Etiska frågor aktualiseras i all forskning och berör hela forskningsprocessen, från valet av uppgift till presentation och tillämpning av reslutatet.

Men den kartläggning som kommittén om forskningsetik gjort visar att forskarnas utbildning i forskningsetik är begränsad.

Därför vill utredarna att forskningsetik ska bli en obligatorisk del i utbildningen och att lärarna ska ha dubbel kompetens. Dels inom ämnesområdet, dels i moralfilosofi/tillämpad etik. Professurer och lektorat måste därför inrättas i tillämpad etik och forskningsetik och tvärvetenskapliga miljöer för forskning i forskningsetik.

Forskaren bär själv ansvar för sin forskning men där vitala värden står på spel måste det personliga ansvaret kompletteras med en etisk prövning av en oberoende instans, anser utredarna.

Dessa oberoende etiska kommittéer ska även pröva forskning baserad på personuppgifter och bör bestå av såväl forskare som lekmän. I förslaget krävs ett ökat antal forskningsetiska kommittéer som bör inrättas av respektive högskolas/
universitets styrelse på förslag av rektor.

Forskningens övergripande mål är att vinna ny kunskap för att öka förståelsen av den värld vi lever i och för att om möjligt förändra den till det bättre. Forskare drivs av sin nyfikenhet och lusten att veta mer. De är skyldiga att tvivla på sina resultat och de måste känna sig manade att berätta om sin forskning och ta moralisk ställning, hävdar kommittén.

All forskning är mer eller mindre intressestyrd. Oavsett finansiering bör problem kring intressekonflikter beaktas inom all forskning och finansiella, personliga, akademiska, ideologiska och kompetensanknutna kopplingar ska därför alltid redovisas.

Större öppenhet och insyn i forskningsprocessen är nödvändig för att allmänhet och beslutsfattare ska ha förtroende för verksamheten, forskarna och deras sätt att hantera etiken. Populärvetenskap är ett viktigt instrument för att öka allmänhetens förtroende för forskningen och forskarnas egna populärvetenskapliga framställningar bör tillmätas meritvärde.

När samhälle och politiska beslut blir allt mer beroende av forskningens kunskaper ökar risken för att ett fåtal massmedialt kända forskare får agera experter på områden där de inte har professionell kompetens, varnar kommittén.

Forskaren bör upplysa om sin egen begränsning och medier och samhällsrepresentanter måste lära sig skilja på proffstyckare och vetenskapliga experter som också kan berätta om kunskapens tillförlitlighet och osäkerhet.

Utredningen föreslår att en fristående intresseorganisation, Forskningen och folket, bildas för att stimulera kontakt mellan
forskarvärlden och samhället utanför.

Enligt en kartläggning som utredningen gjort tycks fusk eller annat oredligt beteende vara ovanligt i svensk forskning. Men om misstankar om fusk uppstår föreslår kommittéen ett tvåstegsförfarande med en första undersökning lokalt och om misstankarna kvarstår en fullständig undersökning av en nyinrättad Forskningens centrala förtroendenämnd som beslutar om disciplinpåföljd och åtalsanmälan.

Slutbetänkandet God sed i forskningen (SOU 1999:4) överlämnades till regeringen i februari.