Den ovan beskrivna forskningsartikeln berör två för omvårdnadsarbeten, i generell mening, mycket viktiga områden och frågeställningar. Dessa är depression och i detta fallet terapi-refraktära depressioner samt betydelsen av socialt nätverk och socialt stöd för hälsa och tillfrisknande.

Arbetet kan uppfattas som särskilt betydelsefullt för psykiatrisk omvårdnad och så är naturligtvis fallet. Det är emellertid lika betydelsefullt för omvårdnad i största allmänhet eftersom vi överallt i vården möter personer som är deprimerade. Som författarna påpekar är risken för att någon gång i livet drabbas av depression 13 procent för män och 21 procent för kvinnor.
Det är också väl känt att depression kan yttra sig på många olika sätt, kroppsligen och själsligen (se Wasserman, 1998).

Likaså är det väl känt att socialt nätverk och tillgången till socialt stöd är synnerligen betydelsefulla komponenter för hälsa och tillfrisknande i de allra flesta fall. Således är det en för omvårdnadsarbetet viktig uppgift att tillvarata och stödja de delar av det sociala nätverket som är hälsobringande och
fungerar som ett stöd för den deprimerade personen (Cohen&Syme 1985).

I den nu aktuella studien fokuseras på deprimerade personer som remitterats till specialister och som av någon anledning inte blir bättre trots adekvat behandling. Urvalet är av naturliga skäl begränsat och därmed också möjligheten att generalisera resultaten. Skärsäter och medförfattare har valt att jämföra dem som upplever sig ha tillräckligt socialt stöd med dem som inte upplever sitt sociala stöd vara tillräckligt. Resultaten visar några betydelsefulla skillnader. Kvinnor var överrepresenterade bland dem som upplevde ett otillräckligt socialt stöd och de upplevde i högre grad sitt sociala nätverk som otillräckligt storleksmässigt. Arbetet är lättläst och presenterat på ett relevant och tydligt sätt. Metoderna är adekvata och författarna är väl medvetna om arbetets begränsningar vilket också framförs i diskussionen.

Arbetet låter sig inte omedelbart omsättas till kliniskt arbete om man enbart utgår från de redovisade resultaten. Det finns emellertid omfattande forskning om det sociala nätverket och betydelsen av socialt stöd som gör att sådana aspekter borde vara en naturlig del i omvårdnaden och planeringen av omvårdnaden för dessa och andra personer. Det hade också varit intressant att se en studie i vilken man jämför dem som inte reagerar på behandling med dem som gör det med
avseende på socialt nätverk och socialt stöd. Låt oss hoppas att det är med i Ingela Skärsäters forskningsplan. Jag ser med spänning fram emot hennes nästa arbete.

Lästips:
Wasserman, D (1998). Depression – en vanlig sjukdom Symtom, orsaker och behandlingsmöjligheter. Natur och kultur.
Cohen S, Syme SL (1985). Social support and health. Academic press, inc. London.

ingalill rahm hallberg
professor i vårdvetenskap vid Centrum för
vårdvetenskap på Lunds universitet