Gränsen är nådd för Sahlgrenskas personal

Det är nog nu! Det var huvudparollen när de fyra fackliga organisationerna inom Sahlgrenska universitetssjukhuset för första gången demonstrerade tillsammans i Göteborg.

7 juni 1999

Ett nytt besparingsbud på 157 miljoner kronor och krav på minskad personal fick Vårdförbundet, sktf, Saco och Kommunal att gemensamt protestera mot nedskärningarna i vården. Med plakat som »Sjukvården blöder«, »Dödsorsak bristande resurser« markerade sjuksköterskor, läkare, undersköterskor och administrativ personal att gränsen är nådd.

– Vi har fått nog av orealistiska budgetar, den stora jakten på pengar – pengar som inte finns, sa Vårdförbundets Ingela Ekholm i sitt tal på Götaplatsen.

– Politikerna måste inse att bra sjukvård kostar pengar, underströk hon inför 3 500 applåderande demonstranter.

De vinster politikerna utlovade när Sahlgrenska, Östra och Mölndal slogs ihop för två år sedan har i stället blivit ökade kostnader. Underskottet inom su förväntas bli 429 miljoner kronor i år. Det är pengar som ska räddas genom nya besparingar, har politikerna aviserat.

Katastrofal arbetsmiljö
Men ständiga krav på att den nya organisationen ska gå runt ekonomiskt har inneburit orimliga arbetskrav på personalen. Arbetsmiljön på Sahlgrenska sjukhuset, su, bedöms av Yrkesinspektionen som katastrofal på flera punkter .

– Resultatet av den hårda arbetsbelastningen är att många flyr yrket, sa Ingela Ekholm. Unga väljer andra yrken och äldre slutar i förtid. Vårdyrkena har förlorat i status och nu är personalbristen ett hot mot vården.

I sommar får flera verksamhetsområden svårigheter att klara bassjukvården inom su. För att lösa vikariebristen i sommar har förslag framförts att läkarstuderande skulle kunna gå in på sjukskötersketjänster men det är ingen bra lösning, sa Ingela Ekholm.

– Vi sjuksköterskor är inte utbytbara mot andra grupper. Vår legitimation är en garanti för vår profession och vi kräver respekt för den. Men förutom respekt måste arbetsbelastningen bli rimlig och då är en långsiktig planering nödvändig, avslutade hon.

Trafiken stoppades
När demonstranterna tågade nerför Avenyn mot Gustaf Adolfs torg stoppades all trafik under en lång stund. Den tysta protesten fick flanerande göteborgare att stanna upp i majsolen. Den akuta arbetsmiljösituationen inom sjukvården är välkänd och skrämmande.

Bland de många sjuksköterskorna i ledet fanns Lena Rissanen och Jacob Dahlfors från avdelning 19 på Sahlgrenska tillsammans med sina kolleger:

– Demonstrationen är nödvändig. Vi måste visa vårt missnöje för invånare och politiker. Politikerna är fega, de talar inte om för befolkningen vilka konsekvenser det blir av ständiga nedskärningar.  Därför måste vi göra det. Sunt förnuft säger att minskade resurser får konsekvenser. Det är vi som står nere på »verkstadsgolvet« och arbetar med patienterna som märker att det blir en sämre vårdkvalité. Det är vi som dagligen måste göra prioriteringarna, när det är politikerna som borde göra dem.

Av de många akuta problemen är ständiga överbeläggningar ett. De får återverkningar även på akuten.

– Vi kan inte ge den vård vi skulle vilja ge. Vi har inga sängplatser. Det drabbar gamla värst som tvingas sitta på akuten i upp till ett dygn i väntan på en ledig säng på en vårdavdelning, sa Lisbeth Mattsson och Anki Winblad från Sahlgrenskas akutmottagning.

De har arbetat under pressade situationer förr men nu tycks pressen aldrig avta.

– Det blir bara värre och värre. Var man än är i vårdkedjan upplever personalen samma missnöje. Vi har aldrig demonstrerat förut men nu tyckte vi att det var dags! Det är nog nu.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida