Det har just slutat regna när Hanna Ohlin ger sig ut på förmiddagens hembesök. Hon tar av regnskyddet på sadeln, men får ändå ta ett par extra tag med tygtrasan för att den ska bli riktigt torr att sitta på.

Det är måndagen den 11 oktober. Tre dagar tidigare fanns en annons i Dagens Nyheter. I den begärde Södra Stockholms sjukvårdsområde (ssso) in anbud på bland annat driften av Stureby vårdcentral. Ytterligare ett steg på väg mot privat drift av vårdcentralen har tagits.

Jovisst, de har längtat efter att slippa vara beroende av att andra ska bestämma över hur de fördelar resurser och lägger upp arbetet på vårdcentralen. Och ja, till och från har de diskuterat om de skulle försöka bli sina egna. Och visst, de har skickat in en intresseanmälan i våras när den nya, borgerliga majoriteten i landstingshuset gick ut med sitt privatiseringsprogram. De ville veta mer om vad en privatisering egentligen innebär.

Men var det så här det skulle bli?

Hanna Ohlin har kommit till den första patienten, som bor bara tvärs över gatan från vårdcentralen. Hon låser cykeln, knappar in portkoden och går de få stegen över farstun till dörren och ringer på. Det är en yngre man som är hennes patient och efter en kvart är hon klar. Hon tar cykeln tillbaka till vårdcentralen för att lämna det urinprov hon tagit.

Medan hon cyklar funderar Hanna Ohlin över vad det är de gett sig in på egentligen. Hon känner sig närmast panikslagen av det rasande tempo som hon upplever att hela upphandlingsprocessen går i.

– Vi ville ju bara veta lite mer. Men vår intresseanmälan uppfattades som att vi hade bestämt oss. Och nu ska upphandlingen snart vara klar!

Hanna Ohlin och hennes kolleger har varit på de informationsmöten sjukvårdsområdet ordnat. En eftermiddag kom Öhrlings revisionsbyrå ut till vårdcentralen för att berätta vad de kan hjälpa till med. Men Hanna Ohlin tycker ändå att hon famlar. Hon tror att det blir läkarna på vårdcentralen som ligger närmast till att ta över. Och det är hon inte så
pigg på.

– Då blir det värre än idag! Vi kommer att bli ännu mer styrda än vi är nu om det blir någon av läkarna eller någon annan, ett privat företag till exempel, som ska driva Stureby vårdcentral.

Redo i Farsta
Det är också rädslan för att få andra som chefer som drivit distriktssköterskorna på Farsta vårdcentral, en annan av dem som nu går ut på upphandling, att förbereda sig väl inför den väntade privatiseringen. Ännu är mycket oklart när jag pratar med Eva Sundman, som är distriktssköterska i Farsta. Men distriktssköterskorna är redo:

– Jag tror att vi är bättre förberedda än man är på många andra vårdcentraler. Vi har informerat oss väl i olika etapper, och vi har också varit i kontakt med Vårdförbundets servicebolag Viam. Vi är positiva till att knoppas av och driva vår verksamhet i egen regi – vi är mogna för det även om vi kommer att behöva hjälp med att lära oss att driva företag.

Vill själva ta över ledningen
När distriktssköterskorna i Farsta skickade in sin intresseanmälan var det på allvar, inte bara för att de »ville veta lite mer«. För Eva Sundman och hennes kolleger var det mycket viktigt att »hänga på låset«. För dem är en avknoppning positiv bara om den leder till att distriktssköterskorna själva tar över ledningen för den verksamhet de bedriver. Bara då tror de att kvaliteten på verksamheten blir så bra som de vill – privat drift i sig är ingen garanti för det.

– Jag känner till vårdcentraler här i närheten som drivs av läkare. De satsar inte på utveckling av personalen och andelen hembesök är minimal.

Vi stöter ihop med Kersti Hjukström, också distriktssköterska, på gården utanför vårdcentralen i Stureby. Från att till en början ha varit positivt inställd till avknoppningen har hon ändrat mening. Bara med distriktssköterskor i ledningen tror hon att verksamheten kan bli tillräckligt bra. Nu har hon bestämt sig för att byta jobb. Hon säger att det inte beror på privatiseringen. Den vårdcentral hon byter till, tillhör samma sjukvårdsområde och lär väl också bli privatiserad så småningom. Men att det är en sjuksköterska som är chef ser hon förstås som en stor fördel.

– Egentligen tror jag inte på privat vård. Ska man verkligen kunna tjäna pengar på vård? undrar hon.

Stureby är en av de vårdcentraler i södra Stockholm som nu står överst på landstingets lista över vårdcentraler som ska läggas ut på anbud. På den står också vårdcentralerna Farsta, Eken och Rosenlund. Dessutom tänker landstinget knoppa av några mvc/bvc, dock utan att de går ut på upphandling som vårdcentralerna.

»Det är bråttom«
Under 1999 ska en tredjedel av verksamheten läggas ut på entreprenad, under 2000 resten. Vid ingången av 2001 ska landstinget självt inte driva någon verksamhet i sjukvårdsområdet.

Det är i alla fall det mål Marie Johansson satt upp. Hon är ordförande (m) i sjukvårdsstyrelsen.

– Det är bråttom. Jag vill inte säga att vi förlorar nästa val men ju närmare valet vi kommer, desto svårare blir det att genomföra en privatisering. Då sprider sig en osäkerhet om villkoren efter valet bland dem som vill bli entreprenörer. Därför måste vi driva på, även om en del tycker att det går alldeles för fort.

Hon vet att många känner sig osäkra på hur man gör, även om de gärna skulle vilja driva verksamhet i egen regi. Därför har de vårdcentraler som själva anmält intresse kommit först, andra får lite längre tid på sig. Marie Johansson pratar också om kurser för dem som ska starta eget, hjälp från konsulter med att lägga upp affärsplaner och med bankkontakter.

– Vi tar deras rädsla på fullt allvar, försäkrar hon.

Hon säger också ifrån att landstingets egen produktionsförvaltning inte ska få lämna anbud, eftersom en landstingsdriven förvaltning »har både hängslen och livrem«. Med landstinget med i leken skulle det inte bli någon riktig konkurrens.

Men det är klart, får man inte in något anbud på en vårdcentral, eller ett som man inte kan acceptera, då finns produktionsförvaltningen där för att ta hand om driften.

Anders Olsson är ansvarig för upphandlingen på ssso:s kansli.
Det är till honom man ska vända sig om man vill ha ut underlaget för upphandlingen. Till den 9 december ska de första anbuden vara inne medan de andra, bland dem Stureby vårdcentral, får ytterligare en månad på sig.

»Gott om tid«
– Det är gott om tid, andra upphandlingar går fortare, säger Anders Olsson.

– De anställda på vårdcentralerna har haft nästan ett år på sig att förbereda sig, eftersom de fick börja skicka in intresseanmälningar i november förra året. Och vi har tagit de vårdcentraler som lämnat in intresseanmälningar först.

Gott om tid?
Nej, det kan Ingrid Frisk inte hålla med om. Hon är ordförande i avdelning Stockholm och kritisk mot det tempo som politiker och förvaltningsledning satt upp:

– Vi är positiva till mångfald. Våra medlemmar ska kunna starta eget och organisera vård på ett annat sätt än idag. Men de är inte vana vid att uppträda som entreprenörer. Det gäller att locka fram det – och ge tid och ta hänsyn.

Ingrid Frisk tycker inte att landstinget agerat så. Hade man verkligen velat underlätta för personalen att ta över skulle man ha arbetat med avknoppningar istället för upphandling. Upphandlingar lockar inte fram entreprenörsandan hos sjuksköterskorna, snarare skrämmer det dem.

– Som det är nu håller de bara i sig och lägger inga anbud. I stället lär det bli läkare/Praktikertjänst eller de stora nationella vårdföretagen som lägger anbud. Då blir inte mångfalden större än idag.

Anbud på hela arbetsfältet
Det är längre till nästa patient. Men på cykeln tar det ändå bara några minuter för Hanna Ohlin att ta sig hem till Sven Andersson, som ska få hjälp med vården av sin sjuka njure. Hemsjukvården är den största av distriktssköterskornas arbetsuppgifter men inte den enda. Det är mottagning på vårdcentralen, telefonrådgivning och förebyggande arbete.

Men i upphandlingsunderlaget finns det bara angivet att man kan lägga anbud på vårdcentraler, hemsjukvård och läkarinsatser i särskilda boenden. På Stureby vårdcentral hade distriktssköterskorna tänkt sig att lägga anbud på hela sitt arbetsfält, inte bara på den del som omfattar hemsjukvården. Hur ska vi göra nu? frågar sig Hanna Ohlin.

Också Eva Sundman är fundersam. De har visserligen inte sett upphandlingsunderlaget ännu, men för distriktssköterskorna i Farsta är det hemsjukvården i kombination med mottagningsverksamheten som är intressant. Det här har de också fört fram till tjänstemännen på den centrala förvaltningen.

– När vi pratade med dem verkade det som om de lyssnade på oss. Men nu vet vi inte – ska vi kunna hålla ihop vår verksamhet som vi vill eller inte?

Det handlar sist och slutligen inte bara om hemsjukvård och mottagningsverksamhet. Det handlar om sådant som ett nytt system för sårbehandling som distriktssköterskorna i Farsta vill införa. Om astmamottagningen. Om satsning på en utveckling av den egna kompetensen, så att de verkligen ska kunna erbjuda vård av den höga kvalitet som de själva vill.

Oviss höst
Hanna Ohlin tar på sig skorna, lyfter upp sin väska från golvet och tar på sig jackan.

– På torsdag kommer det någon annan, berättar hon för Sven Andersson innan hon går ut till sin cykel som hon parkerat utanför villastaketet.

Regnet har upphört helt och mellan molnen skymtar faktiskt den blå himlen. Det verkar bli en fin höstdag i Stockholms södra förorter.

Blir hösten lika ljus och fin för de distriktssköterskor som nu är på väg att konkurrensutsättas? Hanna Ohlin är inte den enda som är tveksam.