Laboratoriemedicinen är dålig på att möta vården utanför sjukhusen och inte tillräckligt bra på att tillgodose behoven av snabba svar inne på sjukhusen, visar en kartläggning som Vårdförbundet gjort.

Även om laboratoriemedicinen i Sverige försöker anpassa organisation, innehåll och kompetens efter verksamhetens behov krävs ytterligare anpassning och förändring, inte minst för att möta expansionen inom hemsjukvård och öppen äldresjukvård.

Enligt den kartläggning av laboratoriemedicinen i Sverige som Vårdförbundet genomfört utförs 55 procent av analysarbetet i primärvården av vårdpersonal utan kompetens. Med den kompetensnivån kommer inte laboratorierna att vara rustade att möta en expansion av vård utanför sjukhusen.

Undantag är laboratorierna i Värmland, Östergötland och i norra och centrala delarna av Stockholm som i flera år förberett sig på en expansion genom att utveckla laboratoriemedicinen inom primärvården utifrån idén att den ska vara »bäst närmast patienten«.

Kortare vårdtider på sjukhusen ställer höga krav på laboratorieservice och då vårdtiderna minskat har beställningarna på analyser ökat.

Både läkarens och den biomedicinska analytikerns laboratoriemetodologiska kunskaper är efterfrågade inom vården. Men den som beställer laboratorieservicen verkar i många fall inte veta vilket stöd de kan få av personalen på laboratoriet inför val av analys eller tolkning av analyser och undersökningsresultat.

Centrallaboratoriernas oförmåga att ge snabb intern service har lett till att en decentraliserad analysverksamhet vuxit fram på sjukhusens avdelningar där analyserna ofta utförs av vårdpersonal utan laboratoriekompetens.

Biomedicinska analytiker behöver kliva ut från laboratorierna och erbjuda sin kunskap till vårdpersonal genom att vara utbildare, stödjare och där så önskas utförare. För att de ska kunna göra det behöver arbetsorganisationen på laboratorierna utvecklas. Laboratorierna har lagt ner mycket energi på kvalitetsarbete för att uppfylla kraven på patientens säkerhet. I dag är ett stort antal medicinska laboratorier ackrediterade och därmed kontrollerade av swedac.

En extern kontroll av verksamheten har utvecklats genom equalis och det finns kvalitetsansvariga på i princip alla laboratorier.

Samordning mellan olika laboratoriespecialiteter, regionsamverkan och effektivisering genom utveckling av apparatur, metodutveckling och forskning pågår inom laboratoriemedicinen och olika modeller prövas för organisation och administration – ofta som ett sätt att genomföra besparingar.

Kostnaderna för analyser är tydliga och lätta att urskilja och diskuteras därför ofta när det är dags för besparingar, konstaterar kartläggarna, men laboratoriemedicinens andel av vårdkostnaderna är bara ett par procent, samtidigt som den enligt Svensk diagnostisk förening (svedif) ökar den medicinska och ekonomiska effektiviteten.

I höst kommer Vårdförbundet att ordna en sakfrågekonferens om laboratoriemedicin och biomedicinska analytiker.