Ärendet handlar om en 27-åring som kom till förlossningen med värkar i vecka 42. Kvinnan hade varit på rutinkontroll på grannsjukhuset på dagen och då man där konstaterat en minskad mängd fostervatten planerades igångsättning dagen efter (hsan 940/98:b1 Vårdfacket skrev om fallet i nummer 6/99).

När 27-åringen återkom med värkar på eftermiddagen hade man dock inte plats för henne så hon fick bege sig till ett annat sjukhus. Där gjordes ryggbedövning och hinnsprängning vid åttatiden, då tjockt mekoniumfärgat vatten avgick.

Strax före klockan halv tio sattes värkstimulerande dropp och halv tre på morgonen framföddes ett helt livlöst barn sedan förlossningen forcerats med yttre press.

hsan, som mamman anmält två läkare och två barnmorskor till, gav en av barnmorskorna en erinran för att hon inte kallade på läkare då barnets hjärtfrekvens stigit till 160 slag per minut och övervakningskurvan visade en mycket grav patologi.

Mamman överklagade ansvarsnämndens beslut till länsrätten där hon yrkade att barnmorskan och en av läkarna skulle åläggas var sin varning.

Länsrätten bad Socialstyrelsen yttra sig i ärendet. Socialstyrelsen hade redan tidigare utrett fallet sedan det anmälts som ett Lex Mariaärende.

Styrelsen överlämnade det utlåtande som det då anlitade vetenskapliga råd i gynekologi och obstetrik lämnat och hans egen komplettering till länsrätten.

Det vetenskapliga rådet skriver att barnmorskan vid tvåtiden på natten rev av den invändningsfria ctg-remsan för att visa läkaren och att hon sedan inte noterade att kurvan under 46 minuter inte matades fram. Sannolikt var det då barnet utvecklade en livshotande syrebrist.

Att lyssna på hjärtljud eller titta på displayen för hjärtfrekvensen kan inte ersätta den tolkning man kan göra av en utskrift, framför allt av basallinjens variabilitet, hävdar rådet.

Risken för att fostret till denna förstföderska med överburenhet, oligohyd-ramnios, tjockt mekoniumfärgat fostervatten och relativt utdraget förlossningsförlopp med oxytocinstimulering skulle utveckla hypoxi måste anses vara hög, speciellt med tanke på att dropptakten på oxytocinet höjts ytterligare.

Patienten hade haft en högriskgraviditet och förlossningen utvecklades till en högriskförlossning. Det vetenskapliga rådet skriver att en tillfredsställande fosterövervakning i sådana lägen kan vara avgörande för handläggningen och för barnets väl och ve. Men här brast övervakningen i tre kvart i ett kritiskt skede av förlossningen.

Han anser också att barnmorskan i slutskedet av förlossningen, då det var uppenbart att ctg-kurvan var patologisk, borde ha tillkallat läkare, även om han inte tror att det haft någon betydelse för själva förloppet. Läkaren som en timme tidigare bedömt en invändningsfri ctg-kurva och därefter inte deltagit i förlossningen kan inte lastas.

Länsrätten konstaterar att barnmorskan brustit i sin yrkesutövning genom att inte uppmärksamma att ctg-registreringen inte fungerade som den skulle under ett kritiskt skede av förlossningen och genom att inte tillkalla läkare då kurvan sedan blev patologisk.

Länsrätten friar läkaren men skärper hsan:s beslut och ger barnmorskan en varning. (ö3091-99) n