deras ledare ut på en lång fjällvandring. Behandlingen går ut på att bryta ner »nyingarnas« personlighet. På olika sätt trakasseras de,
i pedagogiken ingår också att försöka splittra dem så att de inte blir ett gäng.

»Om Niklas här så mycket som andas om att rymma, kommer ni alla att få ta konsekvenserna av det! En för alla, alla för en. Ni är inte individer längre, utan en grupp med nyingar!« förklarar en av de vuxna inför fjällvandringen.

Vid jultid får Eva kontakt med Annika. Hon är på jullov hos sin morfar, som har ett stall med hästar intill Hasselakollektivet. Eva utverkar tillstånd att få rida, men vuxengruppen är oenig. Så småningom får de som är emot det hela igenom sin vilja: det var osunt att hon var så intresserad av hästarna att hon gick upp klockan fyra varje morgon för att rida. Hon hade bytt ut sitt drogberoende mot ett »hästberoende«.

Romanen är självbiografisk. I förordet konstaterar Maj-Gull Axelsson att vi är skyldiga Hasselarörelsen tack för dess kompromisslösa inställning till narkotika, men att den samtidigt förtjänar kritik för att inte vara lyhörd för andras syn-
punkter. Hon fortsätter: »När jag frågade Lotta vad hon lärde sig under sin tid på kollektivet svarar hon: ‘Att man inte ska inbilla sig att det är roligt att leva.’
Och jag som trodde att det var just det man skulle inbilla sig.«

Författare Lotta Thell 
Titel Utan en tanke
229 sidor 
Förlag Boréa 1998.
Cirkapris 280 kronor 
ISBN 91-8914-004-4