I modern astmabehandling av barn ingår att lära både barnen och deras föräldrar att förstå astmasjukdomen och hur de ska hantera olika förändringar i sjukdomsförloppet (1). Med kunskap om astmasjukdomens orsaker och utveckling blir det lättare att genomföra den behandling som krävs och förstå vikten av de åtgärder som behövs.

En internationell konsensusrapport publicerades 1992 (1) Archives of Disease in Childhood, översatt till svenska av docent Göran Wennergren vid Barnmedicin på su/Östra sjukhuset i Göteborg. Basen för framgångsrik pediatrisk astmabehandling är goda kunskaper om astmasjukdomen, inte bara hos sjukvårdsteamet utan också hos patienterna och deras föräldrar. Detta kräver utbildning där vi hjälper patienterna och föräldrarna att så långt som möjligt förstå sjukdomen och dess behandling. Vi som arbetar med astmasjuka barn får aldrig tröttna på att vidareutbilda oss. Det är med kunskap vi skapar förutsättningar för att framgångsrikt kunna »sköta astman tillsammans«.

Astmasjukdomen är dynamisk i sitt förlopp. Det innebär även ett dynamiskt förlopp i farmakoterapin, eftersom vi strävar efter att behandlingen ska hållas optimal. I ett flödesschema (se figur 1) antyds detta av att det både finns pilar som är riktade nedåt och uppåt. Vi måste fortlöpande ta ställning till om den aktuella behandlingsnivån är den adekvata.

Ett sätt att ge barnen kunskap om astma är att bedriva astmaskola. Astmaskola har funnits i behandlingsprogrammet hos oss sedan mitten av 80-talet, med undervisning i grupp eller individuellt. Målsättningen är att lära ut så mycket som möjligt kring astmasjukdomen och att skapa goda förutsättningar för barnens utveckling (2,3).

Kursledaren är oftast en sjuksköterska. Resurspersoner som ingår är läkare, allergikonsulent och sjukgymnast. Astmaskola bedrivs både i grupp och individuellt och finns på många platser i Sverige (3, 4). Antalet träffar varierar mellan tre och sju gånger, cirka en timme per gång.

Vi var intresserade av att utvärdera vad barn med astma kunde om sin sjukdom. När vi undersökt det inriktade vi oss på att finna de bästa vägarna för att ge dem ökade kunskaper. När vi sökte i litteraturen fann vi inga liknande undersökningar. Därför har vi inte kunnat jämföra resultatet.

Vi valde att undersöka vad barn i åldrarna 9–12 år med astma kunde om sin sjukdom, för att se om det fanns skillnad i kunskap mellan de barn som hade gått i astmaskola (34 procent) och de barn som inte hade denna utbildning (66 procent).

Som metod valde vi intervju med frågeformulär direkt till barnen. En av oss fyra undersökare var närvarande när barnet fyllde i formuläret. Vi intervjuade dels på allergimottagningen, dels på barnens skolor. Vi studerade 76 barn varav två av tre var pojkar. Enkäten bestod av 23 frågor, där sista frågan var en uppgift att rita in lungor och luftrör på en bild av en människa. Det visade sig vara den svåraste uppgiften.

Astma förekommer hos fem procent av svenska barn och sjukdomen är vanligare hos pojkar (2/3) än hos flickor. 80 procent har debuterat med astma före sex års ålder (4, 5). I vår studie var astmadebuten i medeltal 3,9 års ålder.

De flesta barnen (78 procent) uppgav att de fick astma vid djurkontakt medan cirka 70 procent svarade att damm, pollen och tobaksrök var astmautlösande faktorer. 57 procent svarade att de fick besvär vid luftrörsinfektioner. Trots att många uppgav kontakt med pälsdjur som den största astmautlösande faktorn, hade hälften av barnen ett eget husdjur. Några hade fler än ett djur.

Drygt hälften av barnen visste vilka yrken som är olämpliga när man har astma. De flesta visste att arbete som djurskötare eller andra djurrelaterade yrken kunde försämra astmasjukdomen.

En tredjedel av barnens föräldrar rökte (28 procent). De flesta rökte enbart utomhus men var tredje förälder rökte även inomhus.

Fler än hälften av barnen kände sällan av sin astma. En tredjedel fick astmasymtom någon gång per vecka. Några hade symtom varje dag och några enstaka barn uppgav symtom flera gånger om dagen.

Alla barnen hade astmamediciner och 68 procent tog någon medicin dagligen. De flesta av barnen hade en egen pef-mätare och flertalet visste vad en pef-mätare är. Peak Flow Meter mäter det högsta flödet i liter per minut som patienten presterar under en forcerad utandning efter en maximal inandning. pef-mätaren är ett hjälpmedel som används för att värdera astmatillståndet.

100 procent av de barn som gått i astmaskola svarade rätt på frågan om vilka besvär man kan ha vid astma och 88 procent svarade rätt på vad som händer i kroppen vid astma. Av de barn som inte gått astmaskola svarade 86 procent respektive 63 procent rätt på dessa frågor.

Endast en tredjedel av barnen visste att människan har två lungor och hur luftstrupen sträcker sig, vilket visade sig på barnens teckningar. 25 barn av 76 hade gått i astmaskola. Hälften av dem hade ritat rätt, medan endast 12 av de 51 som inte gått astmaskola hade ritat rätt (figur 2,3,4). Dessa  undersökningsresultat visar att vissa avsnitt i astmaundervisningen bör förbättras.

De bilder över luftvägarna som vi tidigare brukade använda i astmaskolan var ofta beskurna så att endast lungor och luftrör visades. Nu vet vi att en bild på hela människokroppen bör visas för att man ska få fram de rätta proportionerna av luftvägarnas läge i bröstkorgen.

Den fysiologiska undervisningen bör vara konkret och tydlig. Praktiska övningar kan gå till så att barnen får lägga handen på diafragmamuskeln och känna på in- och utandning och lyssna på varandras lungor med stetoskop. Barnen kan få i uppgift att rita och måla luftvägar med hjälp av en stödbild av en människa. Tillräcklig tid bör avsättas för denna del i astmaskolan.

Om barnen lär sig de grundläggande principerna för luftvägarnas anatomi och fysiologi förstår de lättare vad som händer vid astmasymtom och hur astmamedicinerna verkar. Det blir lättare för dem att hantera sin astma när baskunskaperna finns. Grundläggande kunskaper gör det lättare att lära sig mera om sjukdomen. De barn som hade gått i astmaskola hade mer kunskaper än de som inte gått i astmaskola. Barnens svar på flertalet frågor visade att de hade bra kunskaper om astma. Detta goda resultat tror vi beror på vårt sätt att undervisa och kommunicera i den dagliga astmavården.

Referenser:
1. Konsensus om astma hos barn, Archives of Disease in Childhood. 1992;67:240–248.
2. Glaxo sektionen för Astma/Allergi. Astmaskola
för barn.
Reviderad 1992.
3. Svenonius E. Allergiundervisning hjälper barn klara vardagen. Läkartidningen volym 84 nr 42:1987;3374.
4. Foucard T, Kjellman M. Allergi och astma hos barn. Lund:Draco Läkemedel AB, 1991;189–190.
5. Allergi/överkänslighet SOU 1989:77.