Varje djurförsök innebär en konflikt mellan behovet att göra ett försök och kravet att värna om försöksdjuret, nyttan kontra befarat lidande, skriver Smittskyddsinstitutet i april i år i en informationsfolder med förhoppningen »att ökad kunskap om försöksdjur i forskningens tjänst leder till en relevant och öppen och framför allt nödvändig dialog i samhället«.

Men den biomedicinska analytiker som går med på en intervju håller inte med.

– Jag anser inte att det är ett etiskt dilemma att arbeta med försöksdjur. Ett sådant förutsätter  lidande, och något sådant finns inte i de försök jag utför eller är ansvarig för. Det är fullständigt uteslutet att ha djur som lider i den forskning jag utför, då får man helt felaktiga värden.

– Sedan är det klart att man kan diskutera vad lidande är. För de flesta betyder det väl att känna smärta. Det finns människor som lider av att ta ett blodprov, eller av att behöva gå ut i köket och ta hand om söndagsdisken. Men jag tycker inte att man ska tala om dilemma när det gäller att göra något bra för människor och djur.

Däremot anser hon att djurförsök för att framställa kosmetika inte är försvarbart.

– Och det finns heller ingen anledning, för människor och djur har helt eller delvis olika reaktionsmönster för allergiska reaktioner

Hon tycker inte att vi sätter vårt väl och ve före djurens, att vi tar oss rätten att använda djur för att gagna oss själva.

– Resultaten kommer både djur och människor till godo. Det finns så oerhört mycket lidande bland sjuka människor som sänker deras livskvalitet och kostar mycket pengar för samhället. Kan man bota eller lösa svåra medicinska problem genom att använda sig av några råttor och möss är det helt försvarbart.

– Jag äter kött också, precis som många djur gör, säger Eva.
Men lidandet då, envisas jag, som sett bilder på obducerade råttor fulla med cancer.

– En tumör behöver inte ge lidande men kan självklart vara smärtsam. Då behövs smärtlindring, vilket man ger. Det finns säkert enstaka försök som kanske innebär smärta men med min 30-åriga erfarenhet har jag sett väldigt lite sådant i mina försök. Fast det är klart att man kan diskutera om en råtta som man framkallat diabetes hos lider eller inte. Råttan dricker mer än vanligt, men annars leker, sover och äter hon som vanligt.

Hon vill vara anonym, så vi kallar henne Eva. Eva är dr med vet förutom biomedicinsk analytiker och har 30 års erfarenhet av forskning med djur. På hennes arbetsplats forskas det bland annat om neonatologi, om kroppens vätske- och elektrolytbalans reglerat via njurarna, akvaporiner (de som vid födandet reglerar övergången från att andas via fostervatten till att andas luft) och hypertoni

– för att försöka se vad som styr utvecklandet av högt blodtryck, en multifaktoriell sjukdom som kostar samhället mycket pengar och ger människorna stort lidande.

Får smärtlindring
Hon säger att smärta ofta är det som folk kallar lidande. Men smärta är ytterst ovanligt i djurförsöken. I de fall det förekommer får djuren smärtlindring. I dag görs de flesta försök på nedsövda djur som sedan inte vaknar upp ur narkosen igen.

– Jag har lång erfarenhet och ljuger inte när jag säger att djuren inte lider. Om de skulle lida, till exempel känna smärta, innebär det att jag har en parameter jag inte kan styra och att jag får ett resultat jag inte kan lita på. Men vi vill ju ha reproducerbara värden. Då måste djuren vara friska och må bra.

– Om det inte är en speciell sjukdom jag studerar förstås, då måste jag framkalla den. Men alla djur lider inte för att de har en sjukdom. Ta diabetes, det är inget lidande, man har den sjukdomen väl kontrollerad genom insulinbehandling som gör att djuret mår bra samtidigt som vi kan studera vad som händer på cellulär nivå.

Hur vet man om djuren lider?

– Man bedömer dem kliniskt. Om en råtta inte äter normalt, går ner i vikt, inte leker som vanligt, är något fel.

Kraven skärps
I skrivande stund meddelar den djurförsöksetiska nämnden i Göteborg att man stoppat en etisk ansökan om råttförsök eftersom djuren bedömdes komma att lida för mycket och Centrala försöksdjursnämnden (cfn) och Jordbruksverket att man tänker skärpa kraven på smärtfrihet för försöksdjuren, öppna en databas för att samköra forskningsansökningar så att samma försök inte upprepas i onödan och minska antalet djur som används.

Finns det något djur du inte skulle vilja arbeta med?

– Jag tror inte att jag skulle passa att arbeta med apor som används mycket i hiv-forskningen. Det är ett område som jag inte är intresserad av och mikrobiologi är inte mitt kunskapsområde, jag är fysiolog. Kanske att jag inte heller vill arbeta med djur som står oss människor så nära i evolutionstrappan.

Hon började sin yrkesbana med hjärt- kärlforskning på thorax på 60-talet. Då var det hundar som användes, sedan dess har hon bara arbetat med råtta och mus.

– Vilket djur man arbetar med faller sig naturligt. Möss och råtta går att jämföra utvecklingsmässigt med människor. Den akademiska forskningen har inte råd att arbeta med hundar, och i vår forskning här på labbet är inte hundar bättre än möss.

Forskare hotas
Eva tror inte att fördomarna och motståndet mot att använda försöksdjur i forskningen är särskilt stort hos allmänheten, men hon anser att ytterst få journalister är positiva till forskning eller tar upp de bra saker som kommer ut av den.

– På 60-talet var den här sortens forskning något fint, de första svenska hjärtoperationerna på hundar visades i tv, allmänheten var imponerad och det var fina saker att arbeta med. Då hade jag aldrig en tanke på att man skulle behöva vara rädd. Den hotbild som finns i dag kunde man inte drömma om då.

Chefsveterinären på Karolinska institutet har trakasserats och både där, i Linköping och på andra orter har forskare sagt upp sig sedan deras barn hotats. I Umeå har flera forskare fått sin egendom förstörd.

Nyligen publicerade en grupp djurrättsaktivister en lista på Internet med 1500 namn på företag och privatpersoner i landet som man utnämnt till »Djurens fiender« och som skulle bekämpas med ekonomisk skadegörelse och fritagning av djur i bur. Besökare på deras hemsida uppmanades att terrorisera företag på listan. Sådana hot har gjort det svårt att få någon att gå med på en intervju.

– De militanta veganerna får mycket utrymme i media och vi har låtit det gå för långt. Det har blivit en nedåtgående spiral som gör att vi gömmer oss, säger Eva.

– De är odemokratiska, de tar sig rätten att hota, trakassera, förstöra andras egendom, och de värdesätter heller inte människoliv eftersom de anser sig ha rätt att döda dem som håller på med djurforskning.

Inte mottagliga för argument
»Det stora flertalet militanta djurrättsaktivister kommer naturligtvis i sinom tid att överge den självtillräckliga renlärigheten«, skriver biologen Fredrik Sjöberg i tidskriften Pejling. »Men det finns alltid en liten grupp störda människor som dras till den här sortens ljusskygga rörelser där man släpper fram kriminalitet i namn av en högre rätt, gudomlig eller inte.«

– Tyvärr tror jag inte att man kan komma till tals med dem. De som skriker mest är sällan mottagliga för argument och de visar sin okunskap när de till exempel släpper ut minkar till en säker död, säger Eva.

»Djurrättsaktivisterna är i hög grad ungdomar från välbeställda familjer i städerna, miljöer där man kanske främst har kommit i kontakt med djur i form av hundar, katter, marsvin, undulater och andra ömt omhuldade husdjur«, skriver biologen Fredrik Sjöberg.

Eva anser att försöksdjuren egentligen har det mycket bättre än husdjur och djur i djuraffärer.

– Se bara så små burar husdjursråttorna har! Jag såg en flicka på tv som hade 18 marsvin hemma. Det är inte djurvänligt. Försöksdjuren sköts bättre, bor bättre och har bättre livskvalitet. Och de blir mycket mer ompysslade och månade om.

– I dag har vi en väldigt bra granskning av djurförsöksverksamheten, med mycket lagar och regler. Alla försök ska gå genom de djurförsöksetiska nämnder som finns i varje högskoleregion i landet.

Synen på djur skiftar
»Ingen annan användning av djur har blivit så i detalj reglerad genom lagar och förordningar som djurförsöksverksamhet«, står det i informationsmaterialet från Astra och Pharmacia Upjohn som samtidigt konstaterar att en del av den svenska läkemedelsindustrins djurförsök genomförs i utlandet och då följer de etiska reglerna i respektive land. Synen på djur skiftar i olika kulturer och en del gästforskare som inte riktigt hunnit inse vad som gäller i Sverige måste ibland rättas in i ledet.

Antalet försöksdjur har minskat. På 90-talet har omkring 1650 ansökningar godkänts av de djurförsöksetiska nämnderna varje år, en del efter förändringar och många med reservationer.
Besluten är rekommendationer men följs oftast. Ytterst få ansökningar avstyrks.

Eva säger att det beror på att kvaliteten på ansökningarna är bättre eftersom medvetenheten ökat, och de som ansöker är kunnigare och redogör bättre för vad de ska göra. Under sina 30 år har hon aldrig fått en ansökan avstyrkt eller krävts på förändringar för att få igenom dem.

– Sedan ska man komma ihåg att bland nämndernas godkända ansökningar ingår också sådant som att sitta i utkikstorn och iaktta beteendet hos hjortar i hägn och mycket observerande småfågelsforskning. Allt sådant måste också godkännas om det sker i universitetsregi.

Ömsesidig respekt
Hälften av ledamöterna i nämnderna är lekmän – politiker och representanter för djurrättsorganisationer. Nordiska samfundet mot pågsamma djurförsök (nsmpd) har en plats i varje nämnd i landet. Alla ledamöter utbildas både i regelverket och medicinskt.

– Bland nsmpd finns det många vettiga personer och jag har fört flera givande diskussioner med dem. Vår respekt är ömsesidig , de följer lagarna och ska inte blandas ihop med de militanta veganerna.

Vilka alternativ till djurförsök finns?
– Du kan i din forskning titta på en gen, en cellodling, en del av ett organ, ett helt organ eller hela människan eller djuret. Men alla som sysslar med ordentlig grundforskning använder alla leden. Man måste ha ett intakt fysiologiskt system, ett helt djur eller en hel människa. Komplexiteten kan ofta ge ett bättre och säkrare svar på din frågeställning. I andra sammanhang räcker det med molekylärbiologin eller cellodlingar. Är man i sin forskning inte intresserad av de medicinska sammanhangen kanske man kan utesluta djur men så fort du ska ha en helhetsbild måste du ha ett intakt system.

– Det är svårt att inte få prata om vad man håller på med, för jag är stolt över mitt yrke, säger Eva.

– Mina anställda är duktiga, de är kunniga, har bra utbildning, värnar och månar om djuren och gör fantastiska saker men kan inte berätta utanför arbetsplatsen vad de arbetar med. Jag har också hem och barn att tänka på.