Den 37-åriga kvinnan kom på kvällen till förlossningsavdelningen med sammandragningar  i graviditetsvecka 41.

Till en början framskred förlossningsarbetet men på morgonen avtog sammandragningarna. Då dagbarnmorskan började arbeta var yttre modermunnen retraherad och fosterhuvudet stod nedanför spinalplanet. En Partoconinfusion pågick med 50 ml/t som ökades successivt.

Klockan halv nio syntes fostersvulsten i vulva, fosterljuden var 90–160 slag per minut, och patienten började krysta. En halvtimme senare var infusionstakten 120 ml/t men barnmorskan tyckte att det gick för långsamt fram och gav därför patienten en Partoconinjektion. Fosterljuden sjönk då till 60 slag i minuten.

Efter omkring 13 minuter började fosterljudsfrekvensen öka och halv tio bedömde barnmorskan att ctg-kurvan hade bra variabilitet men med sena decelerationer.

En kvart senare fick patienten ändra läge för att försöka påskynda förlossningsarbetet och barnmorskan tryckte på larmet för att tillkalla hjälp.

Tio minuter senare föddes barnet, slappt och medtaget. Enligt journalen var Apgar score sju både efter en minut och efter fem.

Datortomografi visade en grav fosterasfyxi som drabbat bägge hjärnhalvorna. Den preliminära diagnosen är cerebral pares.

Både flickebarnets föräldrar och Socialstyrelsen anmälde barnmorskan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (hsan). Föräldrarna kräver att barnmorskan delegitimeras för vad de uppfattar som en lång rad underlåtelser.

Socialstyrelsen anför att barnmorskan gett injektion utan ordination, underlåtit att kalla på läkare trots en uppenbart patologisk ctg-kurva, och brustit i journalföring eftersom hon inte journalfört den Paroconinjektion hon gett.

Socialstyrelsens vetenskapliga råd i obstetrik och gynekologi anser att det sannolikt var Partocon-injektionen klockan nio som utlöste den mycket kraftiga livmoderaktivitet som i sin tur orsakade fosterbradykardin. Men redan tio minuter tidigare var fostrets hjärtljud patologiska.

Rådet bedömer att barnet varit utsatt för en mycket allvarlig syrebrist i 40 minuter, något som på ctg-kurvan synts först i sena decelerationer och låg basalfrekvens, sedan i helt upphävd variabilitet och under 14 minuter en uttalad bradykardi.

Han konstaterar att det är välkänt att foster på 10–15 minuter kan utveckla en allvarligt ökad surhetsgrad i blodet när en bradykardi har detta utseende och att det kan ge en encephalopati.

Den dos Partocon som barnmorskan gav är långt över rekommenderade nivåer och kan orsaka abnorm livmoderaktivitet som i sin tur kan försvåra eller helt strypa blodflödet från moderkakan till fostret, som då utsätts för livsfara. Sannolikt har den hjärnskada som sedan utvecklats uppkommit i samband med denna syrebrist.

»Det är djupt olyckligt att hon inte förmådde sig kalla på hjälp, eftersom man i en sådan situation behöver assistans. Det hade funnits möjligheter att ge ett livmoderrelaxerande medel och häva eller mildra den kraftiga livmoderaktiviteten, alternativt förlösa barnet med instrument«, skriver det vetenskapliga rådet.

Barnmorskan skriver att hon blev rädd, panikslagen och blockerad för första gången i sitt yrkesverksamma liv när patienten knappt hade några värkar alls och minuterna gick trots både Partocondropp och injektion.

Hon kände att hon måste klara ut situationen själv och då fosterljuden gick upp pustade hon ut. Efteråt bedömer hon det som oförlåtligt och oförklarligt att hon inte kallade på hjälp.
hsan konstaterar att en patient inte kan kräva återkallelse av en legitimation, instämmer i Socialstyrelsens bedömning, och ger barnmorskan en varning. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 1940/97:b7) + (hsan 533/98:b7).