Bör och får hälso- och sjukvården göra allt som är möjligt? Om inte, var ska gränsen dras?
    
I början av 1980-talet pågick flera utredningar som aktualiserade svåra etiska frågor. Ett nytt dödsbegrepp, genetisk integritet och befruktning utanför kroppen. I riksdagen motionerades om behovet av ökad kunskap om hur man etiskt kunde analysera de frågor den medicinska och biologiska forskningen väckte. Som en följd inrättades Statens medicinsk-etiska råd (SMER) 1985.
    
Rådet kom till för att i dialog med andra hävda människovärdet och den mänskliga integriteten i hälso- och sjukvården och för att öka den etiska medvetenheten i samhället och hos de verksamma i vård och forskning. Uppgifen är att belysa medicinsk-etiska frågor ur ett övergripande samhällsperspektiv och ge vägledning till regering och riksdag.
    
Rådet avger yttranden och skrivelser, håller konferenser, seminarier och hearings, ger ut nyhetsbrev och skrifter och ordnar en gång om året en dag med samtal om etik.
    
Rådets ordförande är Gunnar Bengtsson, generaldirektör
i Kemikalieinspektionen. Tre av de åtta ledamöterna och en av de elva sakkunniga är sjuksköterskor, alla deltar på lika villkor i SMERs arbete. Eftersom alla ställningstaganden i stora existensiella frågor är djupt personliga så är inte rådet mer expert än andra. Däremot kan SMER hjälpa till att redovisa och analysera värdegrunder och konsekvenser och på så vis medverka till att skapa en beredskap inför de allt svårare etiska frågor som forskning och utveckling ger upphov till.
    
Diskussionerna i rådet utgår alltid från en humanistisk människosyn, det vill säga idén att alla människor har frihet, ansvar och värdighet och inte får behandlas som medel, och från människovärdesprincipen, som säger att alla har fundamentala rättigheter, lika för alla, som ska respekteras.