Bristen på sjuksköterskor har gjort att arbetsgivare i hela landet känner sig tvingade att ge nyanställda mer betalt än vad de egentligen tänkt sig och ofta högre lön än vad redan anställda har. Om de inte gör det är ingen intresserad att söka tjänsterna. På vissa håll försöker dock  arbetsgivare stoppa utvecklingen. Ängelholm/Helsingborg och Västra Götaland är två sådana exempel:

»Bjud inte över varandra! Ge inte en nyanställd mer än 14000–14500 kronor i månaden!« Den uppmaningen har
personalchefen för Helsingborgs och Ängelholms lasarett skickat ut till samtliga verksamhetschefer.

Lönekonkurrens mellan sjukhusen i Västra Götaland ska inte få förekomma. Man ska inte kunna höja lönen genom att flytta från ett sjukhus till ett likvärdigt jobb på ett annat sjukhus i regionen. Så sägs i ett förslag undertecknat av förhandlingschefen i Västra Götaland och med stöd från sjukhusdirektörerna i regionen.

På ett av sjukhusen, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, har enligt uppgifter till Vårdfacket till och med en svart lista upprättats. På den finns namnen på de anställda som inte kommit överens med sin chef om lönen och sagt att man ska söka sig till en annan division på sjukhuset för att få högre lön.

– Motiveringen från arbetsgivarna är att överköpen kostar för mycket. Ser man på kort sikt är det säkert en bra politik men på längre sikt blir det ett hot mot verksamheten, ja jag menar att det är det största hotet mot hälso- och sjukvårdens framtid, säger Mats Björck.

Området blir inte attraktivt
Med en sådan politik, säger han, blir inte hälso- och sjukvården attraktiv och man kommer aldrig att klara den nödvändiga, framtida rekryteringen.

– Vem vill söka sig till ett område med den synen på de anställda?

Mats Björck anser också att den här typen av direktiv strider mot intentionerna i löneavtalen. Sätter man en bestämd lön för alla innebär det inte den individuella lönesättning som framhålls i avtalen.

– De lokala arbetsgivarna återgår då till den förlegade synen att det finns en bestämd lön fastställd centralt i Stockholm.

Mats Björck pekar på en skrivelse till regeringens vårdkommission från den 11 februari 1999. Där skriver Landstingsförbundet, Kommunförbundet, tco, Kommunal och Saco att förutsättningarna för en bra och efterfrågad verksamhet är att »kollektiv lönesättning ersätts av en mer individualiserad lönesättning«.

Massuppsägningar
De lokala arbetsgivarnas agerande möter också starka protester bland de anställda. Vårdfacket har tidigare vid flera tillfällen berättat om medlemmar som är arga och besvikna över att de inte får någon löneutveckling trots att arbetsuppgifterna blivit fler och arbetstyngden ökat. Ilskan sprider sig i landet:

I Skellefteå hotar alla sjuksköterskor att säga upp sig i protest mot den dåliga arbetsmiljön.

I Lund sa 21 av 45 sjuksköterskor upp sig på neuro-iva i protest mot att erfarenhet och kompetens inte premieras. Sjukhusdirektörens första kommentar var att han har ansvaret för hela distriktets 9000 sjuksköterskor och att det »vore förödande om klinikerna lägger sig på olika lönenivåer«. Han fick sedan ge sig och efter förhandlingar med Vårdförbundet höja lönerna mer än vad han tidigare gått med på. Om det leder till att alla återtar sina uppsägningar är oklart när detta skrivs.

I Lund hotar också onkologisjuksköterskorna att säga upp sig. Deras löner ligger på 14 000–14 900 kronor och det motsvarar inte det ansvar och de arbetsuppgifter de har, anser sjuksköterskorna.