Klyftan är uppenbar mellan det politiska budskapet om hur samhället ser på människor med funktionshinder och hur samma samhälle behandlar och tillfredsställer de behov av stöd, service och tillgänglighet som många människor med funktionshinder har.

Det skriver utredare Bengt Lindqvist i sitt betänkande Lindqvists nia – nio vägar att utveckla bemötandet av personer med funktionshinder (sou 1999:21).

Oavsett funktionshinder, livssituation och vad för stöd, service eller hjälp som söks, känner många handikappade sig kränkta, kontrollerade och ifrågasatta vid kontakter med myndigheter och andra offentliga organ.

Kombinationen bristande resurser och otydliga och komplicerade regelsystem, som dessutom ofta ändras, påverkar det bemötande handikappade får. De värderingsförändringar som kommit i den ekonomiska krisens spår påverkar också bemötandet, som därigenom blir en politisk fråga och ett uttryck för samhällets kollektiva bemötande.

Domstolstrots är en bemötandefråga, skriver Bengt Lindkvist. Det är oacceptabelt att enskilda inte får de insatser eller det bistånd som de har rätt till, för att huvudmän inte verkställer domar om detta enligt lss (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) eller SoL (socialtjänstlagen).

Lagfäst rätten till delaktighet, sätt stopp för domstolstrotset, förtydliga begreppen »råd och stöd«, vidga rätten till tillgänglig samhällsinformation, öka bemötandekompetensen, stärk handikappforskningen, utveckla brukarstödscentra, gissla fördomen och inför en fristående funktion för hantering av synpunkter och kritik på bemötandet hos varje huvudman, uppmanar utredningen.

Förslagen är tänkta att stärka den enskildes ställning gentemot myndigheter och andra offentliga organ, ändra attityderna både i det kollektiva och det individuella bemötandet så att bemötandet förbättras, och göra handikappade människor mer rustade att delta i samhällslivet på sina egna villkor.
Utredningen har tidigare presenterat ett delbetänkande och fyra rapporter.