Snart ska Ansgar ge sig ut på missionsresa till Birka. Längre ner i Europa har kristendomen fått bättre fäste. I den lilla byn Ingelheim i Franken mitt i Europa är det den engelske kaniken som representerar den nya religionen, men hans hustru, en kvinna från trakten, har fortfarande mer än ena foten kvar i den gamla asatron. En bister vinterdag år 814 föder hon honom efter en svår förlossning hans tredje barn, en dotter. »Så alltihop var förgäves«, mer konstaterar än frågar kaniken.
   
Johanna är en vetgirig och klipsk ung dam. Men det passar sig inte. En flicka är inte ämnad för tänkande och disputerande. Kvinnorna ska sköta hushållet medan männen sköter världen. Storebror Matteus börjar ändå lära henne att skriva bokstäver och läsa. När han dör flyttar fadern kaniken över sina förhoppningar på den yngre brodern Johannes, som dock saknar all fallenhet för boklig bildning.
   
En besökande lärd man får upp ögonen för den unga Johannas begåvning och skaffar henne en plats vid klosterskolan. När Johannes dör övertar hon hans identitet och börjar sin kyrkliga karriär, som kröns med att hon vid knappt 40 års ålder kröns till påve. Hela tiden lyckas hon förstås behålla sin hemlighet: att hon är kvinna. Först när hon får missfall avslöjas hon – men då är hon redan döende.
   
Enligt författaren finns det en dokumentär bakgrund: den kvinnliga påven Johanna har sannolikt funnits i verkligheten. Det är måhända möjligt. Men den kärlekshistoria som hon är ena parten i är mindre sannolik. Och författaren berör inte med ett ord den kamp som en attraktiv ung gosse säkerligen måste utkämpa för att värja sig för de »barnälskare«, som utan tvekan befolkade också den tidiga medeltidens enkönade kloster.

Författare Donna Woolfolk Cross 
Titel Påven Johanna
436 sidor 
Förlag Forum 1999
Cirkapris 312 kronor 
ISBN 91-3711-225-2