Otillräckligt socialt stöd hos kvinnor med terapirefraktär depression

Bakgrund: Egentlig depression är en av de vanligaste sjukdomarna inom den psykiatriska vården. Varannan kvinna och var fjärde man drabbas någon gång under livet av en depression. Med adekvata behandlingsinsatser blir cirka 80 procent av patienterna symtomfria. Orsakerna till depression är inte helt kartlagda, men såväl biologiska som psykosociala faktorer (livshändelser, socialt stöd/socialt nätverk) har betydelse.

Syfte: Att se i vilken utsträckning personer med terapirefraktära depressioner hade ett fungerande socialt stöd och socialt nätverk, samt vad som kännetecknade de personer som upplevde ett otillräckligt socialt stöd. Med terapirefraktär depression menas att personen behandlats med minst två olika typer av antidepressiva läkemedel utan acceptabel effekt.

Patienter: Studien omfattade 27 konsekutiva personer som  remitterats av specialistläkare för en 5-dagars-bedömning på
en forskningsenhet för affektiva sjukdomar. Bedömningen omfattade biologiska och psykosociala faktorer. Samtliga personer skulle uppfylla kriterierna för egentlig depression (dsm-IV). Här redovisas endast de psykosociala resultaten.

Metod: Två frågeformulär användes, ett för att identifiera socialt stöd/socialt nätverk och ett för stressfulla livshändelser.

Huvudresultat: Medelåldern för hela gruppen var 48 år och 48 procent var kvinnor. Sjutton personer (63 procent) hade tillräckligt socialt stöd (tss) medan 10 (37 procent) hade otillräckligt socialt stöd (oss). Resultaten visade att båda grupperna hade upplevt lika många livshändelser. Det var inte heller någon skillnad mellan grupperna beträffande att ha en partner eller frekvensen av kontakt med familjen. Resultaten visade en signifikant skillnad, såtillvida att personerna i oss-gruppen upplevde ett otillräckligt antal personer i det sociala nätverket (p<.003). I oss-gruppen fanns signifikant fler kvinnor (p<.02). De flesta i tss-gruppen  (88 procent) uppgav att de fick det bästa sociala stödet av familjemedlemmar, medan i oss-gruppen var siffran 50 procent (p<.07).

Slutsatser: Denna studie visade att båda grupperna hade samma grad av depression och samma antal livshändelser. Två av tre, mest män, upplevde ett tillräckligt socialt stöd, tillräckligt med personer i det sociala nätverket och att det bästa stödet gavs av familjen. En av tre personer, huvudsakligen kvinnor, upplevde otillräckligt socialt stöd, tillräckligt antal personer i nätverket och att det bästa stödet inte gavs av familjen. Oftast saknades det emotionella stödet. Ett tillfälligt stöd kan ges av sjuksköterska  med en timmes samtal per vecka. Ett annat sätt kan vara att bli medlem i någon av de intresseföreningar som numera finns för personer med affektiv sjukdom.

För korrespondens: Ingela Skärsäter, leg sjuksköterska, mag
i vårdvetenskap, vårdplanerare, Psykiatriska kliniken, 301 85 Halmstad. Tel: 035-131781, Fax 035-131722.
E-post: Ingela.Skarsater@lthalland.se

Finanisering:Ekonomiskt stöd har givits av Landstinget Halland, Psykiatriska kliniken i Halmstad  och Medicinska forskningsrådet (No.6604).